”Liksom läsandet kan vara ett sätt att förstå sig själv och sin omvärld, kan skrivandet vara det…Det är inte ovanligt att texten på något vis vet mer än den som skrivit den. När man gestaltar sina erfarenheter i fiktiv form händer något, men exakt vad det där är för process vet jag inte.”
Jag läser vidare i ”Samlade verk”. Boken är tjock, 690 sidor fullproppade med liten text, så läsningen tar tid men jag tycker om den. Stycket ovan läste jag igår efter att jag stöttat min dotter i en analys av Upplysningstidens roman Robinson Kruse. Defoe får med Maslows behovspyramid fastän densamma beskrevs som fenomen först två hundra år senare. Det där med att texten vet mer än den som skrivit den passar in.
