Har tillbringat kvällen med eternmänniskor. Förstår ni vad jag menar med det? Människor som har så mycket att förtälja att de skulle kunna fylla ett helt radioprogram. Och de är duktiga underhållare, jag sitter stum och hänförd. Själv har jag ingen naturlig plats i etern. Känner mig ointressant. Blek. Jag är inte en av dem. Eller är etern lite synonymt med självupptagen? Härom tvistar mitt ena jag med mitt andra jag. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar