Dans och yoga

​Har varit på ”prova-på-dans-och-yoga”. Dagen inleddes med yogadans där våra olika chakran dansades till liv. Vi har sju chakran som enligt flertusenårig lära är som snurrande energihjul runt vår ryggrad. Från roten av ryggraden och nedåt har vi det röda rotchakrat. Jord, trygghet och säkerhet. Strax under naveln kommer det orange sakrala chakrat. Vatten, sexualitet och kreativitet. I magtrakten finns det gula solar plexus chakrat. Eld, personlig kraft och självkänsla. Det gröna hjärtchakrat är kopplat till luft och förmågan att älska och känna medkänsla. Halschakrat är blått och kopplat till elementet ljud. Vår förmåga att kommunicera och uttrycka oss. Det sjätte chakrat, tredje ögats chakra, har färgen indigo och finns mellan våra ögonbryn. Elementet är ljus och förmågan att se klart samt vår intuition finns här. Sist har vi huvudkronans chakra, violett till färgen och kopplat till tanken. Här finns vår andliga koppling till universum och oss själva.

Yogadansen följdes av yin yoga. Yin är det långsamma och svala, natt och måne. Motsatsen och parhästen till yan som är rörelse och värme, dag och sol. Yin yoga behöver ingen uppvärmning. Istället ska kroppen med fördel vara kall då detta underlättar att träna ligament och bindväv eller fascia. Det är detta som är fokus i denna yogaform, inte musklerna. 

Nu blev det afrikansk dans ledd av en varm och vacker afrikanska. Vi stampade jordgolv, använde höfterna och våra ”stora afrikanska rumpor” för att hämta och balansera vattenkrus på våra huvuden. Vi fiskade och samlade ihop fångsten. Spanade över savannen, spejade, hoppade för att undkomma ormgropar, drev framåt med våra spjut och firade våra framgångar med högljudd glädje och triumferande dans. Allt ackompanjerat av sagan om vårt liv på den afrikanska savannen. Härligt och inspirerande med garanterad träningsvärk imorgon.

Sist väntade kundaliniyoga med fokus på andning. Eldandning provade vi på, en slags snabb in-och utandning som sker långt ned i magen. Mantrameditation med rörelser och sång avslutade och inramade dagen.

Nu är jag slut som artist men tacksam att jag tog mig dit och deltog. Namaste 🙏 

Skön plats

​Under meditationsstunder blir man ibland ombedd att visualisera en plats där det känns skönt att vara. Gick förbi en sådan plats i morse. Fångade för att påminna mig om jag skulle glömma.

🧡

​Efter en lång kylslagen promenad kom jag hem och möttes av två franska böcker på köksbordet. Jag blev jätteglad. Det är kärlek att lyssna på mina tankar och ord efter att ha läst Min Far & Kvinnan och köra inom Franska Bokhandeln för min skull för att berika min upplevelse. Kärlek och omtänksamhet. 

Pangbom 💥

​Nu kom den över mig, känslan av ”måste-röja-NU”. Som om klädhögarna, dammtussarna, kuddbrokaden, skosamlingen, alla ljusstakar och färgglada filtar plötsligt dök upp, de har ju funnits där hela tiden, och blev too much i ett nafs. Vet att den här känslan stillar sig om jag bara plockar undan lite, dammar och dammsuger men innan jag når dit känner jag mig kvävd i mitt egen hem. Dramatiskt? Jo, men så är jag också högkänslig. Och igår besökte jag ett pedantiskt spotless hem där allt gick i vitt, svart, grått och mörkblått. Sobert. Inte en pinal någonstans och inga färgklickar att skåda. Egentligen är inte det jag, men kontrasten mot mitt färgpraktsstök blev brutal. Operation städning börjar nu!

Möblera själen

​”Man måste möblera själen” och för henne var ingenting vackrare än lärdom.

Annie Ernaux talar om sin mamma. Så vackert, möblera själen. Min behöver vackra ord, musik, konst, samtal, frisk luft och fysisk rörelse. Allt det ger mig balans och lust. Vad behöver din? 

Spot on utan irrvägar

​”Han följde henne, hon var den sociala viljan i deras tvåsamhet.”

