Ibland, när jag som starkast känt mig malplacé i rollen som ekonom och varit uttråkad, har jag tänkt "om något bara kunde hända som ruckade om allt". Coronaviruset gör ju faktiskt det. Så om än jag tycker det är hemskt för alla drabbade, sjuka som drabbade på annat sätt, får jag ändå en stunds välkommet avbrott i min jobbvardag. Jag njuter av att jobba hemifrån och saknar inte alls vare sig kontoret eller kollegorna. "Ville bara säga hej och hälsa att jag saknar ditt glada ansikte här på kontoret" kom från en kollega som fortfarande åker dit. Gulligt skrivet, jag tackade, men jag kunde inte skriva dito. Då hade jag ljugit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar