Mörkt

Idag tog jag ned de två sista adventsstjärnorna. Inte undra på att det känns mörkare än vanligt alltså. Nästan så att jag funderar på att sätta upp dem igen. 

Lånad text

Hon och Hälsan växte upp ihop. De var bästa vänner. På sommaren var de vid havet hela dagarna och badade och hade kul. På vintern var de ute och byggde snögubbar och hade snöbollskrig. Regniga dagar mös de framför brasan med en spännande bok och glädjen och lyckan lämnade dem aldrig.
Men när de blev vuxna förändrades allt. Hon började jobba för Tiden och hans kollega Måste och hade inte längre tid för Hälsan.
Varje dag tog Tiden henne i hand och förde ut henne genom dörren. Hälsan stod ledsamt kvar och tittar bedjande på henne för att få följa med. "En annan dag" viskar hon till Hälsan medans Tiden drar i hennes hand.
Hon har en hektisk dag framför sig och hon springer hit och dit. Ibland försöker hon smyga undan för att få en stund för sig själv och tänka på Hälsan som sitter därhemma ensam, men Tiden och Måste är henne snabbt i hälarna och skyndar på.
Hon och Samvetet försöker prata med Tiden om Hälsan och förklarar att hon är ensam, ledsen och nog inte mår så bra, han svarar bara att vi inte har tid med Hälsan, vi har viktigare saker att göra.
Hälsan kändes svagare och svagare varje dag hon lämnade henne. Innan mötte Hälsan henne när hon kom hem men då Tiden och Måste även hade givit henne kvällsarbete höll Hälsan sig på avstånd och syntes tillslut knappt till.
En dag tog hon och Samvetet mod till sig och krävde att få vara med Hälsan en kväll. Tiden och Måste gick motvilligt med på det, men försökte på alla sätt övertala Samvetet att deras uppgifter var viktigare än Hälsan. Men denna dag stod de emot dem och fick igenom en kväll med Hälsan.
Hon och Samvetet springer glad i hågen in för att berätta för Hälsan att de skulle ha en kväll ihop men hittar inte henne, var är hon? De blir oroliga och springer fram och tillbaka för att leta i varje vrå. Tillslut hittar de henne under trappan uppkrupen i ett hörn. Hon är svag.... Hon och Samvetet tar henne i ilfart till sjukhuset men Framtiden som är läkare säger att de inte kan göra något för Hälsan - det är försent. Framtiden säger att de skulle ha kommit in tidigare men nu är det försent.
Hon och Samvetet gråter floder och är hos Hälsan dag som natt. De håller hennes hand och viskar hennes namn, men det är försent, hon tynar bort mer och mer.
Tiden och Måste är på dem att sköta sina sysslor men de bryr sig inte om dem längre, de är totalt obetydliga för dem.
Hur kunde jag välja dem framför min bästa vän? tänker hon. Varför vågade jag inte stå upp mot dem när inget betyder något om jag inte har Hälsan och den glädje och lycka hon ger mig?
Hon och Samvetet satt hos Hälsan när hon tog sitt sista andetag. Hon pussade Hälsan på kinden och sa tyst hejdå....
Sorgen och ensamheten kom och tröstade dem men inget gjorde någon skillnad. Vad var det för mening längre? Glädjen och lyckan dog tillsammans med Hälsan och Sorgen, Tröttheten, Smärtan, Ensamheten och Ångesten blev hennes nya följeslagare.....

/Anna Silverdotter - Copyright

Ljuvlig bild

Den här bilden är så ljuvlig att jag vill lägga ned den i min skattkista. Den omgavs av en text som också var fin, ska försöka kopiera in den också.

Oskyldigt

"Varför delar föräldrar rum egentligen?"

Oskyldig undran från fina Stina. 

❤️

70 år sedan fångarna i Auschwitz befriades. Radio och TV påminner oss om grymheterna och minnesstunder har hållits runt om i Europa. Jag håller en egen tyst minut för alla drabbade, de i himlen och de som överlevde. Vill skriva "må det aldrig upprepas", men skrämmande nog skymtar tendenser lite varstans. Om du inte har sett "Livet är underbart", se den!

Bort med moll och in med dur

Jag har lämnat blod några gånger och det har varit dags för ny tömning en tid. Har dock medvetet skjutit på den, känt mig trött och tänkt att jag behöver mitt blod själv just nu. Hur som helst har jag hört att kroppen själv brukar "säga till" när det är dags för blodtömning hos erfarna blodgivare. Att kroppen mår väl av skiftet. Just så känns det som att min själ signalerar nu, säger till att den behöver  bli av med gammalt lager för att ge plats för nytt. Är som att den fyllts med onödigt moll som suger ut istället för att ge kraft. Nu ska jag bara röna ut hur en själatömning/påfyllning går till. Mer av mindfulness kanske? Nytt jobb? Nya människor?

Benji

Man bör ju försöka att inte ha fördomar, men ibland är det svårt. "Bra gjort, Benny!", "Den är din, Benny!", "Snyggt, Benny!". Dessa fraser och några till skrek jag från läktaren. Bennys föräldrar satt alldeles bakom mig. Efter matchen berättade min son att det är "Benji" de andra ropar, som smeknamn för Benjamin. Hoppla!  Men han ser ut just som en Benny; hockeyfrillestuket, ring i ena örat, en tjock guldlänk kring halsen och lite tjurnacke. Där var de, fördomarna, som förledde mig i namntolkningen. Måtte hans föräldrar tyckt jag hejade rätt...

Vargen bakom katedern

Det leks skolfröken i mina kängor.

-"Vilka långa fötter fröken har".

-"Det är bara för att jag ska hinna ikapp eleverna snabbare".

Gott och blandat

Barnen åker pulka, maken grillar i sin pannlampa och jag ska baka lussebullar. Lite "grisen gal i granens topp" över alltihop :)

Hört på radion

Nu får den tydligen inte heta blodapelsin längre, kan ha en avskräckande effekt, utan kort och gott "röd apelsin". Så torrt och fantasilöst. 

Körschema

:)

Fick det här meddelandet av min man i morse. Wikipedia ger följande förklaring:

"Overly devoted or submissive to one's wife". 

Mys-Stina

"Nu får alla vara tysta så att jag kan mysa med mamma" sade hon, kröp tätt intill och borrade in näsan mot min kind.

Kärlek till frukost

Mitt bland alla oformliga frukostscones låg det här perfekt hjärtformade. Blir så glad av sådana skatter!

Fy fan för oss!

I gårdagens tidning såg jag en bild på den lilla flickan i Karlskrona som dödats av paret hon bodde hos. Rättsläkaren beskriver våldet mot hennes lilla kropp som något av det värsta han sett. Fettvävnaden runt hennes muskler hade lossnat av alla hårda slag och lett till att fettet tagit sig till lungorna och orsakat fettemboli. Flickan skickades hit för att undkomma kriget och bomberna i sitt hemland och hennes föräldrar ordnade så att hon kunde bo hos mammans släkting. Nu står denne släkting och hans kvinna åtalade för mord. Må de fällas! Jag mådde illa när jag läste artikeln och känner det som att Sverige svikit ett litet hjälplöst barn i sitt misslyckande att skydda och ta hand om henne. Flera såg att hon for illa och ett par agerade. Socialtjänsten missade dock anmälan och såg den först då det var för sent. Från ett helvete in i nästa, från kriget på Gaza till Sverige. Hoppas det finns en himmel och att hon där blir varsamt och kärleksfullt omhändertagen nu. 

Dekor

Vi var på opera igår och såg Hans och Greta. Liksom andra gånger, imponerades jag av hur man med relativt enkla medel kan skapa en fantastisk dekor som i sin tur skapar stämning, närvaro och känsla. Det var kvastar som dansade, träd som rörde sig, änglatanter som kom ned från himlen via en rutschkana, pepparkakshus, en glödande ugn och en invecklad matmaskin med hur många finesser som helst. Och jag ska inte glömma det lilla kyffet där Hans och Greta bodde med sina föräldrar. Eller gryningsfågeln och sandmannen. Imponerande som sagt!

Ibland är minnet kort...

"Ska vi lova varandra att vi inte äter något onyttigt såsom godis och kakor förrän på fredag?". Det var jag som ställde den frågan igår. Kom på mig själv när jag alldeles nyss betalade en godisnota inne på Ahlgrens. Nu ligger påsen oöppnad i min väska och jag ska göra mitt allra bästa för att öppna den först på fredag.

Lite vårstämning

Boost

Frisören blev förvånad över mitt yrke. "Jag trodde du jobbade med hälsa, mat, nyttiga nötter och juicer - det ser ut så" sade hon. Boost för mig som deppat över hur sliten och märkt av sömnlöshet jag är. Vackra bryn tyckte hon också att jag hade. När jag gick därifrån kände jag mig ju nästan snygg!

Som om Monet var på besök

Vacker himmel morgonens bilfärd bjöd på. 

Torsdagsmorgon

Först i Lund för mammografiundersökning. Passande konst i väntrummet.

Sedan bilverkstan. Orientering dit, lokalsinne är inget jag begåvats med. Väl där kunde jag konstatera att ett ögonblick av okoncentration i ett parkeringshus, kan kosta en halv förmögenhet. 

Bara du och jag

Den här bilden har jag nog visat er tidigare. Jag klippte ut den ur tidningen för många år sedan. Älskar förtroligheten mellan flickan och mamman. Igår tittade vi på filmer från när barnen var mindre. I en film viskar Stina och jag i varandras öron och försöker höra vad den andra säger. Vi fnissar så från hjärtat och har bara fokus på varandra. Samma känsla i den filmen som på den här bilden. Så mysigt att se, fylldes med värme från tårna ända upp i hårrötterna. 

Sluta sucka

Jag suckar för ofta på jobbet nu. Ömsom uppgivet, ömsom frustrerat. Antingen får jag bli bättre på "let go", eller får jag erbjuda mina tjänster någon annanstans. Att sucka igen och igen duger inte. 

Nedräkning

Har kollat på gamla filmsnuttar från våra skidresor. Vad jag längtar till det är dags igen! Sex små veckor...

Sprängfylld

Min pojke. Alltid mysigt, men idag kom ömheten som en extra tsunami där jag gick bakom honom genom köpcentret.

En liten förvarning?

Det finns säkert en förklaring till det med, men visst är det väl ändå märkligt att jag först tycker mig se en man på andra sidan gatan (en man jag inte sett på länge och inte känner för att stöta på), inser att jag har fel, för att fem minuter senare se honom igen, den här gången på riktigt, på en annan gata. Lite konstigt är det väl, så säg?

Bubbligt

Många runt mig får barn nu. Lever i sina bubblor. Och jag myser med dem samtidigt som jag någonstans också vill vara i bubblan. Glömmer att jag varit i den och alltjämt är (större barn blåser ju också såpbubblor). Berättade för min man om min bubbla-önskan varpå han utbrast "men du har ju mig! ". Som den mest självklara sak i världen. Mysigt och fnissigt, såklart, men frågan är - blåser män såpbubblor? :) 

Kalla mig Bo

"Han heter Bosse men kallas för Bo" hävdar han bestämt om träslöjdsläraren. Förmodligen tvärtom, men kul om han har rätt.

Lite flärd

Lite flärd till soffan. Reafynd som jag är nöjd med.

Nördigt

"Nörd kommer från engelskans slangord 'nerd' och är en stereotyp benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde... Fram till slutet av 1900-talet användes ordet nörd oftast negativt, men idag används ordet minst lika ofta positivt. Internationella nörddagen inträffar varje år den 25 maj."

(Wikipedia)

Det är inte bara innebandycup i stan, det är hundutställning också. På hotellet och överallt kryllar det av både hundar och nördiga mattar och hussar. 

Längtig ❤️

Är i Göteborg för att heja på innebandy. Bor på samma hotell som laget, olika våningsplan dock. De äter på en skola i närheten och håller ihop mellan matcherna. Är från läktaren jag ser honom. Idag hade de åkt buss och spårvagn själva för att kolla på andra matcher. Jag längtar efter honom, han finns liksom nära men ändå långt ifrån. En övning i att ta ett steg tillbaka och låta honom flyga lite fritt. Tufft.

Botox i själen

På Spanarna sades just "Om man inte fullt ut kan visa en känsla, kan man heller inte fullt ut känna den. Botox i pannan innebär således en smula botox i själen". 

Friskt

En lång frisk promenad gjorde susen så här i spåren efter nyårsfirandet. Tror det blir ett bra år, 2015.