Frestande smörkräm

Nu gör jag den, Kristinas nöttårta med smörkräm. Den mamma gjorde när jag var liten. Jag älskade den där krämen, älskade den så mycket att den resulterade i min första matematiska övning. Jag var inte gammal när jag letade upp receptet i mammas receptkartong och lånade en miniräknare från pappas skrivbord för att kunna dela alla mått med tre och därmed få en sats kräm att tjuvgöra och kränga alldeles själv. När jag var ensam hemma, senare invigde jag även min lillasyster i "det förbjudna", rörde jag ihop den och slevade i mig med en sked. Ljuvligt gott. Minns särskilt en gång, mamma och pappa sa att de skulle gå en runda runt kvarteret, jag kände inte till ordet kvarter men tyckte det lät jättelångt - sagt och gjort, fram med ingredienser och bunke och jag satte igång med smeten. Gissa om jag höll på att tappa hakan när jag plötsligt såg mamma och pappa passera förbi köksfönstret mot dörren. Snabbt som blixten var bunken på plats under min säng. En grön plastbunke, ser den fortfarande framför mig. Senare satt vi där i min säng, min lillasyster och jag, och tjuvsmaskade. Den tårtan, Kristinas nöttårta, gör jag alltså nu för allra första gången för att bjuda på imorgon.