Konsten att vara koncis

Oj vad jag skriver! Inlägg på inlägg, finns så mycket jag vill spara och komma ihåg. Nu är jag tillbaka på filten med min bok, efter en bad-och lunchavstickare, och jag läste just rader som briljerar. Känner vördnad för författare som med så få rader kan förmedla så mycket. Boken är en biografi om konstnären Ester Henning. Hon levde nästan hundra år, varav merparten på sinnessjukhus. 

"I den blå eller gröna festpaviljongen ordnas med jämna mellanrum dans eller filmvisning. På söndagar gudstjänst men då går inte Ester. Fast ljudet av Mora kyrkklockor klingar och sjunger i henne, minnet av en flickas hand i en mammas. De fick turas om, systrarna, Lydia var ju ingen bläckfisk, men det går att leva ganska länge på korta, skimrande stunder. De vävs in i nuet som livlinor."