Ruth 🙏

​Annandagen. Under min uppväxt var det alltid farmor Ruth som bjöd till middag den dagen. Inte julmat utan annan mat och ofta var vi försökskaniner för en ny rätt hon ville prova. Salviakyckling var ett sådant lyckat experiment, Kurts festlåda ett annat. Med ”vi” menar jag min familj och pappas systers familj. Var en uppskattad stund, vilsam i skuggan av den lite mer jäktiga julafton, och vi värdesatte alla att landa där hos Ruthan (som hon kallades) och bli överraskade med nya spännande smaker. Jag berättade om detta ikväll för mina barn medan vi åt just salviakyckling. De har hört det flera gånger förr, men lyssnade ändå och så höjde vi våra glas för Ruth. ❤️ Är det inte lite det livet handlar om, att inspirera och lämna avtryck som kan tas vidare av kommande generationer? Jag tror det. ✨

Inspiration ✨

​Jag älskar att bli inspirerad. Få tips om upplevelser jag annars kanske hade gått miste om. Härom dagen inspirerades jag av Jessika Gedin i Spanarna att titta på Wednesday. Jag, som inte gillar fantasy och monster och andra overkligheter, har nu under åtta avsnitt förtjusats av den söta, trumpna och skarpsinta Wednesday Addams. Nästan tråkigt att serien nu är slut. Och igår, på självaste julafton när vi övningsparkerade på hamnparkeringen, blev vi inspirerade av ett gäng som traskade med ryggsäckar längs vattnet. Så nu ska vi på juldagspicknick med skink- och köttbullemackor samt kaffe och varm choklad. Destination:stranden. God fortsättning🎄

The more the merrier

​Att ha syskon är tacksamt på många sätt. Inte minst som idag när virusar satt stopp för smidda julplaner hos både lillasyster och mellansyster. Då ändrade mamman och pappan i schemat och begav sig nyss upp till storasyster i Blekinge för att fira jul. Bra att ha några barn att välja mellan. Och tacksamt för småsystrarna att ha en frisk storasyster som håller julställningarna. 🎄🤩🙏

Bränd orange

​Det finns en färg jag är lite extra svag för just nu, bränd orange lärde jag mig nyss att den heter. Fin. 

Karriärstegen är inte för alla 🪜

​Jag drömde inatt att jag blev utpekad som ny VD för företaget. Jag hade dock inte förstått detta, hade tolkat det som att jag endast fick mitt team utökat med en person, så den stora nyheten kom till min kännedom under företagssittningen med alla anställda (120 personer). Som jag tappade ansiktet! Och vilken vånda jag kände! Och vilken lättnad när jag sedan vaknade och insåg att allt bara var en dröm. 🙏

Vive le français

​Jag läser en fransk bok nu. Nyss har det ätits på restaurang och när notan kom sade kompisen ”on partage?” (Delar vi?) varpå huvudpersonen svarade ”Non, je te laisse m’inviter.” (Nej, jag låter dig bjuda mig). Så härligt och så osvenskt! 🤩

Förutom att läsa på franska pratar jag högt med mig själv på just franska de senaste dagarna. Har blivit mycket engelska de senaste åren, lite på bekostnad av franskan. Därför blev jag igår så glad när det var franska fraser som primärt dök upp i mitt huvud ”en parlant en anglais avec un colleague”. En parlant, bra uttryck som enkelt uttrycker något som sker medan något annat sker. Medan jag pratade engelska med en kollega. Han kan inte franska, så han fick stå ut med att konversationen blev knagglig då jag fick leta om för att finna min engelska, men jag blev som sagt glad. Den behövdes bara dammas av lite grand, min franska, sedan fanns den där som en rikedom jag högaktar.