Uppmärksamma och fira

​”Varje dag händer det saker som gör dig lite glad och som kan påverka din lycka mer än du tror om du firar dem.”

Ta ut segern i förskott. Och i efterskott.

Nu läser jag en ny bok. "En liten bok om lycka". Bra tips är att ta ut segern i förskott. Gotta dig åt dina stordåd på förhand. Gotta dig åt att det här ska bli den bästa kvällen någonsin. På så vis har du i alla fall haft en kvart eller halvtimme av lycka den dagen, oavsett hur det går. Ta också ut segern i efterskott, återupplev och känn lyckan på nytt. 

Glad påsk

​Jag gillar påsken. Faktiskt lika mycket som julen. Påsken är mindre kravlös, kanske därför jag tycker om den. Idag köpte jag ris som jag klädde med färgglada kärringar, kycklingar, harar och ägg.

Något annat jag gillar är att utbyta leenden. Gjorde så mot dem jag mötte både under morgonens och seneftermiddagens promenader. Jag gillar både att få leenden och att ge dem. Dubbel glädje alltså.

Glädje kan behövas i det sorgsna nyhetsflödet. Om än det hemska består kan ett påskris och leenden ge hopp om ljus i det mörka. ❤️

Spelpjäser

​”Spelpjäser i en av krigets makabra koreografier”. Det läste jag just, författat av Nesser och referensen är Krimkriget och engelska kyrkogården vid Ryssnäset på Gotland. Orden träffade mig och omfamnar i mina tankar det ukrainska folket, spelpjäser i Putins makabra koreografi daterad nutid.

Det tar tid att läsa Nesser, vet att jag gjort den reflektionen förr. Mellan kommissarie Barbarottis förehavanden förekommer passager som är så vackert skrivna, nästan poetiska, och både insikts-och visdomsfulla. Lite fördomsfullt kommer jag på mig själv med att tänka att det är ovanligt poetiskt för att vara skrivet av en man. Dum tanke, poesi och eftertanke är androgynt. Ibland stöter man hur som helst på författare som uppmanar till att stanna upp i läsningen, begrunda och göra personliga avstickare, och Nesser är en sådan för mig. 🙏

Väntan

​”Ett väntrum där man glömt vad man väntade på”. Hmm, så kan det nog vara ibland. Man binder upp lyckan på något man tror är lösningen för att upptäcka att man inte blev uppfylld väl där. Som att man väntat och längtat förgäves. Bättre att tillvarata varje stund.

Sakta ned

​Ännu en fin beskrivning från min bok och Gotland.

 ”Särskilt östsidan. Här kunde man sitta på en stenmur och invänta evigheten. Kustlinjen var mindre dramatisk än den västra, mjuk och diskret välkomnande - och överhuvudtaget var denna gröna,  fårbemängda ö som gjord för långsamma färder. Krävde den respekten, det kändes tydligt bara man gav sig tid att sakta ned och registrera.”

Jag blir längtig efter höst på Fårö i långsamt tempo. 

Lugnet efter stormen

​”Att Gotland framförallt var en sommarö var förstås redan känt, men det blev alltmer uppenbart för varje stängd kiosk och varje igenbommad prylbod de cyklade förbi. Men inget ont i det. Det fanns ett värde i det stilla och stängda.”

Fint beskrivet. Fortfarande Nessers ”Den sorgsne busschauffören från Alster.”

Mysteriet löst

Lapsus. Det ordet läste jag just. Slog upp betydelsen: Lapsus är latin och översätts med snedsteg, felsägningar eller misstag som är omedvetna. Jag har mitt eget ord för just det där, syllaps. Har använt det många år och smittat av mig på somliga andra som nu också använder det. Fick frågan vad syllaps egentligen var. Vid undersökning upptäckte jag att ordet var självpåhittat. Åtminstone finns det inget ord som har denna betydelse, den som en lapsus. Vi har skrattat åt mig och mina syllapser. Nu tänker jag att jag säkert stötte på ordet lapsus som liten. Inte kommit ihåg bokstavsgrant utan tänkt syllaps (orden påminner ju om varandra). Så nu är mysteriet löst och detta tack vare Nessers bok "Den sorgsne busschauffören från Alster". Men jag kommer att fortsätta kalla en lapsus för syllaps. Älskar det ordet. 😍