Suddigt

Jag känner mig sådär på låtsas som jag ibland kan göra. Något oroligt som hänger över mig. Vi ser en serie just nu, Dead to me, som kanske bidrar till känslan. Såhär i coronatider när vi är rätt avskärmade mot omvärlden och mest hänger för oss själva, går jag nog lättare in i både böckernas och seriernas värld. Deras verklighet blir lite av min. I den här serien handlar det om en hemlighet, en smitning som ledde till ett dödsfall, som inte får komma ut. Ibland är sanningen nära, känner det i hela magen, för att sedan kunna förvillas bort en stund. Kanske bär jag med mig den här känslan, vilket bidrar till både låtsasstämningen och orosmolnet. Ändå gillar jag serien. Är jag en låtsasknäppis?