Ruth 🙏

​Annandagen. Under min uppväxt var det alltid farmor Ruth som bjöd till middag den dagen. Inte julmat utan annan mat och ofta var vi försökskaniner för en ny rätt hon ville prova. Salviakyckling var ett sådant lyckat experiment, Kurts festlåda ett annat. Med ”vi” menar jag min familj och pappas systers familj. Var en uppskattad stund, vilsam i skuggan av den lite mer jäktiga julafton, och vi värdesatte alla att landa där hos Ruthan (som hon kallades) och bli överraskade med nya spännande smaker. Jag berättade om detta ikväll för mina barn medan vi åt just salviakyckling. De har hört det flera gånger förr, men lyssnade ändå och så höjde vi våra glas för Ruth. ❤️ Är det inte lite det livet handlar om, att inspirera och lämna avtryck som kan tas vidare av kommande generationer? Jag tror det. ✨

Inspiration ✨

​Jag älskar att bli inspirerad. Få tips om upplevelser jag annars kanske hade gått miste om. Härom dagen inspirerades jag av Jessika Gedin i Spanarna att titta på Wednesday. Jag, som inte gillar fantasy och monster och andra overkligheter, har nu under åtta avsnitt förtjusats av den söta, trumpna och skarpsinta Wednesday Addams. Nästan tråkigt att serien nu är slut. Och igår, på självaste julafton när vi övningsparkerade på hamnparkeringen, blev vi inspirerade av ett gäng som traskade med ryggsäckar längs vattnet. Så nu ska vi på juldagspicknick med skink- och köttbullemackor samt kaffe och varm choklad. Destination:stranden. God fortsättning🎄

The more the merrier

​Att ha syskon är tacksamt på många sätt. Inte minst som idag när virusar satt stopp för smidda julplaner hos både lillasyster och mellansyster. Då ändrade mamman och pappan i schemat och begav sig nyss upp till storasyster i Blekinge för att fira jul. Bra att ha några barn att välja mellan. Och tacksamt för småsystrarna att ha en frisk storasyster som håller julställningarna. 🎄🤩🙏

Bränd orange

​Det finns en färg jag är lite extra svag för just nu, bränd orange lärde jag mig nyss att den heter. Fin. 

Karriärstegen är inte för alla 🪜

​Jag drömde inatt att jag blev utpekad som ny VD för företaget. Jag hade dock inte förstått detta, hade tolkat det som att jag endast fick mitt team utökat med en person, så den stora nyheten kom till min kännedom under företagssittningen med alla anställda (120 personer). Som jag tappade ansiktet! Och vilken vånda jag kände! Och vilken lättnad när jag sedan vaknade och insåg att allt bara var en dröm. 🙏

Vive le français

​Jag läser en fransk bok nu. Nyss har det ätits på restaurang och när notan kom sade kompisen ”on partage?” (Delar vi?) varpå huvudpersonen svarade ”Non, je te laisse m’inviter.” (Nej, jag låter dig bjuda mig). Så härligt och så osvenskt! 🤩

Förutom att läsa på franska pratar jag högt med mig själv på just franska de senaste dagarna. Har blivit mycket engelska de senaste åren, lite på bekostnad av franskan. Därför blev jag igår så glad när det var franska fraser som primärt dök upp i mitt huvud ”en parlant en anglais avec un colleague”. En parlant, bra uttryck som enkelt uttrycker något som sker medan något annat sker. Medan jag pratade engelska med en kollega. Han kan inte franska, så han fick stå ut med att konversationen blev knagglig då jag fick leta om för att finna min engelska, men jag blev som sagt glad. Den behövdes bara dammas av lite grand, min franska, sedan fanns den där som en rikedom jag högaktar. 

Grönsakskock

​Det är allt oftare jag som lagar vardagsmat. En konsekvens av att det blivit mer vegetariskt. Har en bok som inspirerar mig och är plötsligt både modig, självsäker och inspirerad i köket. Idag blev det biffar på svarta bönor och gröna oliver med bulgur och tomatsås till. Fick inte riktigt till konsistensen på biffarna, men smaken var det inget fel på och alla åt med god aptit. 

Stämningsfullt

​Det är mysigt att det kommit snö, gör det lättare att ta in att det snart är advent och jul. ❄️

Första snön

​Idag vaknade jag av förtjusta skrik från den lilla pulkabacken utanför. Mysigt sätt att vakna på. ❄️

Halvtidsvila 🌸

​Jag har en ledig onsdag. Varit nere och badat, promenerat hem och sitter nu och värmer fingrarna runt min fina kaffekopp (Mumin såklart). Ljuvligt att inte ha en dator som väntar på att öppnas, inget möte som kräver min närvaro och om än rapporter finns att göras ska jag inte ägna dem någon uppmärksamhet idag. Ledigt mitt i veckan - jobba två, ledig en, jobba två, ledig två - ja, det är nog ett mönster jag hade kunnat tänka mig. 😍 

Tisdagsdater

​Tisdag och dags för telefondate med min son. Längtade hela dagen och efter yogapasset var det dags. Passade på att gå en lång runda och hade honom som sällskap en bra bit av den. Supermysigt. Längtar redan till nästa tisdag. Hade jag fått välja hade vi pratat oftare, men space är viktigt och i hans värld är veckocheckar ganska lagom. Tisdagsdater alltså, en ny favorit hos mig ❤️

En god lunch 🎼💋

​Musikhögskolan bjöd på pianokonsert under lunchen. Två masterstuderande som flög fram över flygelns tangenter. Grand piano är det engelska namnet för flygel. Tycker bättre om det på svenska, gillar hur det får mig att tänka på just framflygande pianofingrar. Det räckte med det inledande ackordet och mina ögon tårades. Musiken öppnar upp kanaler till känslorna.

Efter konserten gick jag inom Åhléns och fick hjälp att välja läppstift, tillhörande penna samt ett rouge. Allt testades på mig och, förutom att jag njöt av omvårdnaden, kände jag mig också i ett slag vacker. Tänk vad lite färg kan åstadkomma.

Ljuvliga toner och lite glamour på det, det är vad jag kallar en god lunch. 

Härdas

​Jag tänkte inte på att det var kallt när jag kom ned i morse. Förberedde frukost och kastade ett öga på termometern. 18 grader inomhus. Med rådande energipris och en smålänning i huset blir man luttrad. Och vänjer sig tydligen. 😃

Tankar för dagen

​Religionsfilosof. Det hade varit ett yrke för mig. Eftertänksamt, fundersamt och insiktssökande. Owe Wikström är det och tillika författare. Har läst flera av hans böcker och känner nu ett sug efter att läsa om ett par av dem. Varför han dök upp i mina tankar nu är för att vi är i stugan och vinterbonar. Eller sommarstänger. Torkar av fuktiga och lövklädda trädgårdsmöbler. Bär in dem under tak. Torkar fönsterbleck rena och sopar altanen. Just vemodet i att stänga ned en sommarstuga beskriver Owe Wikström så fint i en av sina böcker, kanske är det i ”Långsamhetens lov - eller vådan av att åka moped genom Louvren”. Så genialiskt formulerat, lite på samma tema som ”vi ska ingenstans, vi är redan framme”. Religionsfilosof alltså, ett drömyrke för mig. 

Lättare att bonda på bortaplan

​Har varit iväg några dagar med ett urval av kollegor. Vi har varit på en stor resort i Grekland och mött andra urval från systerbolagen. Informativt och trevligt, men också energikrävande. För en introvert tar det kraft att nätverka, smälta och närvara. För en högkänslig introvert är det dessutom uppslukande att känna stämningar, jämförelser och revirmärkningar. På något vis känns allt lite på låtsas, som ett rollspel där vi möts kring ett språk som inte är någons modersmål. Höjdpunkten har varit att emellanåt landa i den egna flocken. Känna samhörigheten och hemmakänslan. Människor som jag kanske tar för givna på hemmaplan, blev mina ankare på bortaplan. Och i detta låg upptäckten att de är fina och absolut värda mer uppmärksamhet och kärlek också hemma. ⚓️

Bekräftelse

​Jag reflekterade över förbundet som förenar människor av samma tid för några dagar sedan. Nu läser jag Främlingen (L’étranger) av Albert Camus. Läste den som ung, men minns inte mycket så nu vill jag läsa om. Boken inleds med jaget som åker till äldreboendet där hans mamma just gått bort. Föreståndaren säger …”hon hade det bättre här. Ni vet, hon hade vänner, människor i hennes egen ålder. Med dem kunde hon dela intressen som hörde hemma i en annan tid.” 

Det är häftigt att läsa någon annans tankar eller ord som kretsar kring just sådant man själv försökt beskriva. Ändå är då Camus och jag långt ifrån samtida. Vissa saker kan delas ändå. Som ett förbund frikopplat från just tid. 

Friday night 🎈

​Är det inte skönt, så säg, med fredagkväll 🎈 Jag njuter kvar vid köksbordet och lyssnar till musik, har tända ljus lite överallt och gott italienskt vin i glaset. I det enkla bor det stora. 

Vänskap ❤️

​Min dotter ingår i ett så fint och sammansvetsat gäng med tjejer. De har känt varandra länge och tar hand om varandra. En av flickornas mamma somnade in inatt efter en längre tids tuff sjukdom. Alla har sörjt idag och alla finns som en varm famn runt M. Ingen ska behöva förlora sin mamma redan som 18-åring och ingen mamma ska behöva lämna sina barn så tidigt. Men jag är säker på att Ms mamma fann ro och styrka i vetskapen om att flickorna har och tar hand om varandra. ❤️

Norrland

​Vi har varit i Luleå ett par dagar. Det är många träd där. Och ett lugn. Kanske hänger det ihop, träden och lugnet. Det finns hur som helst tid för nyfikenhet på varandra. Tid till både nyfikna frågor och nyfiket lyssnande till svaren. Man hör detta överallt. På bussen, i affärer, på caféer och på stan. Vi brukar omtala norrlänningarna som fåordiga. Jag vill nog revidera till eftertänksamma och omtänksamma. 

Samtidigt

​Vid företagsfrukosten kom jag i samspråk med en hyfsat jämnårig kollega och en betydligt yngre, sprillans ny från högskolan. Ville dela en klokskap från Eva Dahlgren, men såg ingen igenkänning i den unga kollegans ögon. Han hade ingen aning om vem Eva Dahlgren var. Slog mig hur gemensamma referenser suddas ut över generationer. Det är berikande att mötas, absolut, men det finns också en saknad i att inte dela det där samförståndet kring gemensamt referensverk. Minns att min farmor sade just det. Att det fanns en sorg i att mista sina jämngamla vänner djupare än den att ”endast” förlora älskade kamrater - med dem försvann också bundsförvanter och delade minnen. Sådant vi andra inte kunde dela med henne. Lyssna och lära kunde vi såklart, men vi kunde inte erbjuda det där förbundet som på något vis förenar människor av samma tid. 

Nyfika❣️

​Lyssnar på P1 Kultur och intervju med Eva Dahlgren. En snutt från Guldgrävarsång spelas. På frågan vad hon idag tänker om den, svarar Eva att hon tycker om den. Att det är viktigt att ställa sig frågan vad man kan lära sig av sitt yngre jag. Guldgrävarsång påminner Eva om den nyfikenhet hon hade och som hon som vuxen inte får glömma bort. Det är lätt att vara bekväm och slå sig till ro, men då riskerar man att tappa själva magin med hela livet. Essensen i den magin är just nyfikenheten. Nyfikenheten på andra människor, på kulturen, på sig själv och på hela utvecklingen.

Lär av ditt yngre jag alltså. ❤️

Inte klar

​En återkommande känsla nu är den att inte känna mig klar. Min son har flyttat för studier långt bort och ett livskapitel är därmed avslutat. Bara det att jag inte riktigt känner mig klar med det kapitlet. Hösten knackar ganska bryskt på dörren nu med anspråk på varmare kläder. Bara det att jag inte riktigt känner mig klar med sommargarderoben. Är som att jag gör lite motstånd mot både livets och naturens gång. Vet ju vem som vinner den dragkampen och önskar smita undan ”inte-klar-känslan” och istället mjukt landa i acceptans. 

Länge sedan men ändå så nära

​Jag är tillbaka på caféet där jag emellanåt landat under så många års tid. Här kan jag luncha eller fika i vadderad ensamhet. Borden står tätt och inbjuder till en social gemenskap om än jag är ensam vid mitt. Tycker om det. Om hösten ligger löven så vackert här utanför. Om sommaren lockar små caféstolar längs husväggen. Det var hit jag gick när jag ville huka från bländande neonljus och undvika att slåss på barrikader. Många år sedan jag skrev just det där. Slår mig att ja, åren går och mycket förändras men innanmätet, det tror jag ändå består. Mina tankar och känslor är ganska mycket desamma. Nu ska jag bläddra i en konstbok medan jag avnjuter en god räksallad och en stor mugg med kaffe latte. 

Solskenshistoria 🐶

​Mina föräldrar går varje morgon. Inte tillsammans utan var för sig då de håller olika tempo och har olika favoritrundor. Den här morgonen stötte mamma på en äldre kvinna som förtvivlat letade efter sin bortsprungna hund. Mamma lovade att hålla utkik och fick en beskrivning och namnet Max samt mattens adress. Mamma gick en extra lång runda genom först skogen och sedan samhället, men ingen Max. Till sist gick mamma hem och trodde hon blivit knäpp på riktigt när en vit liten hund kom springande mot henne genom hallen. Saken var den att pappa, på sin morgonrunda, stött på en herrelös hund. Pappa tog upp hunden i famnen och bar den under 45 minuter genom byn utan att stöta på en matte eller husse. Till slut gick pappa hem och beslöt att ringa polisen. I telefonkön till denne kom så mamma hem med lösning på både hundens namn och mattens adress. Behöver jag skriva att det var en mycket nöjd matte som en stund senare återförenades med sin Max? 🐶🤩

Högtidsdag stundar

​Imorgon är en högtidsdag och jag ska bära klänning. Min dotter fyller 18 år. 🥰

Egna tankar hos någon annan

​”Fortfarande tolkar hon hans röst efter sin egen skala, skalan där ett wow är en meningslöshet…”. Jag känner igen det där, att tolka andra utifrån min egen skala. Hade aldrig kommit på att formulera det så bra, dock. Det är en av de fina sakerna med att läsa, det att känna igen sig och få någon slags bekräftelse på att man inte är ute och reser, man är inte vilse, det finns någon mer som tänker eller känner likadant. 

Återuppta med lätthet

​När avbrott inte märks, man hakar i gamla samtalsämnen och varma sinnesstämningar, så brukar gammal genuin vänskap beskrivas. Just så är det med skogsstugan vid sjön. Eller sjöstugan i skogen. Båda beskrivningarna funkar. När vi kommer hit behövs ingen uppstartssträcka, vi bara fortsätter där vi lämnade. Kanske är det därför tiden känns så riklig här, inget går till spillo. 

Livet dissekerat

​Ny bok nu, Nikes bok av Agnes Lidbeck. Läser ”Och livet är bara stunder och det de fylls med”. Inte mer komplicerat än så, stunder fyllda med sådant vi önskar, ibland med oönskat, ofta med måsten men lika ofta med lustbetonat. Livet, rätt enkelt ändå - en räcka av ”nu” staplade på varandra. 

Söndags-och sensommarnjutning

​Reflektion; just som jag numera gillar söndagar, gillar jag också sensommaren. Tidigare var söndagar lika med jobbdag imorgon, fanns liksom inget egenvärde i dagen. Sensommaren lika med semestern är slut och med detta en slags deppighet. Sedan en tid tänker jag inte i dessa motsatsförhållanden; söndagen är en stillsam oas mellan helgen och veckan, inte en tråkig transit icke värd att stanna till i. Sensommaren en skön tid mellan semestern och hösten, inte likställd med den tunghet som kommer med att ogilla vardagslunkens återinträde. Visst kan det finnas ett uns av vemod i njutningen, men jag kan stanna upp på dessa båda hållplatser och både söndags-och sensommarnjuta. Kanske handlar det om att jag nu är bättre på att tillvarata nuet, är inte så framåtlutad längre, eller bakåtlutad för den delen. Är tacksam för det, livet blir så mycket rikare så.

Hed

​”Hon hörde havet, och några måsars skrin, men det var ljud som gjorde tystnaden större.” Från samma bok och landskap, nu på en hed kantad av klippor och sedan Atlanten. Hed, det är ett lockande landskap. Jag har lyxen att ha besökt just Cornwall och hedarna som är typiska, inte bara här, utan i hela södra England. Har du sett Morden i Midsomer vet du vad jag menar. Mmm. 

Sommardis

​”…, det vita ljuset hos en sommarhimmel utan direkt solsken.” Just det ljuset älskar jag. Ett slags sommardis som lugnar ned tempot, sollaparna tycker inte stranden lockar som när himlen är klarblå och därmed får man havet mer för sig själv. Jag läser Anna-Karin Palm och citatet kommer från Målarens döttrar där handlingen just nu utspelas i Cornwall. 

Apelsinhimmel

Gömställe

​Jag har ett nytt favoritställe till min samling på just sådana. Grönskan är så frodig på vår baksida att morgonsolen inte lyckas leta sig genom. Just om morgonen, den tidiga efter ett arla dopp, tycker jag om att bli värmd av solstrålar till morgonkaffet. Min A snickrade därför ihop en frukostbänk att sätta på en plats där morgonsolen finns. (Extra plus är att bänken bara består av brädor vi hade liggande, återbruk - gillas.) Nu står bänken på allmänningen utanför vårt hus, väl ”gömd” under det självsådda trädet vid vår husgavel. Som jag älskar att sitta där med min frukostbricka på det för ändamålet anpassade armstödet. Från gatan syns jag inte, bara det stora trädets grönska, och det ger mig känslan av att se men inte vara sedd. Ett krypin som ingen vet om. Längtar redan tills det blir frukostdags igen.

Overkligt blir verkligt

​Vi satt på bussen till stan för utgång med vänner. Extrabuss insatt i värmen för att erbjuda alla strandbesökare plats hem. Mitt emot oss satt en liten flicka i sin vagn. Med nyfiken blick mötte hon vår och vi busade lite med henne. Antydan till leende i hennes lilla ansikte. Stolt mormor eller farmor bredvid som bara log när vi kommenterade vilken liten sötnos hon hade med sig. Efter en stund vände den unga kvinnan framför sig om och ursäktade att de inte pratade svenska. Vi fick veta att de var delar av en ukrainsk familj som nu varit i Sverige ett halvår. Mormor, mamma, 9 månader gammal dotter och en systerdotter som snart skulle börja skolan. Resten av familjen kvar i Ukraina. Den unga kvinnan var ändå så glad, så nöjd med livet de nu hade här och idag hade de varit på stranden för första gången. Nu var de på väg tillbaka till samhället där de hade fått bostad i ett äldreboende och där den unga kvinnan också jobbade medan hennes mamma tog hand om hennes lilla dotter. Den lilla flickan var ett efterlängtat barn, över tio år hade kvinnan och hennes man väntat och längtat efter henne. När hon äntligen kom, kom också kriget och pappan hade bara fått njuta av sin dotter i knappa tre månader. Där någonstans kom mina tårar. Rapportering i media kan förtälja mycket, men samtalet på bussen var något helt annat. Kvinnan sträckte ut sin hand och rörde vid min, också hennes ögon tårfyllda. Hon tackade för sympatin som hon mött hos oss svenskar. Sympati i all sin ära - vad jag önskar att vi kunde göra mer. ❤️

Lite av det själsliga är livsviktigt

​”… måste ha lite av det varje dag annars börjar tillvaron kännas overklig.” Läser Jackie av Anne Swärd. Fick tipset av bibliotekarien igår. Det Jackie behöver är en stund utomhus i det vilda och halvvilda. Utomhus gillar jag med, men bäst stämmer nog en stund av det själsliga in på mig. En stunds inlandning i själen varje dag, annars blir min tillvaro både overklig och ointressant. 

Kav lugnt

​När det blir svallvågor till och med efter små änder, då är havet stilla. Underbar morgon. 

Klokt ur bok

​”Alla människor man möter förändrar en på något vis, det bara är så.”

Solo

​Läser i min bok ”Vad hon önskade ibland att vara ensam i världen. Utan minsta ansvar att bära på, utan föräldrar eller närstående av något slag.” Om än ensamhet också en frihet. Och en besparan från oro och rädsla att något ska hända någon eller vad som händer med nära om något händer en själv. 

Utflykt - hamna eller utfärd

​Klockan är bara strax efter lunch och ändå har vi hunnit så mycket. Morgonbad efter varm natt trots öppet fönster. Skogsrunda över Gäddevik och Rökkärravägen. Bad igen. Cykeltur ned till kalhygget där vi promenerade runt och förgäves spanade efter kantareller. Ett tredje dopp. Utflykt med destination Ekenäs där så utsökta räkmackor serveras. I räkröran både dill och gräslök. Botten bestående av mörkt rågbröd och på toppen picklad rödlök. Andra gången vi frestas av dessa mackor den här semestern. På väg till Ekenäs åkte vi slingriga omvägar där vägskylten ”Abborremåla” gjorde mig glad. Fint namn på en liten by. 

Ps. Är inte ordet utflykt lite konstigt egentligen? Flykt ut. Eller är det jag som lägger för mycket i ordet fly. Hamna, det kunde vara ett bättre ord. Man åker iväg, vet inte alltid på förhand vart, men någonstans hamnar man. Eller utfärd, man färdas ut en stund.

Fridfullt från ett kök

​Den här bilden hade någon lagt upp på instagram. Tycker den är ljuvlig. Vilken utsikt! Texten var också bra; inte fokus på att ta sig från A till B på bästa och mest effektiva sätt utan stanna upp och njuta av stunden. 

Vågskvalp och egentid

​Idag behövde jag vara med mig själv. Kaffetermos och äggmacka med. Och en bra bok. 

Grön vägg

Pallkragar, för odling av grönsaker och örter, och över dem som svävande armeringsnät där diverse gröna klängväxter ska få skapa en grön vägg. Se det framför er - frodande grönska som döljer förrådsutrymmet bakom. 🥬🍃🌶 

Fuskig hantverkare

​Jag hade nog varit en fuskare om jag var hantverkare. Skrapat gammal färg och gammalt kitt från fem fönster nu och jag blev inte noggrannare ju längre tiden gick. Nåväl, fyra av fem fick jag som omdöme av han som kom och fyllde på med nytt kitt. Om ett par dagar blir det målning. Får se om det känns lika fuskladdat eller om det är roligare. 

Överraskning

​I skåpet bland avdankade kläder att måla i, fann jag ett par snygga jeans. Ibland ändrar sig smaken, skräp då kan vara guld nu. Perfekt! 🤩

Än slank hon hit, än slank hon dit

​En reflektion till i ämnet städning. Jag kan inte titulera mig pedant, långt därifrån. Inte ens ordningssam, det tror jag närmaste kretsen instämmer i. Ändå är det få saker jag kan njuta så mycket av som mitt nystädade hem. Strange! Är det där dualistiska som åter ger sig till känna, å ena sidan - å andra sidan. 🍃

Välkommen hem

​Mamma städade alltid innan vi skulle resa iväg. Konstigt, tyckte vi, att hon stressade med det mitt i all packning. Nu förstår jag precis. Jag vill alltid städa innan vi åker någonstans, blir som att ge mig själv en present väl hemma igen. 🌸

Igenkänning, morgonmänniska

​”Jag satt i ett hörn och ritade, kom till fritids innan dom öppnade, den där stillheten där om morgonen innan någon annan kommit, innan dagen börjat, det gör jag fortfarande, älskar den, gryningen. Den rena dagen.”

Småländsk roadtrip

​Idag har den småländska naturen bjudit på en älgko med två kalvar, en rådjursget med två kid, två tranpar, nattfärskt bök efter vildsvin, en liten ensam räv samt fyra stora harar. 

Betrakta

​To people watch. Härligt uttryck för att sitta och betrakta folk. 👯‍♀️

Passionerade

​Det är förtjusande att möta någon som är i sitt rätta element. På systembolaget är det vanligt, personalen är så kunnig och tjänstvillig att det är en ynnest att vara kund. Eller den där gången i färghandeln i Malmö när jag behövde en ram till min Frida Kahlo-plansch och fick en föreläsning om hela hennes liv på köpet. Eller tågkonduktören mellan Malmö och Lund som så hjärtligt gladde alla morgonpendlare att han fick en ros av en av dem. Eller som bibliotekarien på Lomma bibliotek idag. Så intresserad, hjälpsam och ivrig att finna mig vad jag önskade. Nu har jag fyra gobitar till böcker som väntar på mig och står på kö till ytterligare tre. Passion tror jag bestämt är den gemensamma nämnaren för dessa fantastiska människor. 🙏

Lyckans fjäril

​Ännu några mysiga rader från min bok (Testamente av Nina Wähä) som jag vill spara; ”Siri såg en citronfjäril fladdra förbi utanför köksfönstret. Detaljer hon aldrig hade lagt märke till innan, som nu bara plötsligt verkade finnas överallt i tillvaron. Tecken på lycka, om man letade efter dem.”

Less is more

​Icke att förglömma att min största lycka finns i de enkla stunderna. I trädgårdssoffan, efter morgondopp och god frallefrukost, med en bra bok = jackpot. Det är lätt att hänga med i strömmen och jaga lyckostunder i större sammanhang, inget fel i dessa men jag behöver påminnas om att mina bästa stunder bor i den enkla närvaron i nuet. 

Läste just några intressanta rader; ”Det är märkligt det där med livet, att det pågår, fortgår, överallt och samtidigt. Att alla människors liv bara fortsätter, minut för minut, och att de fylls, vare sig man försöker eller inte, med innehåll och erfarenheter. Och när de pågår på varsitt håll, inte sammanflätade utan åtskilda, är det som att ploga upp spår i varsin åker. Liven är inte längre parallella utan vitt skilda, längre och längre isär.”

Lyllos mig

​Ibland blir jag nästan avundsjuk på mig själv. Som nu, 11-kaffe med syltkaka och en god bok i skön skugga bland härliga färger och mjuka kuddar med en ridå av grönska. Egentligen jobbar jag, men det gäller att skjuta in sådana här små stunder då och då för att ändå njuta sommar. 

Mixen blir vackrast

Såg hur de band kransar på morgon-TV. Floristen sade att det är så lätt att tänka ”fel” och bara ta de vackraste blommorna. Liknande det vid att bara för att du i en kaka endast blandar ned goda ingredienser blir inte kakan god. Det är mixen som gör det. Hon band krans på rödklöver, ogräset kirskål och vackra blåklint. Superfint. Tänker att det här mixkonceptet passar in lite överallt, perfect imperfection som tillsammans blir vackert. En tröst till alla oss som inte föddes till fotomodeller eller som inte har designade hem 🤩 . 

Glad midsommar❣️🍀🍓

Ny dynamik

​Vår son muckar idag. Flyttar hem igen efter tio månaders värnplikt. Jag längtar efter honom, men inser också att jag måste flytta fram mina positioner. Han är mer självständig nu och jag behöver ge honom mer utrymme så att han får plats att så vara. Det är min nya utmaning, att alltså backa om än jag helst skulle vilja lägga mig i. 

Önskekväll

​Det regnade under halva kvällspromenaden, men vi som trotsade bjöds på en vacker regnbåge.

Junikväll

​Altandörren stod öppen hela kvällen och sommarkänslan smög sig på. Vi njöt av att konstatera att det här är bara början - allt ligger framför oss. Juni är för sommaren vad fredagen är för helgen. Som en karamell man just stoppat i munnen och börjat suga på.

Inspirerad

​Av en slump stötte jag på instagram på en kvinna som jag nu följer. 58 år är hon och snygg som få. Inspirerar med snygga kläder, en blandning av köpt och egensytt. Åh vad jag önskar att jag också kunde sy! Min farmor skulle funnits kvar i den här dimensionen och agerat mentor och coach. Kanske ska sömnad vara mitt nästa mål? Att kunna sy en fin outfit, gärna tvådelad med topp och kjol. Något jag är ensam om att bära - har alltid lockat mig. Plagg enkom för mig. 🙏 I väntan på mitt genomslag ska jag låta min nyfunna instagramvän fortsätta inspirera. Hon uppmanar till att använda festliga underdelar till mer vardagliga tröjor. Festtoppar till jeans och sneakers. Blanda och mixa och gläns! 💫

Jag?

​Läser i min bok ”Hon var en anpassningsbar ensamvarg med stor integritet”. Kände igen mig i den beskrivningen. 

Ringdille

​Jag är inne i en ny dilleperiod. Ringar. Plastringar i glada färger och former. Kan inte hejda mig. Vill ha alla. Nyss skickade jag en ny beställning trots att jag redan har flera stycken. Känner mig beroende, busig och lite hisnande galen, tröstar mig med att jag i alla fall använder dem. Till och med nu när jag är i skogen utom synhåll för alla har jag en vacker blomring som pryder mitt finger. Ringarna är med andra ord till för att behaga mig. Jo, men då tycker jag det är ok och suddar bort mitt dåliga samvete men hädanefter får jag hejda mig. Dillen som är så oemotståndliga, blir till att kämpa. 💛

Bonde

​Jag förstår att det inte är glamouröst att vara bonde. Att det är slitigt och att man sitter i vädergudarnas händer. Men ändå lockar det mig ibland att jobba så i takt med naturen och med solens upp-och nedgång. 

Ven i maj

​Vandrat runt vackra Ven idag. Det är skönt att välja apostlahästar framför cykel, man hinner uppleva och tänka mer så. För några år sedan lyssnade jag till ett sommarprat där just Ven gavs stor plats. Ska leta upp det och lyssna igen. I en trädgård satt ett äldre par och njöt. Pratade med dem och fick ok på att ta en bild. Just så önskar jag ha det den dag jag slutat arbeta. 

Enkelt och svårt

​”Happiness is wanting what you have”. 

Sparrisresa

​På väg till söndagens morgondopp dök glada pensionärer upp från alla de håll rullandes på kabinväskor. Nyfikenheten tog över och jag frågade ett par söta damer om utflykt stod på schemat. ”Vi ska på sparrisresa till Tyskland med buss”. 🚌 💚 Alla passioner är charmerande, också den riktad mot sparrisen. 

Dopp med podd

​Femte dagen i rad jag går ned och morgonbadar. Jämfört med vinterkylan är det riktigt behagligt i vattnet nu. Är som en lyckoinjektion. Har en podd som gör mig sällskap på promenaden. Agnes Wold, läkare, och Christer Lundberg talar på ett enkelt vis om frågeställningar som rör vår hälsa och vårt välbefinnande. Idag talades det om sömn. Ämnet intresserar mig då jag ju är en sömnstrulare. Bästa insomningstipset från Agnes var lyssning till en lagom intressant podd (inte för intressant, då vill du inte somna) där två lugna röster samtalar. Minner om lägereldarnas tid. Någon håller vakt och deras lugna röster signalerar att vi är utom fara och det faktum att rösterna är två signalerar att de hjälps åt att hålla sig alerta under vaktposten. Jag fick minnesbilder från barndomens somrar när jag genom öppet fönster hörde mamma och pappa samtala på altanen. Ibland hade de besök så rösterna var flera. Älskade att vaggas in i sömnen till detta bakgrundssorl. Just detta, föräldrar som samtalar lugnt i bakgrunden, tog Agnes upp. Så min minnesbild bekräftades. Sådan igenkänning och bekräftelse gör gott. 

Nu är jag rustad för dagen med både dopp och podd som en bottenplatta. 🙏

En hyllning till Bosse

​I 12 år har vi haft kärleksfullt sällskap av Bosse Kanin. Han har bott i en fin hemmasnickrad bur på baksidan av vårt hus. Först hade vi buren skuggigt placerad i buskaget i anslutning till tomten, men efter argt brev från kommunen med hot om vitesföreläggande, fick han för ett par år sedan flytta fram till tomtgränsen. Denna flytt tog han dock med ro, liksom alla andra utflykter som ägt rum under hans liv. Ingen coolare än Bosse när vi stoppat in honom i reseburen och begett oss till veterinären för vaccinationsbesök. Alltid lugn med nyfikna pigga ögon i väntrummen bland stora hundar och katter. Inte tillstymmelse till den oro eller stirrighet som vi kanske annars förknippar med kaniner. Räddhågsen, är inte det ett ord som i fablernas värld associeras till en kanin? Här är i så fall Bosse undantaget som bekräftar regeln.

Ett par gånger har vi trott att han skulle lämna oss. Då har vi varit nere och köpt vätskeersättning på apoteket och vips, har han fått ny energi. Som uppåttjack för en kanin.

När alla våra husdjur hållit hov samtidigt på gräsmattan, då har inget tvivel rått om vem som varit kungen - Bosse Kanin. Katterna, tidigare Alfons och numera Sigge och Svante, har rört sig runt om som betjänter. Möjligtvis lite sugna, men kungen rör man inte. För något år sedan lyckades Bosse försvinna från sin bur, fortfarande ett mysterium hur detta gick till. Vi letade, trodde han var försvunnen för gott tills vi fann honom i tidigare omtalade buskage. Där satt kungen lugnt och tvättade sig nogsamt med Sigge och Svante som beundrande betjänter runt om. 

När Stina hade barnkalas, minns inte vilket år som firades, var en av grenarna i femkampen att kela med Bosse. Hela klassen besökte honom och han satt där så nöjd över all uppmärksamhet och allt klappande. Och vid alla födelsedagar har Bosse varit en självklar del av den uppvaktande skaran. Nöjt har han skuttat runt i sängen och krafsat bland omslagspapper och paketsnören. 

Bosse är en av symbolerna för barnens barndom för mig och för barnen har han varit en symbol för trygghet i en värld där mycket annat förändras. Det blir tomt när han nu lämnat oss. En liten varelse som har betytt stort. Tack fina Bosse Kanin. ❤️

 

Dra din tidslinje

​Jag tänker att man inte alltid minns händelser utan istället hur det kändes. 

Jag hängde ofta med min storasyster både till lekis och på aktiviteter. Egentligen tillhörde jag inte gruppen, jag var ju nästan två år yngre om än det bara blev ett skolår. Vet inte om jag tjatade att få hänga med eller om det var ett praktiskt arrangemang. Minns dock känslan av att inte alltid vara önskad av fröknarna. Kanske var det bara vid något tillfälle, hur som helst har känslan etsat sig fast. 

Ibland när min man lagar mat och jag försöker hjälpa till kan han med min eller ord antyda att jag är i vägen. Jag blir oproportionerligt upprörd. Idag berättade jag om mitt barndomsminne och han förstod mig plötsligt.

Tips - dra din tidslinje, alla har vi några pucklar vi behövt ta oss över och som ligger där bak och lurar och får oss att emellanåt reagera starkare än vad som känns motiverat. Det kan vara skönt att förstå varför. 

Inte tyst vagn

​Sitter på ett tåg och blundar. En kakafoni av samtal i vagnen. Högljudda skratt bryter av. Jag blir nästan snurrig i bollen av nivån, samtidigt är det livfullt och härligt. 

Fniss och flams nedifrån ❤️

​Kl 06.30 samlades de i köket för att förbereda en god lyxfrukost. Denna inmundigades sedan i TV-soffan till Formel 1 som idag gick av stapeln i Melbourne (därav den arla tiden). Nu, flera timmar senare, är de kvar i sofforna ivrigt samtalandes och fnissandes. Vem sade att de främst är tjejer som håller sådan låda? Jag myser här på ovanvåningen. 

I pandemins spår

​Fick veta att en ny favoritlek bland förskolebarn är att leka ”hemmakontor”. 

Öppningar på olika våningsplan

​Två hjärtan som egentligen båda är öppnade mot varandra, bara det att det skett en vertikal förskjutning mellan öppningarna. 

Så beskrev en väns vän relationen till sin far. Som tur var hamnade öppningarna i nivå med varandra innan de skildes åt. 

Uppmärksamma och fira

​”Varje dag händer det saker som gör dig lite glad och som kan påverka din lycka mer än du tror om du firar dem.”

Ta ut segern i förskott. Och i efterskott.

Nu läser jag en ny bok. "En liten bok om lycka". Bra tips är att ta ut segern i förskott. Gotta dig åt dina stordåd på förhand. Gotta dig åt att det här ska bli den bästa kvällen någonsin. På så vis har du i alla fall haft en kvart eller halvtimme av lycka den dagen, oavsett hur det går. Ta också ut segern i efterskott, återupplev och känn lyckan på nytt. 

Glad påsk

​Jag gillar påsken. Faktiskt lika mycket som julen. Påsken är mindre kravlös, kanske därför jag tycker om den. Idag köpte jag ris som jag klädde med färgglada kärringar, kycklingar, harar och ägg.

Något annat jag gillar är att utbyta leenden. Gjorde så mot dem jag mötte både under morgonens och seneftermiddagens promenader. Jag gillar både att få leenden och att ge dem. Dubbel glädje alltså.

