Finaste gåvan

Nyss njöt vi av Niklas Strömstedts tolkning av Lisa Nilssons "Säg det igen". Jag har inte tänkt på det så, vilken gåva det är att få höra de vackra orden "jag älskar dig". 

Yes!

Ända sedan i torsdags har jag grämt mig över att ha sorterat ut en klänning vid senaste garderobsrensningen. En kollega hade en liknande på sig i veckan och var så snygg. Attans! På lunchen igår kollade jag lite på stan och under förmiddagen idag spanade jag i ett par affärer, men nej, ingen sådan klänning. Nyss slog mig att jag har några kassar med kläder i bagaget. Kassar som egentligen skulle ha lämnats på H&Ms klädinsamling för länge sedan, men som lyckats gömma sig och bli bortglömda där bak i bilen. Kunde jag ha sådan tur att klänningen fanns där? Förmodligen inte, men jag hoppade ändå i ett par tofflor och stack ut till bilen. Vad hittade jag i allra första kassen - Klänningen! Ibland är man allt tursam och på måndag ska jag klä mig snygg. Tjohoo!

Lite hemlig

Vi hade en så härlig lägenhet innan vi flyttade till vårt hus. En gammal lägenhet, hade jag drömt om sedan jag var liten, med oväntade skrymslen och prång. Jag blev kär i den redan i den lilla tamburen. Att vi sedan fick möjlighet att renovera vårt våningsplan i det gamla runda trapphuset, och därmed få en mysig undangömd matplats mellan det gamla köket och den lilla balkongen, adderade än mer kärlek. Ibland drömmer jag om att köpa den på nytt när barnen är utflugna och vi vill återvända till stan.

Allt det här kom åter i mina tankar när jag nyss läste dessa, mycket träffande, raderna:

"Jag brukar säga till dem som ska köpa lägenhet att den ska vara lite hemlig, säger mäklaren. Man ska ana rum, man ska se en vinkel, det ska locka men inte avslöja allt."

Inte sedan, nu

Det handlar inte om ett sedan. Det är den här dagen, och den här platsen - det är det som är livet.

Från "Solblekt av livet"

Idag är det lördag och jag är i Köpenhamn - livet just nu.

Störande

Fick "Solblekt av livet" av Mark Levengood. Har ännu bara läst ett kapitel, kunde inte låta bli att läsa det på finlandssvenska. Irriterande, hoppas det ger sig efter ett par kapitel.

Bra textrad

"I've lived my life with a longing that I can't identify"

Hello Saferide

P.S.

Det sitter ett gäng tanter vid ett bord en bit bort. Tror de är pensionärer som kör en shoppingdag i storstaden. Nu pausar de med kaffe och mackor. Ser mysigt ut. Skratten är många och samtalstonen ivrig. Är ett sådant ögonblick då jag längtar till framtiden.

En bra dag

Njuter av min lunchpaus. Tog den medvetet lite senare så att värsta rusningen skulle hinna lägga sig. Började med ett besök i bokaffären. Kom ut med en påse härligheter bytta mot en tusenlapp. Två Augustprisvinnare, två målarböcker, pennor, ett doftljus och en spännande pocketbok. Min lycka över denna påse kan liknas vid den ett barn känner med en leksakspåse i sin hand.

Nu sitter jag på ett café och betraktar och lyssnar till min omgivning. Jag älskar att få vara ensam bland andra. Känna gemenskapen i periferin utan krav på att själv aktivt deltaga.

På mig har jag ett par läckra sammetstajts som ger både flärd- och myskänsla. 

Det är en bra dag idag. Mmm.

Ho Ho

Det råkade bli en liten uggla bland lussebullarna.

Från höna till fjäder

Jag har rätt länge tyckt att jag inte får full stimulans i min jobbvardag. Är väl sådär i sig själv, men en bra sak detta fört med sig är att jag haft energi över att lägga på min inre resa. På att lära känna mig själv, förstå mig själv, mina drivkrafter, mina känslor och mina reaktioner. Spännande. Jag har upptäckt att mina spontana svar inte alltid är de med verkligheten överensstämmande eller de jag önskar de skulle vara. Senaste exemplet på detta är fenomenet drama queen. Spontant skulle jag aldrig klassa mig själv som en sådan, men jo, det är just vad jag är det. Åker med i känslosvallet så det bara tjoar om det. Resultatet blir att det är fullt i min imaginära hönsgård när det hade räckt med en näve fjädrar. Inte konstigt att hjärnan går på högvarv ibland och att det är svårt att sova. Att göra ett fjäder av en låtsashöna, det är något jag ska öva lite på tror jag. Avdramatisera helt enkelt.

Den som spar hon har

Det här året önskade jag mig en upplevelse på tu man hand med var och en i familjen. Jag ville att de själva skulle tänka ut något de hade tyckt var mysigt att hitta på. Maken tar med mig till Köpenhamn nästa helg. Med dottern blir det spa och fika i december och med sonen blir det badminton och lunch, också det i december. Som att suga på födelsedagskaramellen länge och väl.

Galghumor

Igår såg vi den underbara filmen "Hur många lingon finns det i världen". En film där Glada Hudikteatern medverkar. Jag sa efteråt att jag gärna hade jobbat med ett liknande projekt. Något som får människor med utvecklingsstörningar att blomstra. Min makes spontana svar var "men det är väl lite det du redan gör med oss varje dag". Galghumor :). 

Vitt

Vitt är en vacker färg. Förra veckans fula slaskiga novemberlandskap förvandlas nu successivt till ett hemlighetsfullt vinterlandskap. 

Slängpuss <3

Idag kom hans tandställning på plats. Jag såg på honom att det kändes sådär. Osäker tonåring som vill passa in. Med en stålställning över varendaste tand. Ömt och spänt. Och inte får man äta segt godis eller tugga tuggummi, båda favoriter på hans lista. Att då höra lillasysters spontana kommentar "åh, du är ju jättefin, cool liksom", då blir man varm i hjärtat.

Höstprojekt

Nu har det slagit rot, vårt ekollon. Fortsättning följer.

Fika på!

"Att fika" ska framöver finnas på Unescos  lista över immateriellt kulturarv. Coolt.

Fölsefrukost

Guldkant på vardagen

Vi leker alltid "gul bil" när vi är ute och kör under semesterresor. Som en slags pjätt som gör resan roligare och närvaron större. Är nu på väg med bussen in till jobbet och såg just en liten knallgul bil. Fick semesterkänsla, mysigt.

Morgonboost

Nöjd i en annan dimension

Jag är bra på att komma på idéer, drömma och designa inom mig. Dålig på att skrida till verket. Det där ordspråket "inatt smidde jag tusen planer, i morse gjorde jag precis som vanligt" är i högsta grad applicerbart på mig. Slår ibland på mig själv för det. Men så sade mitt lunchsällskap något klokt igår; "kanske räcker det för dig att drömma, det ger kanske tillräcklig tillfredsställelse?" Är det kanske så det är? Rätt skön tanke. Och i ljuset av den är det ju inte så märkligt att inte drivet att förverkliga finns där. I mitt undermedvetna är jag kanske tillfreds redan i mitt fantasistadie.

"Jag har redan köpt sommarstugan, möblerat den och haft gäster tre gånger i min fantasi, och nu har jag blivit mätt på drömmen och behöver inte längre köpa en sommarstuga", så citerade hon en väninna för att belysa vad hon menade. Skriver ned det för att påminna mig själv. 

Det är guld med mysiga luncher där sådana här funderingar diskuteras. 

Vänlighet är fint

Behövde ladda med energi under den korta lunchpausen. Hela förmiddagen hade jag känt irritationen pyra inombords. På caféet var kön lång och en ensam servitris betjänade. Hennes lugn och vänlighet fascinerade mig. Hennes förmåga att helt kunna avskärma resten av kön och rikta all sin uppmärksamhet åt gästen hon hade framför sig just nu. Lugnt och mjukt. En självklarhet för servitriser kanske någon tycker, men faktum är att så inte alls är fallet på flera stökiga lunchställen eller ens i butiker många gånger. När det var min tur att tillägnas det vänliga bemötandet var jag redan på mycket bättre humör. Hon log och blev glad när jag berättade det för henne.

Minnen

"Jag vill skapa minnen åt dem" sade hon om sina barn. Det var hon och jag som såg filmen om Ingrid Bergman och den handlade just om det, minnen. Jag vill också skapa minnen, samtidigt som det väcker både stress och prestationskrav när jag tänker så. Tidens rusande framfart gör sig ånyo påmind och så även faktumet att det inte går att trycka på rewind. Är vi på rätt spår? Har vi agerat i goda minnens anda och vad har mina barn med sig hittills? 

Flärd

Kikade i skyltfönster medan jag väntade på mitt lunchsällskap.