Under en kvällspromenad stannade vi på hennes gamla förskola och gungade. Enkelt sätt att känna sig levande och fri som fågeln. "Så många minnen som kommer tillbaka bara av att vara här" sade hon och visade var de hade lekt Barda, var hon hade gjort mål i fotbollsmatcher och de då stora stenarna som var så utmanande att hoppa mellan (som idag var rätt små och bara krävde ett kliv). Mysig kvällsnostalgi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar