Annorlunda då

​”The past is a foreign country, they do things differently there.”

Söndagsmys med ny Peter Swanson bok. Citatet är från den.

Flärd efterlyses

​Jag var så bra på att hejda min köplust en lång tid, känns som disciplinen sviktar lite nu. Just klickade jag i ett inköp av tre toppar. Behöver dem inte men de bidrar med lite flärd och det behöver jag. 🙏

Vänta på något gott

​Jag väntar på två paketleveranser. En med böcker. En med en tygbrosch. Längtar efter båda. 

Universum och så lilla jag

​Under min tidiga morgonpromenad var det mörkt ute men fullt av stjärnor på himlen. Jag lade mig raklång på gatan, riktade blicken uppåt och fascinerades av universum en stund. Vi är allt bra små i det stora hela. Hisnande och trösterikt på samma gång. 

Stopp!

​Jag har den där känslan av att livet här och nu nästan halkar mig ur händerna. Önskar jag hade så många människor närmre mig fysiskt så jag enkelt kunde träffa dem för en promenad eller en kopp kaffe. Småprata, finnas mer närvarande i varandras liv. Tänker på mina systrar, min kusinsyster, min son, mina föräldrar. Ibland tänker jag till och med på min man och min dotter som jag ändå delar hushåll med. Tänker på vänner som jag värdesätter högt men inte träffar så ofta som jag önskar. Det här sitter jag och funderar på med en nyupptäckt låt i öronen. Nattbuss heter den. ”Jag ville se dig i ett annat ljus”. Finns något i den strofen, just nu skulle jag vilja se livet i ett annat ljus som innehåller frekventa och spontana möten med alla nämnda. ❤️

Snäll, snällare, snällast

​Vore det pepparkakssäsong hade jag behövt frossa och bli lite snällare på kuppen. Så tänkte jag på hemväg idag efter att ha känt irritation mot en stackars kollega hela dagen. 

Gryningsutbrott

​Om det gör ont när knoppar brister, fick vi just känslan att också gryningen smärtar. Dagens såg ut som ett vulkanutbrott. Nu, fem minuter senare, är ögonblicket förbi och morgonen är här. 🙏

Normalisering

​De talade om normalisering på radion. Allt blir normalt efter en stund. Vi blir som avtrubbade. Lite så känner jag kring mitt nya jobb. Det har nog inte blivit bättre, men situationen har normaliserats och jag har blivit lite avtrubbad. 

Drömterapi

​Jag hade den intressantaste av drömmar inatt. En psykologisk variant där jag gick på djupet kring hur en känsla verkligen kändes. Minns att jag fick som en insikt - ”aha, det var så här Marie på kroppsterapin menade. Inte jaga, utan låta saker falla på plats av sig själv och nu bottnar jag i känslan, flyr den inte och låter den inte byta skepnad.” Det var avundsjuka, det var skam och det var något mer. Nu har drömmen redan blivit dimmig så dessvärre minns jag inte detaljerna. Men det var som att jag tittade på avundsjukan, upptäckte den, kände den och var i den. Ingen värdering utan bara en betraktelse. Det var lite hallelujamoment över allting. Inkluderande, ingen känsla är bättre än någon annan. Jag var nästan besviken, stryk förresten nästan, när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm. Drömmar kan ju inte vara på riktigt, eller kan de det? Kan det vara lika insiktsfullt om än det sker i drömmarnas värld och inte i vaken medvetenhet? Kanske. Något att fråga Marie ☀️ om. Hon heter så i mellannamn, sol, vackert. 

Eller här❣️

​Böcker ska aldrig underskattas. Att bläddras i, att läsas, att skrivas i och att inspireras av. Och en bokhylla fylld med böcker, gärna en hylla som sträcker sig ända upp till taket, det ger en sådan känsla till ett rum. Det här krypinnet, med massa böcker, skön soffa, trångt och ombonat - här trivs jag. En sådan hörna önskar jag mig.

Där❣️

​Sedan en tid tillbaka varseblir min hjärna hundar. Den här bilden dök upp i flödet och jag fångades. Av hundarna, såklart, men också av den harmoniska miljön. Just där just nu skulle jag vilja vara. Fika med något gott, luta ryggen mot den mjuka kudden och småprata med vovvarna. Mina katter hade gärna också fått göra mig sällskap.