Selektivt minne

"Detta var medan flickan fortfarande var åtta år gammal och hennes far en söndag hade låtit henne gå ensam till butiken på hörnet med en handfull pennyslantar medan han själv stod ute på verandan och tittade på. Hon hade kommit hem med ett tjockt ex av San Francisco Chronicle och de hade suttit i köket och druckit stora glas med ångande varm choklad och läst serierna - först Dick Tracy och Moon Mullins och sedan hennes favorit Invisible Scarlet O'Neil - och ingen annan i huset hade varit vaken."

Fint beskrivet om hur till synes enkla ting många gånger blir de starkaste minnena. Ur boken "När kejsaren var gudomlig".

Min syster pratade med mig om när vi var på zoo i den franska staden där jag studerade. Om hur vi hade letat efter leoparden för att plötsligt hoppa till av att den var alldeles intill oss på andra sidan stängslet. Jag minns inte alls. Tycker ofta det är så, att jag memorerat helt andra saker (enkla, typ det flickan minns i texten ovan) och helt tappat bort händelser andra kommer ihåg. Är väl så att hjärnan måste sovra till sin minnesbank och att min har luppen riktad mot andra saker. Känns bäst att tänka så, annars ligger det ju nära till hands att tänka att jag är lite flängd...