Ljuva tider

Idag åt vi kycklingtoast till kvällsmat. Kyckling, lite sweet chilisås, massa ost, ruccolasallad och rödlök. Mums! Tigertoast minns jag att den hette hos Bagericaféet. Den och Lousianatoast, med räkor fast i övrigt ganska lik den med kyckling, var mina favoriter. Och Bagericaféet var definitivt vårt lunchstamställe. Vi var ett litet sammansvetsat gäng som jobbade ett stenkast från den gamla Saluhallen. Ägnade våra dagar åt vackra kollektioner, returer, lagerinventering och siffror med en sträng fransman till chef. De flesta luncher, jag skulle våga dra till med tre av fem, intogs på just Bagericaféet inklämt i den ena hörnan av Saluhallen. Caféet existerar också idag, men nu på annan plats och med annan ägare. Både Tigertoast och Lousianatoast finns kvar på menyn, men på något vis smakar de inte som förr i det gamla sällskapet och på det gamla stället.

Det var trångt, jättetrångt, och alltid fullt med folk. Borden var små, egentligen kunde man bara sitta två, blev vi fler knuffade vi helt enkelt ihop ett par bord. Livligt antar jag är det adjektiv som bäst beskrev stället. Vi tog alltid en stor caffe latte i glas till våra toasts. Vita servetter lindades hårt kring glasen för att gästerna inte skulle bränna sig. Oftast var det i Aves sällskap jag var där. Men också Christina och Amelie hängde gärna med. Och Isabella. Jag blir glad när jag tänker tillbaka på den här tiden. Det var bekymmerslöst, mycket flärd och glamour, och ytterst lite fokus på morgondagen. Det var på den tiden då byxorna var tajta ned till knähöjd där de svängde ut rejält. En comeback på 70-talets byxor. Sådana som blivit moderna nu igen. Vi hade förmånen att kunna köpa kollektionsplagg från Guess, Armani och Moschino. Egentligen alldeles för dyra byxor, men med rabatten blev det överkomligt. Jag hade två favoriter, ett par jeans från Guess och ett par finmönstrade svarta från Moschino. De sistnämnda ville både Ave och jag ha, vi drog lott och jag blev den lyckliga.

Varje fredag, så gott som, gick vi på afterwork på Victors. Afterwork för oss var inte en öl eller två, det var vinflaskor i plural och sus och dus i timmar. Vi fnissade ikapp med ruset och askkopparna växte sig höga. Det var på den tiden man fick röka inomhus och var och varannan gjorde som vi, feströkte. Jag minns hur jag vingligt cyklade hem på kullerstensgatorna i den sena nattimmen. Himmel vad roligt vi hade och vad det är härligt att tänka tillbaka! Och allt detta bara på grund av en tigertoast till kvällsmat. Vad våra hjärnor kan sättas i rullning av till synes obetydliga ting.