Tålamodsprövning

Skåne tog en fin fjärdeplats i turneringen. Sedan blev det en lång tågresa hem. Första tåget var försenat på grund av signalfel och det var på vippen att vi missade det anslutande snälltåget som för övrigt var knökfullt. Våra platser var i en liggvagnskupé, en sådan vi åkt i många gånger upp till Åre. Dörren var igenskjuten och där inne satt tre passagerare, två yngre flickor och en i 25-årsåldern, i en bastulik hetta med en odör som var sådär. Det var när vi undrade om vi kunde öppna fönstret som vi förstod att alla tre var dövstumma. Lätt att tro att det skulle vara lugnt och tyst i en sådan kupé, men ack där misstar man sig. Den äldre tjejen berättade sagor och det lät ungefär som när man smackar på en häst ackompanjerat med ett ivrigt gestikulerande. Fascinerande till en början, dock mindre och mindre under den drygt fyra timmar långa resan. Genomförkyld verkade hon också vara av snorandet och harklandet att döma. Två stora godisskålar stod på det lilla kupébordet och smaskandet när bitarna stoppades i munnen var inte nådigt. Nådiga var inte heller de frekventa högljudda gäspningarna. Såklart, de har ju ingen aning om hur de låter, men just sådana här läten är jag känslig för. Om det stämmer att vi möter människor för att lära oss något, måste det vara tålamod som var min prövning igår.