Mörkrädd ensamvarg

Bara jag som är vaken. Kollektivt morgondopp står på schemat, inte mitt förslag, jag hade hellre badat själv. Tycker om utsikten genom det runda fönstret i rummet där jag sovit. Mycket natur och naturligt och avskalat över den. Om jag hade haft ett sådant här ställe skulle jag åkt hit alldeles själv och bara varit. Är bara det där med min mörkrädsla nattetid. Sover jag dåligt i allmänhet, sover jag sämre än sämst när jag är ensam. Lyssnar till alla mörkrets ljud och min fantasi skenar. Är det inte paradoxalt att vara mörkrädd när man är en ensamvarg? Känns inte som att naturen samarbetar med en då.