Gå i roll

Jag har lyssnat på många sommarpratare i år. Och många har verkligen varit bra och berört mig på olika plan. Härom dagen lyssnade jag till The tallest man on earth. Han pratar snabbt, riktigt snabbt, så bäst gör man i att lyssna till honom nära intill hans dalmålsklingande röst. Att sitta i bilen gick inget vidare, det testade vi, utan här krävdes öronlurar. Sagt och gjort, med hörsnäckor inpluggade lyssnade jag till hans kloka ord och funderingar. Något jag fastnade för var hans formulering att gå i roll. I alla möjliga sammanhang kände han just så, han går i roll, hamnar utanför sig själv. Endast på scenen känner han att inget rollspel förekommer. Där kan han vara helt och hållet den han egentligen är. Jag känner igen mig i att gå i roll. Och att det kräver en hel del energi. Det är intressant att fundera kring i vilka sammanhang rollspelet är åsidolagt. Där borde ju ens inre driv eller passion finnas.