Hav och himmel

Tre dagspass avklarade. Igår i sällskap av Winnerbäck, idag av Andersson Wij. Dagens pass kröntes med tvagning i det stora blå som inte alls var så hisnande kallt längre. Satte mig en stund på bryggan efteråt, i lä av handdukshyllorna, och njöt av solen och vinden. Levande, just så kände jag mig. 🎈

Keep it simple is difficult

Det bästa med dagens teamsmöte var min muminmugg fylld med gott kaffe. Så skönt hon har det där, muminmamman, på blomsterängen. Lyckligt ovetandes om komplicerade diskussioner som inte behöver vara just det. Jag hade gärna bytt med henne.

Eva och jag i 6 km

Idag gav jag mig på ett nytt marathon, den här gången är tanken jogging alla sju dagarna. Jag var inte jättesugen, mer att jag behövde ett projekt, så för att göra rundan lite mysigare tog jag sällskap av Eva Dahlgren. Vilka vackra texter hon har. Var särskilt de här två raderna jag fastnade för:

"Man lever ett liv med alla saker som man gör
Men själen sjunger helt andra sånger som ingen hör"

Jag känner igen mig i de raderna. Tror jag har ett rikt inre liv och att det är där jag trivs bäst. Som när jag fastnade i kuddarna och dess färger härom dagen. Eller när jag njuter av en doft och låter den ta med mig på en minnesresa. Mitt vardagliga liv, med Frank och Johan och alla kalkyler och kollegor, stör mig i min själsliga sång. Det livet är möjligtvis det jag gör, men det är inte det min själ vurmar för.

Imorgon ska jag ta sällskap av Lars Winnerbäck.

Klart grönt är skönt

Jag önskar att jag var en sådan som älskade att plantera och hade gröna långa fingrar. Det känns som om den typen hade matchat mitt sinne. Men jag är ingen sådan. Vill gärna ha vackra blommor och växter runt mig, men att arrangera dem, gräva ur jord, plantera och fylla på med ny jord - jag är för otålig för det. Vill bara att det ska vara klart. 🌿🍀🌺

Färgfantast

Jag älskar färger. Och kombinationer. Kan fastna i hur kuddarna (slumpmässigt) plockar upp toner hos varandra och hur fåtöljen och växten färgklickar i bakgrunden.

Medelålders med skrubbsår

Avslutade ett veckomarathon igår. Mixade löpning, intervall och powerwalk. Bra med ett sådant här projekt när jag anar lite latmanstendenser hos mig själv. Väl antagen utmaning vet jag nämligen att jag kommer att fullfölja. Annars är jag inte ärlig mot mig själv. Igår snubblade jag över en trädrot. Kände hur jag tappade balansen, hoppades kunna återfå den, men oops så låg jag raklång på stigen. Snopet och lite läskigt. Tänkte att jag som liten bara skulle rest mig igen, som gammal förmodligen ha slagit mig illa och som medelålders - ja, vad händer då? Det hann jag tänka där jag låg med näsan i backen innan jag kunde konstatera att det kändes ok och att jag kunde resa mig, borsta av mig och springa vidare. Idag svider knät lite och har ett sådant där skrubbsår från barndomen. Även ena armbågen har ett sådant. De får mig nästan att känna mig som ung igen 👯‍♀️. I övrigt oskadd och nöjd över ännu en ✅ på en 4,2 mil veckorunda. Heja mig!

Sol i hjärta, sol i sinne

Under dagens lunchpaus vred jag fåtöljen mot den värmande vårsolen. Satt där och njöt och blundade en god stund. Lyx för själen.

Husväxt

En stickling som nu planterats i ny kruka. Ett kul projekt som det spirar om. Måtte den nu trivas och växa sig större.

Varför krångla till det?

Inatt drömde jag något intressant. Inte där och då, men nu i efterhand. Jag skulle iväg, hade bråttom, och visste inte vad jag skulle ha på mig. Hittade en väst och en scarf, behövde en långärmad svart T-shirt att ha under. Som jag letade! Och klockan var emot mig. Bland rentvätten, i allas garderober (både i de som finns i mitt hus nu och i de som fanns i mitt barndomshem). Ingen svart långärmad tröja någonstans och jag var så stressad. Hade en puls på 190. Till slut tog en annan tröja som hängde på en galge. Den var inte optimal, och nu fick jag strunta i västen och scarfen, men den dög och jag slapp letandet och stressen. Så enkelt. Och lösningen hängde där på en galge hela tiden. Intressant som sagt.

Ruljans

Om kommersen dukar under i coronatider beror det i alla fall inte på mig. Mycket tid på hemmaplan föder många idéer som jag ser till att förverkliga på löpande band. Nu är det altanen som piffas. 

Lite sol bland molnen

Ibland, när jag som starkast känt mig malplacé i rollen som ekonom och varit uttråkad, har jag tänkt "om något bara kunde hända som ruckade om allt". Coronaviruset gör ju faktiskt det. Så om än jag tycker det är hemskt för alla drabbade, sjuka som drabbade på annat sätt, får jag ändå en stunds välkommet avbrott i min jobbvardag. Jag njuter av att jobba hemifrån och saknar inte alls vare sig kontoret eller kollegorna. "Ville bara säga hej och hälsa att jag saknar ditt glada ansikte här på kontoret" kom från en kollega som fortfarande åker dit. Gulligt skrivet, jag tackade, men jag kunde inte skriva dito. Då hade jag ljugit. 

Första doppet

Vi premiärbadade för året i morse. Plötsligt fick ordet hjärtskärande en konkret innebörd. Det var verkligen hjärtskärande kallt om fötterna. Resten av kroppen kändes ok, men att gå ned för de kalla fotstegen och ut en bit och sedan, efter ett par snabba simtag, gå tillbaka och uppför de isiga trappstegen - det skar i både fötter och hjärta. Men så skönt efteråt, livsbejakande!