Ljus i mörker

​”I den stora sorgens famn finns små ögonblick av skratt”

Ted Gärdestad

Hard to please

​Jag börjar undra om jag är svår att behaga. Först var det för mycket och för rörigt här på det nya jobbet, nu tycker jag det är långtråkigt. Stöket är städat och jag vet inte riktigt vad jag ska angripa härnäst. Det är inte så att jag kan allt, långt därifrån, men andrafiolstämman behärskar jag och nu är jag otålig. Vad betyder det? Är det en förstastämma jag bör leta efter? Men hur rimmar den med ett lugnare tempo och mer tid för mig själv? Svår att behaga som sagt. 

Solbullar

​Hörde om en mamma som bakar lussebullar också om sommaren och då kallar dem solbullar. Gillar tanken. Samtidigt ligger väl en del av njutningen, älskar lussebullar, i att de förekommer under en begränsad tid. Så jag är både förtjust och lite skeptisk på samma gång. Skeptblandad förtjusning ☀️🌲

Samtal inåt

​Jag var på kroppsterapi idag igen. Samtal och massage. Vi kom dock aldrig till massagedelen, fanns så mycket att samtala om. Eller ”titta på” som hon säger. Vi fortsatte med resonemanget kring att skilja på saker. Känslor behöver inte konkurrera med varandra, de kan samexistera och är varken fel eller rätt. De bara är och de är ok. Vi pratade också om att jag inte behöver ta ansvar för allt och alla. Igen påmindes jag om vikten av att jorda mig och känna mina gränser. När jag inte gör det, då blir jag vag i konturerna, kanske inte för andra men för mig själv. När jag behagar och är till lags och inte lyssnar inåt, då bottnar jag inte i mig själv och blir otydlig för mig själv. Intressant. Samtidigt svårt. 🤔

På tur 🇩🇰🚴‍♀️

​Vi har cyklat i Danmark i helgen. Gjorde det några gånger tillsammans med barnen när de var små. När jag nu cyklade på färjan, mellan bilar och lastbilar, imponerades jag över modet hos både oss föräldrar men också våra barn. De var inte så gamla första gången vi gjorde en sådan här cykelutflykt. Så små de måste varit mellan alla stora fordon på bildäck. Och så små ben på små cyklar flera mil. Heja våra barn! Nu var det bara mannen och jag och vi inledde med ljuvligt kvällsdopp i Helsingör och sedan övernattning i Snekkersten. Underbar grönska utanför fönstret. Efter god morgonmat har vi sedan cyklat idag och varvat med dopp, rosépaus och sist smörrebröd i Köpenhamn. Dejligt! Efter sista cyklingsetappen hem ville vi kröna med ett svalkande dopp (dagen har bjudit på högsommarvärme). Stört omöjligt att få plats på bryggan som var knökfull. Jag blev besviken av att konstatera att vi bor vid havet men får inte plats att bada. Längtade till folktomma bryggan i skogen alternativt till de rimligt befolkade bryggorna i Danmark.

Den ljuvliga sensommaren

​Har en vän som är på Öland nu i september. Så ljuvligt att vara där när de flesta turisterna åkt hem. Minns att hon gjorde en likadan tur ett annat år och att jag då hänfördes av bilderna hon delade. Lugnet, sensommarkänslan, det folktomma. Kände samma känsla via bilderna hon delade igår. Sensommaren. Är det inte så att en del av dess ljuvlighet ligger i att den inte är så förväntansstyrd som dess föregångare, högsommaren? Den får bli som den blir. Bjuder den på sol blir vi tacksamma. Bjuder den på regn känner vi vilsamhet. Vi tar den som den kommer och då blir det bra oavsett. 🙏