Att leka skola var en favoritlek för min dotter som liten. Alla nallar och dockor uppradade i soffan. Hon själv finklädd i kjol och "klackaskor" redo att ropa upp elevernas namn och göra noteringar kring närvaro. "Chakava". Såklart spelade hon både rollen som fröken och elev och utropade ett tydligt "jag" (inte ja 😊). "Elise". "Jag". Och så fortsatte det genom hela klassen. Vi har scenen på film. En liknande scen målas upp varje morgon i nutid, men nu med min man som huvudperson. Vi jobbar hemma sedan våren på grund av pandemin, och varje morgon klockan nio har han möte med sitt utvecklingsgäng via teams. "Johannes", hör jag, varpå Johannes får avlägga statusrapport. "Tack. Då har vi Tobbe". Och så fortsätter det. Blir lite fnissig varje gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar