Naturen är bjussig

Det är lyx att bo med det här inpå knuten. Och det är lyx att september bjuder på sådana här morgonstunder. 

Franska och soligt på stranden

Vi bjuds på högsommarvärme. Efter jobbet cyklade jag ned till stranden med bok, sudoku, kaffetermos och kanelbulle. Det är något visst med att ligga raklång på ett badlakan, soltorka från badet, höra vågskvalp och sorl runt omkring och gräva med händerna i den varma sanden. Bredvid mig låg en fransk familj. Mamman sade till sina barn att eftersom alla i Sverige pratar engelska, vore det bättre att tala franska med varandra. Lite busigt att just jag låg bredvid som förstod trots språkskiftet, kunde såklart inte låta bli att tjuvlyssna lite. Det tycks mig som de flesta fransyskor har samma personlighet och stil. Detta då de låter likadant. Intonationen, fraserna, drivet. Den här mamman påminde mig till exempel väldigt mycket om min gamla kollega Gaelle.

Kaos ger oas

Under senaste Spanarna diskuterades hur tider av kaos och förhinder kan väcka kreativiteten och nyfikenheten. Som exempel togs hur vi under pandemin blev lösningsfokuserade och uppfann sätt att mötas utanför de gängse. I vår trädgård råder det just nu minst sagt kaos med New York liknande trappställningar längs fasaden och lådor med diverse stålrör både här och där. Det ska sättas upp solceller, men en försening på minst två veckor har aviserats. Hela altanen är blockerad och altanbordet står på gräset intryckt mot ena tomtgränsen. Just i den gränsen har vi en frodande murgröna och kaprifol som klättrar så glatt över ett plank. Här satt vi och åt middag igår, fransk sittning med blicken in mot det här gröna klätterhavet. Varför låter vi inte altanen fortsätta också här? Den tanken dök upp i mitt huvud. Så nu har vi ett projekt, antingen till hösten eller till våren, att ta bort en rabatt och förlänga nuvarande altan i vinkel längs med hela planket för att, nere vid häcken, avslutas med ett par odlingslådor. Tack vare rådande trädgårdkaos kommer alltså en framtida trädgårdsoas att skapas. Tjolahopp!

Fait accompli

Nu är min vecko-run-streak gjord och den kröntes med ett härligt morgondopp, heja mig!

Disciplin

Jag kör en halvmara på en vecka för att komma igång och få lite lust och tilltro till mig själv i löparspåren. Det kommer att bli längre än ett halvt maraton, rundan jag idag sprungit för femte morgonen i rad är nämligen 4 km. Är mallig och vill föreviga. När det kommer till sådana här projekt är jag disciplinen själv, skulle inte falla mig in att hoppa över en dag. 

Leda

En vecka sedan jag reflekterade över en inombordslig lyckokänsla. Den är alltjämt där, men kortare stunder och inte när jag är på jobbet. Jag får som svart på vitt att den här arbetsplatsen inte är för mig. Eller rättare sagt min roll och de arbetsuppgifter som är mig ålagda. Det är för lite att göra. Jag är klar med min lista på nolltid. Sedan sitter jag där och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket för att jag med gott samvete ska kunna gå hem. Allt detta medan andra har massvis att göra. Hade det funnits en crash course i extraktion av plasma hade jag gått den bums och hjälpt till i labbet.

Frågan är vad leda gör med en? Jag spanade ju en gång om att just leda kanske var anledningen till dinosaurernas fall...

Girl-new-year

Vid två tillfällen har jag stött på begreppet girl-new-year. Båda gångerna på radion. Fenomenet att börja om, få en nystart. Klä in skolböcker, köpa nytt pennskrin och nya pennor, kanske ny skolväska för dem i skolåldern. För oss lite mognare innefattas kanske ny frisyr, nya träningsmönster, sundare vanor. Kanske en ny kompis, en ny hobby, nya föresatser. Visst kan man känna igen sig lite i allt det här? Jag ska fundera på vad mitt girl-new-year ska innebära. Kanske en runstreak så jag kommer igång. Gärna en symaskin så det kan bli en ny hobby. Jag har också lovat mig själv att välja positiv tolkning framför dess motsats. Dömer lite för lätt, går av bara farten. Ska försöka påminna mig själv i dömandets stund att istället välja motsatt infallsvinkel. Spännande.

Gå i roll

Jag har lyssnat på många sommarpratare i år. Och många har verkligen varit bra och berört mig på olika plan. Härom dagen lyssnade jag till The tallest man on earth. Han pratar snabbt, riktigt snabbt, så bäst gör man i att lyssna till honom nära intill hans dalmålsklingande röst. Att sitta i bilen gick inget vidare, det testade vi, utan här krävdes öronlurar. Sagt och gjort, med hörsnäckor inpluggade lyssnade jag till hans kloka ord och funderingar. Något jag fastnade för var hans formulering att gå i roll. I alla möjliga sammanhang kände han just så, han går i roll, hamnar utanför sig själv. Endast på scenen känner han att inget rollspel förekommer. Där kan han vara helt och hållet den han egentligen är. Jag känner igen mig i att gå i roll. Och att det kräver en hel del energi. Det är intressant att fundera kring i vilka sammanhang rollspelet är åsidolagt. Där borde ju ens inre driv eller passion finnas.

Dagens vädring

När vi för några år sedan följde Suits, serien om ett gäng advokater på en byrå i New York, imponerades jag av karaktären Louis Litts diktafon. Så fort han gjorde en reflektion eller tänkte en tanke värd att minnas spelade han in den. Ett tag var den här bloggen något liknande för mig. Det var när jag snabbt kunde skriva ett inlägg med telefonen. Nu lyckas jag inte längre telefonblogga utan behöver logga in på datorn och skriva den vägen. Med det försvinner mycket av spontaniteten och därmed går vissa av mina tankar och reflektioner om intet för eventuella läsare (där den främsta, och kanske enda, är just jag själv - jag gillar att emellanåt fastna i mina egna tankevädringar). 

Idag gjorde jag en reflektion nere på bryggan just innan jag tog mitt morgonbad, en reflektion jag verkligen vill spara varför jag nu loggat in via datorn. Reflektionen är den att jag känner mig lycklig. Jag kan inte sätta fingret på vad denna känsla konkret innebär, det är en inre abstrakt tillfredsställelse som bara gör gott. Det har inte hänt något särskilt; jag har inte blivit rikare materiellt, jag är kvar på jobbet där jag egentligen inte riktigt trivs, jag har inte gjort några andra förändringar i mitt liv - men jag känner mig lycklig på ett annat sätt än för några månader sedan. Kanske har det med ett bejakande av energikällor att göra. Jag har unnat mig mycket av sådant som balsamerar min själ. Bad, promenader, böcker, stickprojekt, samtal, umgänge med sådana jag tycker mycket om. Till synes enkla saker men sådant jag ibland prioriterar bort och glömmer betydelsen av.

Jag lyssnade på ett avsnitt av Allvarligt talat och minns inte ordagrant en mening som sades, däremot dess inverkan på mig. Något i stil med att om du vill inspireras bör du se till att finnas på platser eller i sammanhang där inspirationen kan finna dig. Är kanske det jag bejakat senaste tiden, jag har gett mig själv möjligheten att finnas där jag finner inspiration till sådant jag mår bra av. Djupt? Så är det nog, men ändå viktigt för mig att fundera kring och omfamna för så här vill jag känna ofta.

Room with a view

Toalettfönstret här i sjöstugan i skogen är granne med hagen där två kossor och deras respektive kalvar går och betar. Jag går och kissar lite oftare än vad jag behöver just bara för att det är så mysigt att titta ut och se dem.

Snart förgyllande sällskap

Glömde skriva att jag sitter med en förväntanskänsla i magen liknande den jag hade som barn inför födelsedag och  julafton; om ett par timmar kommer vår son hit till sjöstugan i skogen och håller oss sällskap några dagar. Längtar! 

Badpauser istället för kaffedito

Det är semestertider för mig, men jag har lovat att logga på varje tisdag och vara tillgänglig för jobbet. Är en sådan tillgänglighetsdag idag, men det gör inget eftersom jag har dörren öppen ut mot en solig augustidag och alldeles nyss tog jag en liten paus och gick ned och badade. I hagen bredvid stod två kossor med vars en kalv och mumsade på löv samtidigt som de plirade nyfiket på mig. Jag slogs av tacksamhet - är det inte drömlikt att vara så här lyckligt lottad och kunna kombinera jobb med att ha sommarens alla möjligheter just inpå knuten?! 

För min skull

Jag gjorde just en viktig reflektion som bör skrivas ned. "Har du ett fint armband på dig till och med här i skogen", sade min väninna som var på besök. När jag bär smycken eller gör mig fin är det för min egen njutnings skull. För att glädja mig själv. Om det är i skogen eller i stan, det spelar ingen roll. Jag blev glad av den reflektionen, just så önskar jag nämligen att det ska vara men jag visste inte förrän nu att det faktiskt var så. Ibland är mitt önskeläge inte direkt kompatibelt med verkligheten, men i det här fallet blev det alltså 100% match. 

Kvällspaddling

 "Brukade ni ro över sjön till kusinerna när du var liten", frågade jag. "Jag minns det som att jag ville och föreslog det, men att det bara hände någon gång", svarade han. Igår tog vi kanoten och paddlade över sjön till hans ena kusin. Bjöds på blåbärspaj, whiskey, skratt och minnen från hans barndom. Lite mörkt var det ned till kanoten i den sena kvällstimmen, men väl på sjön gick det bättre. Så ljummet i vattnet mot den lite kyligare kvällsluften. Det är i enkla stunder som dessa som det känns som man snuddar vid det stora.

Sommarprojekt att sticka en vintertröja

På onsdag börjar min semester. Ett av projekten blir att sticka en tröja till mina två vinterkjolar. Jag tycker om dem båda, men jag har haft svårt att finna matchande tröja till. Nu har jag köpt ett vackert garn och ska sticka mig en tröja med omsorg och tålamod. I mina tidigare stickprojekt har jag hastat en hel del, så ivrig att se slutresultatet, men nu ska jag alltså försöka låta det ta lite tid. I boken ska jag teckna ned mina beräkningar och slutsatser, vara lite noggrann, och skapa mig ett tröjmönster.

Bad- och frukostbänkstreak

Jag läste om en kvinna som bestämt sig för att bada varje dag den här sommaren. Hon gjorde inte det förra sommaren, väntade på badväder (som envisades med att inte infinna sig) och efteranalysen gav att hon på så vis gick miste om 67% av sommarkänslan. Siffran säkerligen inte statistiskt verifierad, men mycket av sommarkänslan försvann med uteblivna bad, det är ett som är säkert. Jag håller med henne där. Min semester har ännu inte börjat och vädret vi bjuds på sedan en tid tillbaka är kanske inte det mest somriga, ändå har jag morgonbadat dagligen och fått just den där sommarkänslan. Doppen kröns sedan med frukost ute i vår hemliga berså i den hemmasnickrade frukostbänken. Den med extra breda armstöd för att lämna plats till frukostbrickorna. Endast ihållande regn har hindrat mig från att sitta där och njuta. 

Tröjstudie i tre delar

 Jag började följa en inspirerande kvinna för drygt två år sedan. Hon stickar och hon syr, ordnar livesändningar, peppar, tipsar och inspirerar. Jag bestämde mig för att lära mig att sticka och följde en kurs via vuxenskolan vid fyra tillfällen runt advent. Efter ett gäng halsdukar gav jag mig i kast med en tröja. Inte efter mönster, det känns för krångligt, jag stickar istället efter gehör. Först använde jag mig av en tumstock, men nu har jag införskaffat ett måttband som hjälper till att få passformen något sånär rätt. Jag har just avslutat mitt femte tröjalster. Nedan ser ni hur tröjan så sakteliga växte fram. Egentligen kan vi stryka sakteliga - jag är en riktig stickmoster och snor ihop en tröja på cirka en vecka. Måste snart hejda mig och landa i att ett alster kan få ta tid.

Bild som ger mersmak

 Vi åkte på utflykt i lördags. Delar en bild därifrån. Just sådana här ställen fångar mig. Böcker, platser, filmer, berättelser, bilder - något jag dras till i allt nämnt är om de framkallar en suggestiv känsla. Ett sug som griper tag. Den här bilden gör det med mig. Jag vill gå in i bilden, vara där, gå över trappan och ut på fältet. Se vad som där väntar. Förstår ni min känsla?

Testar en come back

Jag har haft svårt att logga in och skriva inlägg med min telefon en tid. Liksom jag har upptäckt att bilder jag laddat upp inte är synliga för läsaren. Jag är inte en teknikexpert så behöver hjälp för att lösa situationen. Testar nu att skriva från datorn instället. 

När jag letade efter information i min mailbox, stötte jag på dessa enkla rader till mig själv från mig själv på temat lyckliga stunder. 

Lyckliga stunder: 

Sitta på en trappa tidigt om morgonen och äta frukost 

Lyssna på regnet eller löven som susar 

Ligga raklång på gräset och kolla upp i himlen 

Laga mat, öppen altandörr eller fönster, gärna regn ute, musik på 

Bra att påminna mig själv om detta. Och att få bekräftat att det som gjorde mig lycklig då, fortfarande är stunder som gör mig just lycklig.

Älskvärd morgonstund

​Är ute och går. Fåglarna ger konsert och träd och blommande buskar avger en ljuvlig, nästan näsbedövande, doft. Regnet droppar inte, men hänger i ganska närliggande moln. Det är skönt i luften, jag går i bara min mysdress. Älskar allt med denna stund. 🍀🌸

Ps. Stunden förgylls ytterligare med Spanarna i öronen

Skogen

​Man tänker att det är tyst i skogen. Men nu har vi suttit med katterna på altanen och lyssnat. Båda de och vi på helspänn. Skogen är allt annat än tyst, helst efter skymningen; ugglan hoar, grannens höns diskuterar lågmält, en råbock skäller lite på avstånd, en och annan fladdermus vingslag hörs och vem vet vad som ligger bakom kvisten som nyss knäcktes alldeles inpå knuten. Det tror jag det - att skogen är ett stort äventyrsland i en kisses värld. 😻

Mycket vill ha mer

​Jag vill vara ledig längre! 🐣

Vacker svenska från ”1794”

​”Linnea var mycket styrd av sina nycker. Föga varning gavs innan hennes tålamod tröt och hennes ögon sköt blixtar: jag lärde mig att fly hellre än illa fäkta. Ändå fanns hon alltid där dagen därpå, väntande på mig och jag lärde mig att tolka ordet förlåt på det språk som var hennes ensamt: ett snett leende under en skamsen blick, en beröring dold som en tillfällighet, ett klingande skratt åt någonting jag sagt som knappast gjort skäl för dylik uppskattning. Och så var vi vänner igen och hon ledde mig till platser jag annars aldrig fått se…”

Han kan skriva, Niklas Natt och Dag. 

Ungdomarna på hemmaplan

​Åh, vad jag trivs att vara en fyrklöver! 🍀 

Date med mig själv

​Ikväll har jag date med mig själv. Började på vietnamesisk restaurant och åt jättegod kycklingwok. Det var ingen plan, en slump som blev bra. Nu är jag på teater. Andra akten börjar snart. Fantastisk pjäs. Först tvekade jag att gå ensam. Nu tycker jag det är skönt. Jag kan helt koncentrera mig på vad just bara jag känner.💫

Kulturskatt på väg mot graven

​Vart är Sverige på väg? Min rumskompis, 27 år, vet inte vem Karin Boye var. Aldrig hört ”visst gör det ont när knoppar brister”. Inte heller vet han vem Eva Dahlgren är. Inte Thåström och inte Lundell. 

Bilarna i centrum 🚗

​Är på bilverkstaden. Charmas över vilka som är huvudpersoner i väntrummet. På den digitala tavlan blinkar registreringsnummer och bilarna får plötsligt liv. Blir till personligheter. Vi chaufförer har birollerna, är perifera statister. Naturligt egentligen, men för mig som har en högst obefintlig relation till bilar går det inte att låta bli att le i väntan på att min lilla golf ska få omsorg. 🚗

Ingen täckning

​Har du mött någon som sänder på en helt annan frekvens än du? Där det ideligen blir krockar och missförstånd. Jag har mött en sådan person. Dave heter han och är amerikan. Vet inte hur mycket av förklaringen som eventuellt kan ligga i det sistnämnda. Jag har i alla fall slutat ratta för att försöka kalibrera, våra våglängder verkar inkompatibla. 📻📡

Vem är jag utan giltigt ID?

​Jag snuddar vid att bli identitetslös. Mitt pass har gått ut (upptäckte jag…). Häromdagen påminde Transportstyrelsen om att mitt körkort behöver förnyas. Jag är lite trögstartad i sådana ärenden och nuddade vid, den lite kittlande, tanken att jag missar deadline och inte kan hämta ut mitt nya körkort då jag vare sig har ett giltigt pass eller annan giltig ID-handling att legitimera mig med. Vem är jag då? Identitetslös, fri att vara vem jag vill? Tjuren Ferdinand står som vanligt högt på listan. 🌸

Ur misstag föds nya upptäckter

​Skulle skriva ”grattis på födelsedagen” men det råkade bli ”fördelsedagen”. Skyndade mig att korrigera, personen i fråga kommer från Ukraina och vill lära sig svenska så jag skämdes lite att det inte blev rätt. Slog mig senare att ”fördelsedagen” egentligen är ett superbra ord - är det någon dag man vill ha fördelar är det ju just på sin födelsedag. 😍🎈

Snö som mjukt täcke

​Vi har gått en långrunda i en snötäckt skog. Det blir tydligare vems hem skogen är i snön. Vi är bara på besök. Spåren framför oss vittnar om vem som egentligen bor här. 

Igen påminns jag om den dämpande, vadderande och mjuka inverkan snön har på mig. På oss. Vi blir lite mjukare själva, tar stegen lite mer i eftertanke och varsamhet. Vi är tysta och lyssnar mest till knarret under våra skor. Är det på grund av snön som norrlänningarna är mer lågmälda och vänligare? En helt egen teori, inte alls empiriskt understödd, men jag tycker om att tänka sambandet som sådant. 

Heja Norrland❣️

​Kylan slog till i januari. Och snö och blåst lamslog E22 i Skåne. På radion berättades häromdagen om hur mångfaldigt kallare det var uppe i Norrland. Reportaget kom från en av kommunerna där strömmen gick vid -40 grader. Invånarna uppmanades att ta se till att grannarna hade det bra. Min man och jag tittade på varandra - där var den igen, den norrländska snällheten. Har vi andra den i samma utsträckning? Tänkte de som var fast på E22:an på bilen bakom? Bilen framför? Jag tror att vi är mer ego i andra delar av landet. Heja Norrland❣️