Boost

Bredvid sin to do list ska man ha en done list. 

Högtsjungande

Snart är det gospelkonsert. Lyssnar på Carola och hennes Genom allt, en av våra låtar. När till och med Carolas röst spricker, då fattar ni att det rör sig om höga toner - hjälp!

Aprilmorgon

Livet omkring

"Var är du som inte är här? Var är du när vi inte är tillsammans? Är vi helt skilda åt då? Eller är det bara några träd emellan oss som skymmer sikten? Vi går i skogen, jag hör dig men ser dig inte."

Lite mer från Gerda Antti. Hennes bok är lite som min Tankevädring. 

Nyp mig

"Overkligheten i verkligheten. Ibland när jag är ute och går vet jag inte säkert om jag går, om det är mina steg jag hör, om det är min kropp som rör sig. Jag kanske drömmer alltihop tror jag."

Kände igen mig i dessa rader. Ibland känner man sig lite på låtsas.

Kunskapstörst

"Inte förrän jag lärt mig känna igen en rödhake ser jag den. Den har funnits där hela tiden utan att jag har sett den. Förfärligt att det antagligen är likadant med allt annat som finns. Att det jag ser och inte ser, att det är mina egna ögons kunskap det beror på."

Gerda Antti

Ondska

Sten

Judarna lägger små stenar på gravstenen för att visa att den döde inte är bortglömd, inte blommor som vissnar snabbt. På så sätt bevaras minnet av besöket mycket längre. 

Rotfruktsbröd

Det är bra att jobba hemma för då hinner man lite av varje, som till exempel att baka bröd. 

Maken går sockerbärsärkagång bland våra frukostvanor, tror det här brödet får godkänt.

Fokus

Långt ifrån alltid man kan identifiera vad man är sugen på i affären. Men nu lyckades jag med det och fick precis just den lunchen jag var sugen på just precis nu. En kaffe med perfekt skummad mjölk och supergott chiabröd, den ena skivan med avocado och den andra med pastrami och färsk koriander. Man ska inte underskatta den njutning en smakupplevelse ger. Och man ska absolut bejaka suget när det sätter in.

Till maten fortsatte jag med mina funderingar kring vem jag är. Ibland tror jag att jag skulle tjäna på fokus. Verkligen djupdyka i något som är jag och gå hela vägen i det. Som det är nu känns jag lite flummig och vag. Varken eller liksom. Jag gör allt lite halvt. Just fokus i erbjudande med den tydlighet det medför framfördes som en nödvändig framgångsfaktor i en tillväxtstrategi. Eller i en strategi i allmänhet. Så fokus hos mig själv kanske kan hjälpa i fortsatta karriären och livet. Vad brinner jag för? Finn det och våga sedan anamma det till 100 procent. Lite som nu när jag lyckades fokusera bland affärens utbud och finna just det som gjorde mig jättenöjd.  

Slow down

På ledningskonferensen skulle vi beskriva oss själva. Vad om mig vet kanske inte mina kollegor. Svårt utan betänketid. Jag tog upp min kreativa och busiga sida, men den verkade de flesta redan känna till. Kanske lyser den igenom mer än vad jag tror. Har funderat vidare sedan jag kom hem. Upprepade gånger har jag tänkt att jag kanske lever i fel tid. Jag hade trivts bättre i ett annat tempo, ett mer långsamt sådant. Långt från neonljus och slagsmål på barrikaderna. Jag dras till den långsamhet som finns i poesi, meditation, klassisk musik, filmer som ges på biografer à la Spegeln som inte är så snabba och proppfulla av intryck utan långsammare och mer suggestiva. Jag gillar mer det som finns under ytan än den polerade fernissan. Jag gillar samtal och inte mingel. Idag jobbar jag som sagt hemma och sitter i vårt rosa rum. Rosa soffa, rosa matta, rosa i tavlorna på väggarna. Får mig att tänka på Strindbergs röda dito. Kanske är det den tiden jag hade velat verka i. Diskutera, debattera, filosofera och reflektera. Vet inte om kvinnorna var så vanliga i röda rummet, men givet att jag vore välkommen är det nog den eran jag hade gjort mig bäst i. Jag älskar titeln på en reflekterande bok jag läst både en och två gånger "Till långsamhetens lov", vackert.

Letar livsandar

Jobbar hemifrån idag. Från skrivbordet blickar jag över grannhusen och de små trädgårdarna. Mossa har börjat växa på förrådstaken. Lekstugan fyller inte längre någon funktion. Studsmattorna används inte lika flitigt. Allt andas lite övergivenhet. För tio år sedan var området så annorlunda. Varje hus fyllt med kärlek. Små barn överallt som sprang runt och lekte. Idag har fyra av sju familjer skilt sig och kvar bor männen med "varannan-vecka-barn". En familj har flyttat och de nya grannarna känner jag inte. Bara vår och en familj till är intakt. Allas barn börjar bli stora och upptagna med sitt. Är det så här man menar när en by eller ett samhälle går in i en sovande fas? Jag saknar glöden och leken. Det sprittande. Men snart kommer varma sommarkvällar och då hoppas jag dunkgömmelusten sätter in och livar upp.

Ruth 99

Hon firade många födelsedagar, farmor Ruth. 86 för att vara exakt. Idag tänker jag på henne och tror jag ska klä mig i en blommig blus som har mycket "Ruth" över sig. 

Steg 1 av 2

Jag vill jobba med utbildning. Hålla workshops och inspirera. Möta människor från olika miljöer. Bidra till insikter och värde. Då ska vi bara hitta ett sådant jobb. 

After midnight

Har tillbringat kvällen med eternmänniskor. Förstår ni vad jag menar med det? Människor som har så mycket att förtälja att de skulle kunna fylla ett helt radioprogram. Och de är duktiga underhållare, jag sitter stum och hänförd. Själv har jag ingen naturlig plats i etern. Känner mig ointressant. Blek. Jag är inte en av dem. Eller är etern lite synonymt med självupptagen? Härom tvistar mitt ena jag med mitt andra jag. Godnatt.

Cover

En variant på ett traditionellt talesätt;  "man ska inte ropa hej förrän man är igenom bäckenet" 😊

Feelgood

Blir man inte glad av de här hyllorna? Frågade butiksbiträdet om det var ok att fotografera för inspiration, och det var det. Låt oss inspireras! 

Frukostklubb

Bra sätt att inleda veckan.

Bra poäng

Den här har jag klippt ut och ska sätta upp på kylen. Bra poäng. Om jag tänjer den och lägger till något viktigt som sades på gårdagens föräldrakurs, sticker det till i hjärttrakten. Om vi tänker oss livet som en tårta bestående av erfarenheter och drömmar, har barnens tårta nästan bara drömbitar. Vår tårta domineras ofta av erfarenhet. Och vad värre är, vi kastar lätt barnens drömbitar och försöker ersätta dem med våra föreläsningar baserade på vad vi erfarit och tror oss veta. Sluta! Drömmar är jätteviktiga och scenariot borde vara det omvända - vi borde kasta bort lite av vårt "vet redan" och erätta med barnens nyfikenhet och drömmar. Lite det här tycker jag att Laban påminner om. Som sagt, bra poäng.

Kort och gott