Den ljuvliga sensommaren

​Har en vän som är på Öland nu i september. Så ljuvligt att vara där när de flesta turisterna åkt hem. Minns att hon gjorde en likadan tur ett annat år och att jag då hänfördes av bilderna hon delade. Lugnet, sensommarkänslan, det folktomma. Kände samma känsla via bilderna hon delade igår. Sensommaren. Är det inte så att en del av dess ljuvlighet ligger i att den inte är så förväntansstyrd som dess föregångare, högsommaren? Den får bli som den blir. Bjuder den på sol blir vi tacksamma. Bjuder den på regn känner vi vilsamhet. Vi tar den som den kommer och då blir det bra oavsett. 🙏