Omvänt

Det känns som vi jobbar i lite omvänd ordning. Soffleverans i helgen och nu väntar jag på leverans av en glasdörr och tre fönster. Bara det att vi inte har något bygge klart och inte ens ett bygglov. 😶

Rumpan är ju bäst

Vi har en spinnande katt mellan oss, min dotter och jag. Han lägger sig ofta mittemellan, som för att behaga båda så ingen känner sig utanför. Fick oss att minnas när han ofta låg så mellan henne och storebror för några år sedan. Som av en händelse hamnade rumpan alltid mot henne, huvudet mot honom. Orättvist tyckte såklart hon. Då hade storebror och jag en tröstande mening som vi alltid körde "rumpan är ju den bästa delen". Stulen från fiskaffären när vi skulle köpa lax. 😊

Gult och rosa, smått och stort

Det här enkla armbandet, som knappt kostade något alls, har jag burit så gott som varje dag sedan inköpet i våras, så och idag. Kanske är det kontrasterna, på tal om levnadsglada sådana, som gör det. Alla små gula pärlor som lyfts upp av en ensam större mörkrosa.

Länge leve olikheter

Kontraster får mig att känna mig levande. Kontraster som känns. Som att doppa sig i höstkallt hav efter en svettig morgonjogg. Eller att från ett varmt trägolv gå barfota ut på kalla stenplattor för att hämta tidningen. Då mår jag väl. 

Liten touch av glamour

Nu har jag lagt fram kläder till imorgon. En festlig topp, som jag aldrig använder eftersom jag så sällan är på fest, nu får den bli vanlig onsdagsattiralj. Rutiga byxor till och den vinröda manchesterkavajen som jag fyndade för säkert 10 år sedan. Det hjälper att se fram emot morgondagen om man har fina saker att sätta på sig. Jag behöver den sortens skjuts nu. Är inne i den där fasen då jag så gärna hade hetat Ferdinand och stannat hemma för att lukta på blommor. 

Pensionär genom livet

En fundering jag har är varför man inte kan vara pensionär lite då och då genom livet. Nu under lunchen gick jag i parken och önskade att jag kunde fortsätta med det och slippa gå tillbaka till jobbet. Njuta av löven som börjar skifta färg, plocka kastanjer, strosa och bara finnas till. Kände att det hade varit så vilsamt för själen. Det är nog så att jag längtar efter mig själv igen. Just nu är det så mycket hela tiden, både brus och oro, och jag vill bara boa in mig och sluta in mig i min egen kokong. Så lite tid som pensionär hade varit välkommet för mig just nu.

Stjärnklart

Nu har vi legat på bryggan vid skogssjön och beundrat en enastående stjärnhimmel. Så liten man är i det stora hela. En vidunderlig insikt. 

Wow

Mozarts pianokonserter nr 13 och nr 22 helt utan noter. Gör om det!