2020

Efter ett par timmars morgonåkning tyckte jag en glühwein kunde vara lämplig så här på nyårsafton. "Du får vänta en timme för det är mot lagen att servera alkohol innan kl 11". Lite snopet! 😃 Fick bli en kaffe och ett nytt stopp efter en timme. Gott Nytt År! 

Bokrader jag gillar

"Det finns en flicka i samhället som tycker om att vara tillsammans med mig. Hon är rödhårig och heter Bittan. Det är ett fult namn så jag brukar kalla henne för Claire."

Så enkel lösning. 😊

Från "Julstädningen och döden". 

Salviakyckling

Jag lagar en av min farmors paradrätter och det doftar ljuvligt från salvia och vitlök i hela huset. Vi ska skåla för dig Ruthan när vi sätter oss till bords. 😘

Kärlek upp till himlen 😻

Har jobbstressat hela dagen och klämt in lite julhandling på det. Nu ska jag hem och insikten är krass; det är inte lika mysigt att komma hem när inte min kisse finns där. Hade behövt honom nu, han var så bra på att jorda mig. 

Livsnovisch

Lyssnar på radion. "Man är alltid nybörjare i konsten att leva" lär jag mig att Drottning Kristina ska ha sagt. 

Tacksam

Det finns en känsla jag önskar känna ofta och det är tacksamhet. Jag känner den starkt just nu; tacksamhet över min familj och mina vänner. Undrar om förlust av någon framhäver tacksamhet över dem och det man har kvar. I så fall har jag också detta att tacka min Alfons för. ❤️

Tomten

Sedan den lille tomten hälsade på mig för typ 15 år sedan och dök upp på min tavla en kort tid senare, har jag inte skymtat honom igen. Förrän idag. Var på föreläsning och kom tidigt till salen. Endast två platser var tagna. Jag satte mig på andra sidan, andra raden, andra platsen från vänster. Fanns en goodiebag vid varje stol. Tittade i min och fann lite smått och gott och en stor chokladtomte. Salen fylldes och värdarna fattade mikrofonen. Hälsade välkomna och berättade om dagens pris; i en av alla goodiebags hade de stoppat en chokladtomte. Jag vågade inte bekänna färg, min granne gjorde det åt mig. Hon fick gå fram och förärades med en julkrans att hänga på dörren. Den fick hon gärna, men tomten fick jag tillbaka. Tänker nu att det var min beskyddare som ville hälsa att min kisse, som nu begett sig till katthimlen, kommer att få det bra där. ❤️

Tacksamhet

När jag morgonbadade senast var det rätt kallt. Helst om fötter och vader. Skyndade upp igen för att ta på mig. Första plagget var mitt pyjamaslinne. Ett litet linne i mitten av november, kan det verkligen värma? Ja, tillfälligt var det just vad det gjorde. Nästa plagg pyjamasbyxorna, sedan varma skor och sist en gosig jacka. Plagg för plagg skänkte tacksamhet. Min frusna kropp återfick sakteliga värmen. Det är den här enkla, avklädda för att vara vitsig, tacksamheten jag tror jag vill åt via mina vinterbad. 🙏

Kärleksförklaring

"La vie est mille fois plus drôle avec toi qu’avec n’importe qui d’autre".

La vie princière

Vuxet disträ

"Ibland förstår jag inte hur du kan vara vuxen" sade min 17-årige son. Det var efter att jag lite förstrött stoppat ned kniven från dijonsenapen i burken med bostongurka. Jag tog det nästan som en komplimang. 😘

Konsttjuv

Jag har ett drömyrke. Håll i er nu - konsttjuv! En sådan som gör välplanerade, sofistikerade tillslag på museum eller hos konsthandlare. Ingen kommer till skada. Planering, diskretion, perfekt utförande, spänning och tillfredsställelse. Inspirerad av Raymond i Blacklist. Vi förtjusades och njöt av gårdagens avsnitt, både maken och jag. 🌟

Avslappnad

Jag satt på läktaren i ridhuset och hörde läraren beskriva hur man märker att en häst är avslappnad. Det var olika saker, hur öronen pekade och lite annat, men också hur halsens muskler var lösa och lite dallrande. Fick mig att tänka på åldrande halsar hos oss - när de känns lösa och dallrande beror det på att de är avslappnade, inte avslappade. 😊

Omvänt

Det känns som vi jobbar i lite omvänd ordning. Soffleverans i helgen och nu väntar jag på leverans av en glasdörr och tre fönster. Bara det att vi inte har något bygge klart och inte ens ett bygglov. 😶

Rumpan är ju bäst

Vi har en spinnande katt mellan oss, min dotter och jag. Han lägger sig ofta mittemellan, som för att behaga båda så ingen känner sig utanför. Fick oss att minnas när han ofta låg så mellan henne och storebror för några år sedan. Som av en händelse hamnade rumpan alltid mot henne, huvudet mot honom. Orättvist tyckte såklart hon. Då hade storebror och jag en tröstande mening som vi alltid körde "rumpan är ju den bästa delen". Stulen från fiskaffären när vi skulle köpa lax. 😊

Gult och rosa, smått och stort

Det här enkla armbandet, som knappt kostade något alls, har jag burit så gott som varje dag sedan inköpet i våras, så och idag. Kanske är det kontrasterna, på tal om levnadsglada sådana, som gör det. Alla små gula pärlor som lyfts upp av en ensam större mörkrosa.

Länge leve olikheter

Kontraster får mig att känna mig levande. Kontraster som känns. Som att doppa sig i höstkallt hav efter en svettig morgonjogg. Eller att från ett varmt trägolv gå barfota ut på kalla stenplattor för att hämta tidningen. Då mår jag väl. 

Liten touch av glamour

Nu har jag lagt fram kläder till imorgon. En festlig topp, som jag aldrig använder eftersom jag så sällan är på fest, nu får den bli vanlig onsdagsattiralj. Rutiga byxor till och den vinröda manchesterkavajen som jag fyndade för säkert 10 år sedan. Det hjälper att se fram emot morgondagen om man har fina saker att sätta på sig. Jag behöver den sortens skjuts nu. Är inne i den där fasen då jag så gärna hade hetat Ferdinand och stannat hemma för att lukta på blommor. 

Pensionär genom livet

En fundering jag har är varför man inte kan vara pensionär lite då och då genom livet. Nu under lunchen gick jag i parken och önskade att jag kunde fortsätta med det och slippa gå tillbaka till jobbet. Njuta av löven som börjar skifta färg, plocka kastanjer, strosa och bara finnas till. Kände att det hade varit så vilsamt för själen. Det är nog så att jag längtar efter mig själv igen. Just nu är det så mycket hela tiden, både brus och oro, och jag vill bara boa in mig och sluta in mig i min egen kokong. Så lite tid som pensionär hade varit välkommet för mig just nu.

Stjärnklart

Nu har vi legat på bryggan vid skogssjön och beundrat en enastående stjärnhimmel. Så liten man är i det stora hela. En vidunderlig insikt. 

Wow

Mozarts pianokonserter nr 13 och nr 22 helt utan noter. Gör om det!

Planlöst

Har haft en helt planlös dag. Var nästan avundsjuk på mig själv igår av bara vetskapen. Det är så underbart att slippa både måsten och bokningar. Blev att jag städade en stund. Kanske inte jättekul då, men jätteskönt nu när jag landat i fåtöljen och blickar ut över ordningen. Vackert. Blev också en kvalitetsfikastund med min dotter. Och såklart morgondopp och god frukost. Nu ljuder sköna jazztoner ur högtalarna och alldeles strax serveras grillade lammfärsbiffar med fetaost. God sallad till. Och gott rött vin till det. En god lördag. ❤️

Fölse i backspegeln

Nu har vi precis firat födelsedag en dag i efterskott. Klätt oss fina på jubilarens begäran. Jag kör gult; gulprickig klänning, gula armband och gula örhängen. Hon kör mönstrade byxor och svart topp. Killarna snyggbyxor och fina T-shirts. Kantarellmacka till förrätt, lasagne till huvudrätt och nu glassbåtar och killning under fötterna (jag på jubilaren) till efterrätt. 👌 

Strul blir till kul

En mammografitid i Lund mitt på dagen och ett frisörbesök, också det i Lund, på förmiddagen förpassade jobbdagen till hemmaplan. Egentligen var det en lucka mellan dessa båda bokningar, men frisören ringde för en stund sedan för att senarelägga. Perfekt för mig som nu fick den här luckan på hemmaplan istället i ett tyst och skönt hus. Tänker så bra då. Tog t.ex. nyss reda på att det på onsdagar bjuds på språkcafé på språkinstitutionen i Lund. Dit kan jag gå för att prata franska. Har så länge funderat på något liknande forum, tänk att det fanns bara ett litet telefonsamtal bort. Det samtalet hade aldrig ringts om det inte var för att frisören fastnade på tåget och gav mig den här hemmastunden. Ibland blir strul till kul.

Dagen före XV

Nu har jag slagit in presenter till morgondagens 15-årsjubilar. ❤️ 

Lövspaning

En kollega berättade idag att hon måste titta på löv för att må bra. Hon är uppvuxen i skogen och har alltid funnit trygghet och tröst hos träden och deras bladverk. Att löven går från grönt till gult oavsett vad som händer i livet. Att stammarna står tryggt också i stormar och förändringar. Jag påmindes om att jag delar hennes behov. Dags att titta på löv och krama ett träd. ☘️🍁

Höstaningar

Vi fick lite höstaningar ikväll så första brasan tändes. På TVn visas fotboll, Sverige mot Norge. Själv värmer jag mig med fåtöljen nära kaminen och ska läsa i min bok. Höstaningar var det, jag välkomnar dem.

Vardagsnära

Hörde den här låten idag. Fastnade för texten. Allt finns i det lilla. Hon är genialisk, Annika Norlin.

Bokstavssudd

Varför åskåda eller åhöra egentligen? Varför inte bara skåda eller höra? Skådare och inte åskådare. Hörare och inte åhörare. Diskussion gav att p försvunnit, skåda på gav påskådare som förkortades till åskådare. Höra på blev till påhörare som blev till åhörare. Lite knasigt att bara tappa bokstäver sådär. Lördagsgodis tappar lör och blir till dagsgodis och plötsligt snaskar man varje dag. 

Morgonkonsert

Inledde dagen på konserthuset, morgonkonsert med en cellist och en pianist. Blundade igenom nästan hela halvtimmen, musiken hörs bättre så. Bäst tyckte jag om de lugna partierna när pianisten spelade mjukt och cellistens stråke dansade fram lite vemodiga lugnande toner. Jag tänkte mig svart långklänning och klackskor, så brukar klädseln vara vid kvällskonserterna. Nu var det vit enkel klänning och platta skor, tror till och med det var birkenstock, som gällde. Rutig skjorta och jeans på pianisten. Hade de varit festklädda hade jag nog öppnat ögonen lite mer. Tycker det är så vackert med klackskor, böljande svart kjol, rak rygg och skickliga händer som mjukt för stråken över strängarna. 

Rött löfte om vitt

Det kryllar av rönnbär i år. Enligt gammalt talesätt betyder det en kall och snörik vinter. Det hoppas jag stämmer. ❄️

Höststorm i sikte

När vardagen tar vid kommer tjat kring skolarbetet som ett brev på posten. Som bortblåsta är plötsligt de goda sommarrelationerna. Tankarna om att ökad frihet fött ett större ansvarstagande verkar inte stämma. Tärande för båda parter. Jag hittar inte den hemliga koden för att finna lugnet i stormen.

Himlen och stjärnorna

Han var i skogen med killkompisar i helgen. Sent lördagkväll lade de sig på bryggan och beundrade den stjärntäckta himlen. Jag blev varm i hjärtat när han berättade det. Bakom tonårsfasaden finns det både stråk av romantik och filosofi. 

Augustimorgon i skogen

Det ger en extrakrydda till morgonjoggen att springa i skogen i bockjaktstider. "Försök se så lite ut som en bock som möjligt" var uppmaningen. Jag verkar ha lyckats med det för nu är jag helskinnad på bryggan redo för dopp. Det enda som hörs är morgondaggen som droppar från träden. Solen har ännu inte lyckats bryta sig igenom dimslöjorna. Det är så fulländat det kan bli och jag kan nästan känna min själ.

Tandläkarskräck

Jag vet ingen som skickar så många påminnelser som folktandvården. Inte nog med att första kallelsen kom just vid inledningen av semestern, och smolkade den dagen som följd, nu har de banne mig skickat tre påminnelser med allt tätare frekvens. Sätter hjärtat i halsgropen varje gång. Nåväl, imorgon går besöket av stapeln och sedan hoppas jag få vara ifred åtminstone till nästa sommar. 

Introvert och sprudlande

Jobbar sedan i måndags och är så trevlig mot alla, sprudlande skulle jag nog vilja säga, och ser bara möjligheter. Samma situationer och människor dränerade mig innan ledigheten. Vad har hänt? Jag har tankat hela semestern och har nu fulladdade batterier. Min energi är påfylld och då orkar jag ge av mig själv. Får se hur länge tanken räcker. 

Ljust slut

Lyssnar på Klassiska podden. Idag pratar de om Schubert och hans verk, Döden och flickan heter ett. Schubert skrev en sång i mestadels moll, men med ett slut i dur där döden säger "Du behöver inte vara rädd för mig, du kan få vila mjukt i min famn". 

Sommarregn

Regnet strilar och vi har just morgondoppat. Vattnet var alldeles ljummet. Jag älskar sommarregn. Vattnet strilar fint rakt ned så det varken syns eller smattrar mot rutorna. Man blir varse det först när dörren öppnas eller när man tittar på altanbordet som fångar upp dropparna. Nu väntar frukost med smålandskringlor, tända ljus och ett avsnitt Blacklist. 

Au-revoir

Läste dessa vackra rader i en dödsannons idag. Dödsannons, borde finnas något vackrare att kalla det. Typ Tillägnan eller Hyllning eller något liknande. Kanske Au-revoir? 

 

Tankstation

Det är så enkelt att vara mindful och tacksam i den här miljön. Få saker distraherar, prylutbudet är begränsat, livet är enkelt och okomplicerat och tiden saktar ned. Jag kommer på mig själv med att längta hit när jag är på hemmaplan.

Cirkusmaskar

Den här lysmasken stötte jag på igår. När vi var små kryllade det en sommar av sådana här i vår häck. Jag och mina systrar lekte cirkus med dem och fick till fantastiska nummer om jag minns rätt. 

En dos av samlare/jägare

Jag har en härlig semester. Njuter i fulla drag. Kanske för att jag jobbar med kroppen; målar, fixar och flyttar om. Får vara kreativ och skingrar därmed andra tankar. Kan inte låta bli att dra en parallell till Anders Hansens sommarprat. Han menade att dagens ganska utbredda nedstämdhet kan ha en förklaring i vår evolution. Om vi tänker oss hela människans levnadshistoria som ett dygn, har vi endast varit urbaniserade i några minuter. Våra kroppar och vårt sinne är gjorda för rörliga liv som samlare och jägare. Nu är det ju inte det jag ägnat mig åt mina två semesterveckor, men att agera målare och snickare i skitiga kläder och inskränka hygienen till dopp i sjön eller havet, känns ändå närmre det rörliga liv våra kroppar är anpassade för än min annars ganska datoriserade vardag. Jag blir lyckligare. Känner mig mer i balans. Häftigt. 

Lockande

Mörkrost med toner av honungsmelon och äpple.
Så står det på Zoegas summer edition.

Naturliga ljud

En övning i mindfulness är att blunda och bara lyssna. Upptäcka ljud och sedan lämna dem. Inte värdera, bara upptäcka, lyssna och gå vidare. Jag ligger på bryggan och har nyss gjort just det. Först bara tystnad, sedan hörde jag insektssurr. Vattnet som plaskade till, kanske av en fisk? Avlägset hundskall. Vågkluck mot badstegen. Vinden i trädkronorna. Mysigt.

Chipsigt

Gjorde en potatiskaka härom kvällen. När jag stod där och skivade potatisen tunt kom jag att tänka på när Malin, mormor Greta och jag gav oss på att göra egna chips under en sommarvecka på Fatabursvägen. De blev sådär goda, tyckte vi, men getterna på 4H-gården uppskattade dem mycket. 

Bara att plocka ned

Low-hanging fruits. Ett begrepp som används flitigt, åtminstone bland mina kollegor, för att symbolisera "to-dos" som inte kräver så stor arbetsinsats. Nästan självplockande. Här är bilden som hade kunnat finnas i ett illustrerat lexikon.

Ritardando

För tre somrar sedan besökte vi den lugna kroatiska ön Mljet. Hyresvärden sade att en dag på ön var som fem dagar i närliggande Dubrovnik. Lite så är det här i skogen, där vi är i stugan sedan lunchtid igår. Tiden saktar ned och varje dag känns mycket längre. Längre på ett positivt sätt. Få saker distraherar och naturen hjälper en att vara i nuet. Det susar så skönt i träden och krusar så vilsamt på sjön. Tidigare idag låg jag i gräset och följde en gräshoppa en god stund. När annars har man tid till det? 

Koncist

Omöjlig att lägga ifrån sig. Unputdownable. Coolt att engelskan bara behöver ett ord. Läser "The woman in the window". 

Förstklassig morgondate

Idag har jag date med mina barn. Kl 9 ska de väckas för morgondopp och frukost på Espresso House. Jag längtar. ❤️

Gult

Jag kommer in i olika färgstråk. Har just lämnat ett grönt och gått in i ett gult. Den här kudden fyndade jag igår. Och en gul ljusstake. Killen i affären kände likadant och hade just inhandlat en gul fåtölj. Härligt att stöta på likasinnade.

Enkel och skär lycka

Vattnet var ljuvligt idag. Spegelblankt och ljummet. Hade jag haft mer tid skulle jag simmat ut och rundat bojen. Frukosten blev nästan lika ljuvlig den. Rostade smörgåsar med björnbärsmarmelad, jordgubbar i filen och en skiva kardemummakaka som söt avslutning. Det är så enkelt att vara lycklig egentligen. 

Mörkrädd

Tittat på skräckis fast jag är ensam hemma. Dumt. Väntar nu på att min son ska komma hem så att jag ska våga gå upp och lägga mig. 

Det är nu som gäller

Nu har jag planterat i krukorna på altanen. Tagit bort vissna penséer och ersatt med färgglada astrar och andra blomster som jag inte kan namnen på. Vi har en tendens att dra på sådant här piff. Vad väntar vi på? 

Prag

Vi har varit i Prag. Kombinerat kultur med innebandy. Sett förorter och idrottshallar, sett centrum och kulturarv såsom Karlsbron, Vituskatedralen, Tynkyrkan (där Tycho Brahe är begravd), Rådhuset, Folkets hus och Gamla stan. Strosat längs gator kantade med gamla fina hus i vackra färger. Glassfärger tänker jag; vanilj, nougat, jordgubb, blåbär, päron. Torgen är många och mysiga. Maten och livet billigt. Kanske det mysigaste kvarteret var Flora. Förutom vackra fasader fanns det mycket grönska här. Flora är ett så fint namn. Hade jag ännu en dotter hade hon gärna fått heta så.

Moldau heter floden och på den trampade vi runt i en båt. De pastellfärgade husfasaderna var minst lika vackra från detta perspektiv. Bortom broarna fanns som ett litet vattenfall. Det dånade väldigt från detta. Lätt att förstå varför vattenkraft ger energi. Liksom det är lätt att förstå kraften vinden besitter efter att ha stått i tunnelbanan och känt "stormen" tågen kommer med genom att pressa vinden framför sig.

Innebandymatcherna var spännande hållplatser i flanerandet. Pulsen gick upp för en stund och segerns sötma smakade gott. Den borde varat spelen ut, men ett litet mål kom tyvärr i vägen. 

Trots status huvudstad känns Prag litet. Litet, tryggt, lugnt och rent. Klotter syntes det så gott som inget av, hördes polissirener hajade vi till och ingenstans upplevdes stress och jäkt.

Jag tror jag har ytterligare en favoritstad. 

Kaffa ☕️

Läser om Ester Blenda Nordström i boken ”Ett jävla solsken”. I början av 1900-talet samlas hon och andra kvinnliga journalister och skribenter, ”pennskaften”, för att diskutera löner och arbetsvillkor (som såklart är usla i jämförelse med de manliga kollegornas). Diskussionerna sker på ett kondis över flertalet koppar kaffe, de kallar det att ”kaffa”. Bra uttryck! Märkligt att inte det har dröjt kvar och blivit ett populärt verb. 

Uppmaning

Först är det för varmt. Sedan för kallt. Aldrig är man nöjd. Dumt. För mitt i allt detta pågår sommaren och vips är den förbi. Njut nu! 

Bevingade symboler

Utan avsikt har jag en samling fåglar i mitt fönster. "Det är nog för att du känner dig fri" sa expediten. Eller för att jag värdesätter frihet, svarade jag. När jag gjorde mitt inre CV kom just frihet högst bland nödvändigt bränsle för min trivsel. Intressant om den drivkraften undermedvetet har resulterat i min vackra fågelsamling.

Lundell

Jag tenderar att lyssna mer på svensk musik i sommartider; Winnerbäck, Lundell, Dahlgren, Hellström, Andersson Wij etc. Förstärker det somriga på något vis. Jasmindoft, sommarbris, jordgubbar och svensk musikskatt. Lyssnade till just Lundell igår, paradoxalt nog heter just den här plattan "I ett vinterland". Tycker mycket om många låtar men en tilltalar mig lite extra. Texten är så närvarande, så innerlig och så levande. "Jag saknar dej". Vi kom att prata om det, att sakna är så mycket stärre än längta. I det sista finns något hoppfullt som fattas i saknaden.

https://open.spotify.com/track/4msxgxofvhHGKjmKJggKOy?si=YUzPEZVnQ36EaYc_FE7PlQ

Energitjuv

Dörren till konferensrummet rycktes upp och in stormade före detta chefen. "Ville bara säga hej och ge en kram". Det, tillsammans med några meningsväxlingar, räckte för att suga ut all min energi. Kände mig urlakad och låg i ett nafs.
Nu sitter jag på en skuggig bänk bland de döda, ingen energitjuv i sikte här 😊, och återsamlar kraft. Märkligt att somliga har en sådan energislukande effekt på en och lika märkligt att man tillåter dem att ha det.

Snigelvarande

Husbil är lite i ropet. På radion jämfördes det med snigelvarande, att ha huset med sig vart än man åker. Låter mysigt.

Diffus

Ibland känner jag mig diffus. Odefinierad. Som när du ska steka ett ägg och det flyter ut i kanten och blir sådär vagt. Vem är jag? Vad står jag för? Jag hörde att det finns ett ord i engelskan för sådana som suddar ut sig själva i sin iver att behaga, self-deprecating. Tänkte att jag kanske är sådan, men min man höll inte med. Hur som helst skulle jag vilja vara tydlig, både för mig själv och för andra. För vem vill väl vara ett utflutet ägg?

Udda ting

Det här mysiga fiket gick jag förbi strax innan lunchtid idag. Härligt med blandade gamla stolar och udda bord på trottoaren. När jag gick tillbaka en stund senare var stället fullt av lunchgäster. Faktiskt samma fik som min dotter praoade på i våras.

Ett substitut som blev en salut

Egentligen letade jag efter en annan poster, utan framgång, men fick syn på den här förtjusande som jag beställde och igår ramade in. Frida Kahlo heter konstnären. Jag kände inte till henne, men expediterna i butiken talade så varmt och intensivt om både hennes konst och hennes liv att jag lockades att beställa en biografi som kommer lagom till semestern. En snabbkik på nätet ger att Frida Kahlo räknas som en av de främsta kvinnliga konstnärerna under 1900-talet med flitig blandning av realism och fantasi. Många av hennes tavlor är självporträtt, så också denna. Hon hade inte ett dans-på-rosor-liv utan levde i smärta efter en svår trafikolycka som också medförde att hon inte kunde få några barn. Ser fram emot att läsa hela biografin. Det är spännande att upptäcka nya personligheter, Frida Kahlo alltså!

I det enkla

Lyckan bor ofta i det enkla. Vi kom just hem efter promenad ned till bryggan, dopp i vågorna, premiär i mjukglasskiosken och promenad hem. Sådana stunder gör mig lycklig.

Jag hittade en anteckning från augusti 2017 som jag hade döpt till just "lyckliga stunder":

• Sitta på en trappa tidigt om morgonen och äta frukost.
• Lyssna på regnet som smattrar eller vinden som susar.
• Ligga raklång i gräset och kolla upp i himlen.
• Laga mat med öppen altandörr, gärna regn ute, med musik på.

Film+musik=sant

Nu har vi sett filmen om Elton John, Rocketman. Jättebra! Lika bra som Bohemian Rhapsody, om än olik. Nu önskar vi en film om David Bowie. 

Vata

"Jag tror att vi är vata-människor" sade hon. Vataenergin är som vinden; snabb, rörlig, subtil och styrs mycket av känslor och intuition. När vata är ur balans kan sömnsvårigheter lätt bli en konsekvens. "Därför tror jag det är bra att investera i ett extra tungt täcke, tyngden håller kvar oss så vi inte far iväg i vår energi utan lättare kan komma till ro och sova." Nu tog jag just ur det tunna sommartäcke jag hade för att ha enbart påslakanet över mig eftersom årets hittills varmaste dag får kvällsluften att dallra. Undrar om det blir någon sömn för mig givet vata och tyngdlösheten...

Hoppfullt

”Långsamt leder också någonstans” sjunger Lisa Nilsson. Detta läste jag på en kollegas blogg som kommentar till läkningsprocessen efter en stroke. Hon blir bättre och bättre om än i ett stillsamt tempo. 

Inspirerade

"Hemma igen", en australiensk serie som utspelas på 50-talet, följer vi sedan en tid och oj vilka tedrickare vi blivit på kuppen! I serien dricks te för att fira, trösta, umgås, lugna, försonas - kort och gott, te serveras hela tiden och vi inspireras. 🍵

En stunds då

Känner mig nostalgisk. Önskar att jag för en stund var liten igen. Var på min barndoms gata tidigare ikväll. Så bekant men ändå annorlunda. Alla dunkgömmekvällar med gatans barn kom tillbaka i minnet. Skratten, spänningen och dofterna. Körde även förbi huset där min ungdomskärlek bodde. Kom på mig med att vilja berätta det för honom. Minnas och fnissa en stund tillsammans. Nostalgisk var ordet. 

Rätt man på rätt plats

Lite kul att en av föredragshållarna på årets konferens "From Business to Buttons" hette Jake Knapp. 

Dualism

"You know I need the darkness

just as much as I need the light.

You know I need solitude

just as much as I need you by my side... »

Over, Alice Boman

Naturen flaggar för oss

🇸🇪

Igenkännande

”...je devais sans doute être un peu tendue, comme je le suis quand la vie me devance, galope plus vite que moi.”

Läser en fransk bok, D’après une histoire vraie, som hittills innehållit många igenkänningsrader. Som de ovan; känslan när livet rusar och man inte hänger med. Står också om blyghet i barndomen. Om skräck inför framföranden. Om att rodna och vilja ha en lucka som öppnar sig under fötterna. 

Nervöst

Vi sitter och försöker vara naturliga. Alldeles strax kommer sonen hem med en tjej. Känns som igår man var i samma situation själv. 

Yoga

Fastnade för det här fotot i dagens tidning. Är från en modeutställning på Landskronas museum. Cool pose. Undrar om man själv hade kunnat få till den efter en god stunds uppvärmning?

Bok fast film

Vi såg "Den skyldige" igår. Annorlunda film som överlåter visualiseringen till publiken just såsom en bok gör till sina läsare. Scenerna utspelas inom dig utifrån telefonsamtal. Coolt. 

Morgonfull

Det var länge sedan jag sprang på morgonen. Har mer varit kvällsjogging på senaste tiden. Men idag vaknade jag tidigt och har nu både sprungit (med gula rapsfält vid min sida) och duschat och hinner till och med läsa lite i min bok innan det vankas frukost och arbetsdag. Skönt att hälsa på i de gamla vanorna, kanske jag stannar. 

Vidgade vyer

”Inget kan jämföras med det nya liv som upptäckten av ett annat land ger en eftertänksam person. Jag är fortfarande densamme men tror mig ändå ha förändrats i grunden.”

Johann Wolfgang von Goethe, ”Goethes italienska resa”

Minnesteknik 😊

Hon har test imorgon på bland annat puberteten. Ibland behövs små ramsor för att komma ihåg alla konstiga ord. "Hjälp Östen På Toa!". Hypofysen, Östrogen, Progesteron, Testosteron. 

Tonårsförälder

Var man inte gråhårig innan blir man det av att vänta på att tonåringar ska komma hem från nattsudd. 

Mitt franska jag

Två cafépärlor från påskhelgen i Paris.

Jag bjöd nyss en kollega på lunch mot att vi talade franska. Hon är fransyska men bor i Sverige sedan 13 år. Hon är gift med en svensk man som hon träffade i Frankrike. De har alltid pratat franska med varandra. Vid ett tillfälle försökte de byta till svenska, men upptäckte då att de inte var samma personer på ett annat språk och inte ens kära i varandra. Så nu kör de franska igen.

Jag kan känna igen det där med att bli en annan person när man talar ett annat språk. Det var som en av professorerna i Lund sa i höstas; språk innefattar så mycket mer än bara ord - det inkluderar kultur, värderingar, historia och tolkningar. Det är en del av personligheten helt enkelt. Jag gillar den jag är när jag talar franska. Tycker jag är friare än mitt svenska alias. Friare och öppnare och kanske mer spirituell. Synd bara att min man inte förstår mig som fransyska… :)

❤️

"Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng lyssna till samma regn"

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Samma energicirklar

På bussen igårkväll pratade jag kort med en ung tjej som hade varit på samma skolderby i rugby som min son. Nyss, på väg till tåget för heldagsshopping i Kristianstad, såg jag henne komma morgonjoggandes. På restaurangen igårkväll satt en asiatisk man bredvid oss. Nyss, när vi väntade på perrongen för att låta resenärer hoppa av, visade sig mannen i fråga vara en av dem. Vi verkar röra oss i samma energicirklar just nu, vi tre. 

Portade 😊

Hon hade tjejbjudning här igår. När vi hade avslutat restaurangbesöket var klockan bara nio. Hur fördriva tiden tills ok tid att komma hem? "Vi går istället för buss!" Så en och en halv timme senare dök vi upp efter en mysig promenad hem. Lite kallt och inte de bästa skorna, men roliga samtal längs vägen och mer egentid åt tjejerna trumfade. 

Dynamisk marknad

"Man ska aldrig springa efter karlar, bussar eller tåg - det kommer nya" hörde jag min kollega råda sin vän 😃

Kärlek

Känslan när man hämtade barnen och de blev sådär överlyckliga av att se en och rusade med öppna armar mot ens famn. Den känslan erfor jag i morse när jag var ute och slängde soporna och de smällande locken fick Alfons att komma i 190 runt husknuten rakt mot mig. Jag förstår såklart att han var hungrig, men känslan var just den där dagisdito; massa kärlek i expressfart rakt mot mig. 🥰

Krävs grädde eller vatten

Flera gånger har jag slagits av att jag har dåligt minne när det kommer till att komma ihåg händelser jag varit med om. Vagt kan jag minnas, men sällan så detaljrikt som mina nära. Kom på att mitt minne triggas av känslor i ändskalorna. Positiva sådana, tack och lov, men också de i den mörkare skalan såsom skam, skuld etc. Om någon stark känslosträng hos mig slagits an, då minns jag. Då kan det vara hur lång tid tillbaka i tiden som helst men ändå en finslipad detaljrik minnesbild. Lagom eller mellanmjölk glömmer jag bort. 

Vår i luft och öron

Öppen altandörr med våren utanför. Lyssnar till Fanny Mendelssohns pianomusik. Den känns sådär lite hemlig och mjuk, just som jag kan tänka att det kan bli när den fått skrivas i smyg. Vackert. 

Badsäsongen igång

Nu har jag premiärbadat - befriskande!

Fanny 🎼

Hörde om Fanny Mendelssohn i morse på radion. Syster till den berömde Felix Mendelssohn. Båda musikaliska underbarn, men för en kvinna på 1800-talet uppmuntrades ej detta utan som viktigaste uppgift stod att finna sig en man. Fanny fortsatte dock att komponera i smyg fram till sin död. En biografi "För dig ska musiken bara vara ett smycke" gavs ut i dagarna. Den har jag just beställt. Tacksam att jag är född i en era och i en del av världen där en syster ges samma möjligheter som en bror. 

Lyckostund

Jag var på väg att krypa ned med min bok när jag hörde henne "mamma, kan inte du komma och krypa ned hos mig och mysa". Om jag kan! Och vill! Lycka! ❤️🎈

Tack

Mindfulness handlar mycket om att vara vänlig och kärleksfull mot sig själv. På gårdagens yogapass påmindes jag om det. Vi avslutade sittandes med högerhand mot hjärtat. "Tacka ert hjärta som varje sekund finns där och ovillkorat slår för er." Fint. Den tacksamheten glömmer vi nog till mans lätt bort. ❤️

Söker

Är uttråkad. Och avundsjuk. Hänger det samman? I believe so. Känns ibland som om livet rinner mellan mina fingrar. Slöseri som gör mig nedstämd. Varje dag skall ju tillvaratas och högaktas. Winnerbäck sjunger "och jag känner inte riktigt, och jag lever inte riktigt under dagarna som inte riktigt finns". Jag vill att mina dagar ska finnas och kännas.

Jag har i alla fall bokat biljett till en film om Van Gogh. Det gör mig glad. 😊 Och i vår stundar Paris och ett besök bland impressionisterna på Musée d’Orsay. Konst och kultur, sådant som får mig att vakna till och känna mig levande. Tror snart morgondoppen får påbörjas också. Även de en källa till liv via sitt kylslagna uppvaknande. 

Lärorik lunch

Vi gick på spansk restaurang på lunchen. Min ena kollega fattade tycke för servitören. Och han för henne. Ögonkast, blinkningar, leenden och vips fick hon en het kindpuss. "Se och lär", sade hon och googlade upp en spansk fras som hon viskade i hans öra på utvägen. 😍

I thailändskan bestäms tempus av ett ord i slutet av meningen. Samma i kinesiskan. Jag handla. Jag handla igår. Jag handla imorgon.  Så enkelt. Varför krångla till det i så många andra språk?

En lärorik lunch.

Böljande

Härom dagen var all min energi bortblåst. Utsugen. Inget kändes roligt. Igår gick jag genom staden med ett leende på läpparna och kände den där lyckan smyga runt mig. Upp och ned, ned och upp. Morgonen idag var upp den med; joggingtur i krispig marsluft längs åkrar som mötte en blårosa himmel prydd med en vit månskärva - sagolikt, frukost, bubbelbad, ny kavaj på och nu är jag på plats på kontoret och har fått en härlig spontanlunch bokad. Gäller att smida medan järnet är varmt. 🤗

Tänk om stora vore små

På bokrean köpte jag en barnbok av Johanna Thydell, har läst en ungdomsbok av henne tidigare. "Dumma teckning!" heter den här. Både storyn och bilderna är så mitt i prick att jag nu funderar på att behålla boken själv trots mina 47 år. 

Det regnar stenar

Nu har vi sett näst sista avsnittet på The Haunting of Hill House. Tyckte jag såg att ny säsong är på väg, lite synd, detta är typiskt en sådan serie som hade mått bäst av endast en säsong. Känslan efter ett avsnitt, kanske främst just det idag, är den där lite overkliga - är allt bara på låtsas? Vi tog med oss frukostbrickorna in till TV soffan och kollade med regnet smattrandes mot fönstret. Perfekt inramning. 

Vilken konstform!

Reluctantly, jag förvånades ju över frekvensen hos det ordet i mina böcker och jämförde med hur sällan jag stöter på det i svenskan. Men nu när jag tänker efter är det kanske inte så konstigt. Jag utgår nog från talspråket och eftersom motvillighet syns och känns, handlar ju mer om grimasering eller inställning, behöver det inte uttalas. I det skrivna språket, däremot, måste orden gestalta alla våra sinnen. Förekommer motvilligt ofta i svensk litteratur? Det är en mer korrekt jämförelse som jag ska spana vidare kring. Vad sugen jag förresten blir på att skriva, eller kanske mer korrekt på att bemästra skrivkonsten, när jag tänker på hur mycket som bäddas in i varje ord givet att de ska skildra både syn, hörsel, smak, lukt och känsel. Och så sinnet med sina tankar och känslor på det. De är beundransvärda, våra författare! 

Motvilligt

Läser mycket på engelska nu. Ett ord jag stött på massvis med gånger är reluctantly. Knappast ett ord jag använder ofta i svenskan. 

På helspänn

Ingen bra kombo att se The Haunting of Hill House och vara ensam hemma. 

Lycklig, lycklig

Ibland hinner jag inte känna att jag är lycklig. Det är något jag kommit på. Det går i 190 och jag hänger bara med, men så landar jag och då har jag känt att bakom den där vardagsruljansen är jag nog just lycklig, eller tacksam kanske är närmre bull’s eye. Det krävs eftertanke och reflektion också för den sortens känslor. 

Vårlängtan

Nu har jag bytt plats. Solen har letat sig fram och jag har vänt en fåtölj mot det höga soldränkta fönstret. Sitter här och njuter och när jag blundar kan jag låtsas att scenen är en fransk uteservering i värmande vårsol. 

Mitt busfrö

Jobbar hemma och sitter och klurar på en sak. Blicken fastnar på ett fotografi i bokhyllan. Min son, runt 3 år skulle jag tippa, som tittar tillbaka på mig med de mörkaste chokladbruna ögon och ett busigt leende. Jag ler och torkar tårar om vartannat. Vad är det för känsla som invaderar sådana här stunder? Djupaste kärlek? Tacksamhet? Vemod över livets gång? Insikt om förgänglighet? Vet inte, men stark är den i alla fall. 

TP nästa 🍰

Idag har det varit samhällsprov och kemiprov. Jag hjälpte till att förhöra inför båda. Diktatur och demokrati samt organisk kemi. Känner mig rätt påläst inom båda områdena nu. Imorgon är det religionsprov där kristendom, judendom och islam ska jämföras. Det är inte klokt vad bildad jag blir. 😊 

Alla hjärtans dag

Det är kärlek när pappan smyger ned vid tjugo över sex för att göra fattiga riddare till sina barn och sin fru. ❤️

Bara olika rum, livet och döden

"Death rarely changes how we feel about someone. Heightens it, more often than not."

Vackert från The Dry av australienskan Jane Harper.

Klänningsdag

Inte lust att hoppa ur pyjamasen idag och göra mig redo för en jobbdag. Men om jag tar på mig en klänning känns det faktiskt lite roligare 👗. Ibland måste man hjälpa sig själv på traven. 

Oönskat

Jag önskar jag var fördomsfri men så är det inte. Igår fikade vi på ett köpcenter. En kvinna undrade om bordet bredvid vårt var ledigt. Hon bröt och hon såg ut att komma från ett arabiskt land, dock ingen slöja. Jag log och sa att det var ledigt. Efter en stund fick hon sällskap av sin man och en livfull och glad konversation på franska fick mitt inre att reagera. Utan min vetskap måste jag ha dömt och nu blev jag positivt överraskad. Jag tycker inte om den sidan hos mig själv. 

Avslöjande

Underbart med sol. Finns bara en mindre bra grej med den, dammråttorna synliggörs och avslöjar att vi ligger efter på städfronten. 

Svanspreferens på livets normalkurva

Har varit och föreläst på gymnasieskola idag. Barn och ungdomar är en av mina favoritmålgrupper. Äldre människor den andra. Funderade en stund på detta vid tandborstningen i morse och kom fram till att det kan ha med mindfulness att göra. Både barn/ungdomar och äldre är mer här och nu än många av oss andra. 

Nostalgi

"Är du kär i någon" frågade jag. Skakning på huvudet. "Om du var, skulle du berätta det för mig?". Bestämt nej som svar. När gick man från att vara idol och den som fick höra allt till att vara utanför? Naturligt, det vet jag, men just nu önskar jag att han var liten igen och att vi hade det där mysiga förtroliga och att jag var hans drottning. 

Förtrolighet

"Tell me something you never told a living soul until you met me."

Från norska artisten Emilie Nicolas låt Future

Biotips

Kan varmt rekommendera den vackra och starka filmen Girl. 

Mattebrorsa

Det stundar matteprov och den hon önskar hjälp av är storebror.👫

Livfullt

Det är så små saker som får en att känna sig levande. Som att gå hem en kall och stjärnklar kväll. Med klackskor och läcker fuskpäls på. 🤗

Vintrigt tungsint

Julen är utstädad så när som på två stjärnor som fortsätter lysa upp i mörkret samt glöggflaskan som fortsätter värma oss om kvällarna. Januari och februari är mina tyngsta månader. Mörkret ligger som ett tungt täcke både morgon och tidig kväll och suger åt sig lusten och energin. Dagen bjuder på ett kallt ljus som för tankarna till "eftertankens kranka blekhet". Snö hjälper upp, den får gärna komma men då stanna och inte bli till meningslöst slask i ett nafs. ❄️ Vinter låter som en ljus årstid men i Skåne är det en bluff. 

Smaken är olika

Det är intressant att studera sociala medier. Jag är lite mer frekvent på FB nu. Igår skrev jag om Gedins spaning kring frågetecken och utropstecken. I min värld jätteintressant och borde så vara för många. Nästan inga likes. När jag nu skrev om min dotter som städat huset och också fixat praoplats på egen hand, då strömmar 👍 in. Intressant marknad att betrakta. 

Bästa söndagspresenten

Vardagslycka är att efter helg på bortaplan komma hem och överraskas av ett nystädat hem. Heja hjältinnan! ❤️

?

Hon saknar frågetecknet. Det mjuka hukande som söker efter svar istället för det, just nu utbredda och många gånger missbrukade, utropstecknet som uppfordrande ställer till svars. 

Jessica Gedin, Spanarna P1

Glöggeri

Han köpte lite glögg idag. Blossas vita starkvinsglögg. Gott igen nu efter ett par veckors paus. Och så lite handboll på det - heja Sverige 🇸🇪

Cool down

Efter en dränerande arbetsdag är det balsam för själen att komma hem och landa i fåtöljen med en spinnande katt i knät. 

Oskyddad

En kollega skojade om hur vissa elever på hans exfrus skola kom i skottväst. Stökig skola, underförstått "invandrartät". Det finns dock stök på andra ställen med. Och det finns stök en väst inte skyddar mot. Jag tänker på mobbing och utanförskap. En pojke i nian på min systers skola orkade inte leva mer. Och det var inte i ett utsatt område på en skola med många invandrarbarn. Plötsligt känns miljön där skottväst skyddar betydligt säkrare. Inget är svart eller vitt. 

Kackel bland tuppar

Det brukar ju vara kackel när flickor kommer samman. Idag gäller det scenariot också för killar. Har några sådana där uppe och shit vad de snackar. Jag hör knappt vad jag tänker här nere. 😊

Trampar vatten

Är nu registrerad på både franska och nationalekonomi. Sistnämnda 7,5 poäng i ekonomisk tillväxt. Vid sidan om har jag min heltidstjänst som ekonomichef. Inte rimligt. Tror jag vill gömma och glömma min egentliga sysselsättning genom att drunkna i sidoprojekt. 

Från driv till leda

Det som från början kändes som en god idé är nu tråkigt. Städning av klädkammare. Vill hoppa av projektet och läsa en god bok istället. Typiskt. 

Vänskapsmuggen

Importerad från Finland av söstra mi. "Motivet fångar stunden när de två ensamma och blyga själarna Knyttet och Skruttet möts på en blomsteräng i månskenet. Det är början på en kärlekshistoria som varar livet ut." Nu ska jag baka en god kaka så att jag kan eftermiddagsfika med den och kaffe i min nya mugg. 💕

Bokmal

En sak till som var 👍 förra året var min bokskörd. Tror den satte in på allvar under sommaren och sedan höll den i sig hela hösten. Och alltjämt; läste ut en tjock under julledigheten och nu är jag två tredjedelar genom nästa. Trois jours et une vie heter den. Svart psykologi. Bra. 

Gåva

Jag älskar när det plötsligt uppstår en ficka i tiden. En ficka som kan fyllas med mys. Idag uppstod en sådan då vi glatt förstod att jullovet varar en dag till. Så nu jobbar jag bara fram till lunch för att sedan mysa med min jullovsfirare. Tjohoo! 

Wow för det lilla!

Efter att i nio dagar ha bott i långkallingar, haft skidhjälmsfrisyr och låtit skönhetsvården begränsas till tandborstning kände jag mig idag som pretty woman bara genom att sätta på mig vanliga kläder samt lite mascara och rouge. Det är bra för fåfängan att sänka standarden ibland. 😃💃🏿✌️

Inspirerande miljö

Jag önskar jag vore författare. Då skulle jag kura in mig i den här stugan och skriva böcker och dikter. 

Frihet framför allt

”Det var överhuvudtaget ont om konflikter i Villa Valentino. Åtminstone Birgitte tänkte ibland att om det verkligen existerade lyckliga familjer, så var familjen Kettener en sådan. Det kunde väl diskuteras om Ludvig verkligen föll under beteckningen ”lycklig”, men han fick i varje fall leva sitt liv på sina egna villkor, något som i högsta grad även gällde de övriga innevånarna i huset. Och kanske (skrev Birgitte i sin dagbok) var det därför som de verkade tycka så bra om varandra. Just för att det fanns en väl tilltagen frihet för var och en.”

Från De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser.

Den här friheten tror jag behöver utökas för vissa invånare i vårt hus. Det är en grej jag som sagt ska försöka tänka på under 2019. 

Inget lopp

Jag kom på en sak till; det är ingen tävling. Jag kan fastna i jämförelser som inte gör mig glad. Som en guru sade "vi ska ingenstans, vi är redan framme." Lugnet i själen finner jag nog lättare med detta i åtanke. Ingen är bättre än någon annan men vissa saker kan vara bättre för just mig än andra. 

Ut och in

2018. På plussidan finns mina hobbies. Nöjd att jag prioriterat dem. Lättad och glad att gymnasiet verkar bra för min son. På minussidan finns allt slit på jobbet. Och onödiga konflikter kring läxor och ambition. 

2019. Mindfulness, mer av det. Kärleksfull vänlighet mot andra och mot mig själv. Ambition att finna ett annat jobb. Strävan att ge mina barn mer luft under vingarna. Önskan att skratta mer. Fokusera på vad som känns rätt för mig och inte lägga kraft och energi på att analysera alla andra.

❤️💫