Spotless

Det är tur att barnen har några kompisar över ibland så att vi får en knuff att städa. I lördags kom en sådan knuff och åh vad jag nu njuter av att det är undanplockat och fint! Märkligt att inte denna nöjda njutbara känsla kan vara drivkraft i en kontinuerlig städprocess. Men det ligger säkert någon komplicerad psykologisk förklaring i att jag låter bli att städa trots att jag vet att jag mår så gott efteråt. Eller är det så enkelt att vid stunden för städansträngningen finns det så mycket annat lockande som triumferar och som får mig att glömma njutningen efteråt, den av ett spotless hem 🏡.