Ligger i nya soffan och ömsom läser, ömsom bara njuter. Tätt intill mig ligger min kisse ihoprullad och snarkar. Ane Brun sjunger för oss. Det regnar ute, hör och häpna. Jag har tänt ljus både på soffbordet och i lyktan i köksfönstret. Man får så mycket tid över när man är ensam. Har hunnit med så mycket sedan lunch då de andra stack. Är det så att själva samvaron med andra, om än man inte gör något speciellt, sväljer tid? I vanliga fall hade jag inte hunnit med så här mycket utan att känna stress. Har promenerat, badat, varit iväg och fikat, handlat, provat kläder, lagat mat och avnjutit densamma, haft en sovande katt i min famn i först en timme och nu ytterligare en god stund, läst, bara varit. Och än är kvällen ung.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar