Flera gånger har jag slagits av att jag har dåligt minne när det kommer till att komma ihåg händelser jag varit med om. Vagt kan jag minnas, men sällan så detaljrikt som mina nära. Kom på att mitt minne triggas av känslor i ändskalorna. Positiva sådana, tack och lov, men också de i den mörkare skalan såsom skam, skuld etc. Om någon stark känslosträng hos mig slagits an, då minns jag. Då kan det vara hur lång tid tillbaka i tiden som helst men ändå en finslipad detaljrik minnesbild. Lagom eller mellanmjölk glömmer jag bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar