”Det känns som du inte är med i matchen”. Varit hos en rekryterare där jag ombads att dra min historia från början. Fick kommentaren ovan som en reflektion över både skolgång och arbetsliv. Jag är inte riktigt med, klarar mig alltid bra ändå, men är det verkligen jag som står vid rodret på min båt? Sitter nu på ”mitt café” (det som inbjuder till vadderad ensamhet) med en kopp kaffe och funderar över just det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar