Pensionär genom livet

En fundering jag har är varför man inte kan vara pensionär lite då och då genom livet. Nu under lunchen gick jag i parken och önskade att jag kunde fortsätta med det och slippa gå tillbaka till jobbet. Njuta av löven som börjar skifta färg, plocka kastanjer, strosa och bara finnas till. Kände att det hade varit så vilsamt för själen. Det är nog så att jag längtar efter mig själv igen. Just nu är det så mycket hela tiden, både brus och oro, och jag vill bara boa in mig och sluta in mig i min egen kokong. Så lite tid som pensionär hade varit välkommet för mig just nu.