Glädje kan behövas i det sorgsna nyhetsflödet. Om än det hemska består kan ett påskris och leenden ge hopp om ljus i det mörka. ❤️

Spelpjäser

​”Spelpjäser i en av krigets makabra koreografier”. Det läste jag just, författat av Nesser och referensen är Krimkriget och engelska kyrkogården vid Ryssnäset på Gotland. Orden träffade mig och omfamnar i mina tankar det ukrainska folket, spelpjäser i Putins makabra koreografi daterad nutid.

Det tar tid att läsa Nesser, vet att jag gjort den reflektionen förr. Mellan kommissarie Barbarottis förehavanden förekommer passager som är så vackert skrivna, nästan poetiska, och både insikts-och visdomsfulla. Lite fördomsfullt kommer jag på mig själv med att tänka att det är ovanligt poetiskt för att vara skrivet av en man. Dum tanke, poesi och eftertanke är androgynt. Ibland stöter man hur som helst på författare som uppmanar till att stanna upp i läsningen, begrunda och göra personliga avstickare, och Nesser är en sådan för mig. 🙏

Väntan

​”Ett väntrum där man glömt vad man väntade på”. Hmm, så kan det nog vara ibland. Man binder upp lyckan på något man tror är lösningen för att upptäcka att man inte blev uppfylld väl där. Som att man väntat och längtat förgäves. Bättre att tillvarata varje stund.

Sakta ned

​Ännu en fin beskrivning från min bok och Gotland.

 ”Särskilt östsidan. Här kunde man sitta på en stenmur och invänta evigheten. Kustlinjen var mindre dramatisk än den västra, mjuk och diskret välkomnande - och överhuvudtaget var denna gröna,  fårbemängda ö som gjord för långsamma färder. Krävde den respekten, det kändes tydligt bara man gav sig tid att sakta ned och registrera.”

Jag blir längtig efter höst på Fårö i långsamt tempo. 

Lugnet efter stormen

​”Att Gotland framförallt var en sommarö var förstås redan känt, men det blev alltmer uppenbart för varje stängd kiosk och varje igenbommad prylbod de cyklade förbi. Men inget ont i det. Det fanns ett värde i det stilla och stängda.”

Fint beskrivet. Fortfarande Nessers ”Den sorgsne busschauffören från Alster.”

Mysteriet löst

Lapsus. Det ordet läste jag just. Slog upp betydelsen: Lapsus är latin och översätts med snedsteg, felsägningar eller misstag som är omedvetna. Jag har mitt eget ord för just det där, syllaps. Har använt det många år och smittat av mig på somliga andra som nu också använder det. Fick frågan vad syllaps egentligen var. Vid undersökning upptäckte jag att ordet var självpåhittat. Åtminstone finns det inget ord som har denna betydelse, den som en lapsus. Vi har skrattat åt mig och mina syllapser. Nu tänker jag att jag säkert stötte på ordet lapsus som liten. Inte kommit ihåg bokstavsgrant utan tänkt syllaps (orden påminner ju om varandra). Så nu är mysteriet löst och detta tack vare Nessers bok "Den sorgsne busschauffören från Alster". Men jag kommer att fortsätta kalla en lapsus för syllaps. Älskar det ordet. 😍

Kaos är naturligt och vackert

​Igår lyssnade vi på Filosofiska rummet som för stunden handlade om kvantfysik. Kaos. Om skönheten i detsamma. Som en av deltagarna sade - när till och med naturen innehåller kaos och inte fullt ut kan förklaras rationellt, då är det kanske inte så underligt att mitt lilla liv ibland ter sig kaosartat. Det finns något trösterikt i kvantfysiken och en skönhet i kaoset helt enkelt 

Hurra för näsliga sinnet

​Luktsinnet är viktigt för mig. Jag vill helst lukta, dofta kanske låter trevligare, på maten innan jag avnjuter den. Njutningen accentueras härmed. Och när jag går i skogen vill jag lukta på stockar och mossa. Doften av trä, få dofter är så helande. Finns ett ställe i motionsspåret hemmavid som bjuder på en av de ljuvligaste dofter jag vet. Tycker mig komma nära när jag luktar på konstgjorda dofter vid namn sandelträ. Vid konsultation av internet läser jag att denna trädsort finns i Sydasien, undrar vad den har för doft-alike här hos oss? Det hade jag gärna fått reda på. Näsan ska vi vara tacksamma för, det kan vi i alla fall konstatera redan nu. 

Långsamt och gott

​Lyxfrukost framdukad på köksbordet. Ljusen tända. TVn visar curling och tremil från OS. Vi har frukosterat en god stund nu, men vi låter allt stå kvar om suget sätter in på nytt. Vinden viner utanför. Alla i pyjamas och jag har nyss varit och hämtat min bok. Så njutbart med långdragen helglättja utan några bokningar i kalendern. 

Fånga tankekorn

​Man tänker så bra när man är i rörelse. Har ni tänkt på det? Flera gånger har jag önskat att jag hade en diktafon med mig på mina morgonpromenader. Detta för att fånga alla tankekorn. Ni vet som Louis Litt i Suits. Nu blir det att flera av kornen glöms bort. Synd. 

Hemma ❤️

​Jag trivs så himla bra i mitt hem - lycka! Landat i soffan och bara tittar mig runt och insuper den mysiga atmosfären. 

Nyfika!

​Det är härligt att göra verb av adjektiv. Lyssnade på Björn och Navid igen - de var mitt sällskap hela förra sommaren - och nu ville jag höra dem igen med anledning av Natthikos bortgång. Påmindes om att använda adjektiv för saker du gör. Nyfika! Är det inte ett underbart ord? 😍