Gömställe

​Jag har ett nytt favoritställe till min samling på just sådana. Grönskan är så frodig på vår baksida att morgonsolen inte lyckas leta sig genom. Just om morgonen, den tidiga efter ett arla dopp, tycker jag om att bli värmd av solstrålar till morgonkaffet. Min A snickrade därför ihop en frukostbänk att sätta på en plats där morgonsolen finns. (Extra plus är att bänken bara består av brädor vi hade liggande, återbruk - gillas.) Nu står bänken på allmänningen utanför vårt hus, väl ”gömd” under det självsådda trädet vid vår husgavel. Som jag älskar att sitta där med min frukostbricka på det för ändamålet anpassade armstödet. Från gatan syns jag inte, bara det stora trädets grönska, och det ger mig känslan av att se men inte vara sedd. Ett krypin som ingen vet om. Längtar redan tills det blir frukostdags igen.