Hon sammanfattar bra, nobelpristagaren i litteratur. Något som för mig skulle formuleras omständigt och klumpigt kan hon precisera med en enkel mening. Just som jag upplever att vissa låttextskrivare kan. Eller poeter. Beundransvärt. 

Klassresa

​Har läst ut Min Far och påbörjat Kvinnan. Denna gång porträtterar Annie Ernaux sin mamma. Hon börjar i mammans barndom med några rader om mormodern. ”Hon var duktig i att sköta hushållet, det vill säga att med ett minimum av pengar lyckas föda och klä sin familj… En värdighet som gjorde det möjligt för dem att leva utan att känna sig fattiga… Hon kunde alla knep för att handskas med fattigdomen. Denna kunskap som överförts från mor till dotter under århundraden tar nu slut med mig, som bara är dess arkivarie.”

Läsaride 📕

​I Min far läser jag ordet läsaridet. Jag ska läsa boken igen på dess originalspråk senare, franska, men nu läser jag på svenska. Aldrig hört det ordet, läsaridet, och finner det heller inte i någon ordlista. Gillar det mycket och likställer det med när man verkligen kommer in i boken och uppslukas av den. Som en viloplats från verkligheten likt björnarnas vinteride. Så här skriver författaren "Jag vakade över honom medan jag försökte läsa Mandarinerna av Simone de Beauvoir. Jag kom inte in i läsaridet, när jag hunnit till en viss sida i den här boken skulle min far inte längre vara i livet." Fadern är döende och alla har som en väntesorg (ett tillskott till ordlistan under 2022, sorgen man kan känna inför en annalkande förlust av någon betydelsefull) som de försöker fördriva. 

Ironi inget för fransmän

​Jag har hört att ironi inte går hem hos fransmän. Tyckte mig också märka det hos min tidigare chef som var just fransman. Nu läser jag i Annie Ernaux’s bok Min far. ”Han skämtade med gästerna som älskade att skratta. Förtäckta grovkornigheter. Dasshumor. Ironi var något helt okänt.”

Vissa vanor rostar aldrig

​Ibland, när jag gör vissa saker, tänker jag att det är så ”inte 50 plus”. Som nyss, köpte en tablettask med salta katter i affären och på hemväg pregade jag in typ halva asken på en gång. Njutbart, godare ju fler man har i munnen, men kanske inte åldersadekvat. Eller åtminstone inte så ladylike. 😊

Konstant storhet

​I boken jag läser håller äldsta dottern ett tal till sin 70-årsjubilerande pappa. ”När jag för några veckor sedan talade om för Hedda att vi skulle fira din födelsedag, frågade hon hur många år du fyllde. Jag sade att du skulle fylla 70 år. Är det minde än hundra? frågade hon. Ja, sade jag. Hon funderade en liten stund och sade, besviken: Då är han ju inte alls gammal. Även om resonemanget bakom slutsatsen ser annorlunda ut för mig så håller jag med henne. För mig har du egentligen ingen ålder alls, du är pappa, precis som du var pappa för tjugo år sedan, för trettio år sedan - och sån är du nu - en konstant storhet i mitt liv, fortsätter jag.”

Fint uttryckt, ”en konstant storhet i mitt liv”. 

After ski my style ⛷️

​Det blåser på fjället idag och biter rejält i kinderna. Vi har ändå varit ute i pisterna på förmiddagen. Kom nu hem till stugan för lunch på hemmaplan som omväxling. Att få av pjäxor och termobrallor och få krypa under täcket med en god bok och en påse saltisar (medan någon annan fixar med lunchförberedelser), det är ett av livets största mysmoment enligt mig. Vore jag katt hade jag spunnit för fullt. 

Fjäll och frid 🗻🙏

​Vi är i fjällen. Mitt tredje hem jämte vardagshemmet och sjöstugan i skogen. Liksom det är enkelt att landa i skogen, är det så enkelt att landa här. Fjäll, snö, kyla och lugn. Allt bara stillnar och blir så självklart. ✨

Det här nya året önskar jag fylla med mycket rörelse i naturen, många bad i sjö och hav, mycket läsning och lyssning för inspiration och även lite eftertanke inför konsumtion. Just rörelse, bad och läsning var tre röda trådar också under mitt 2022, men tillskott är att försöka njuta av befintlig garderob och tänka innan nytt tillförs.