Ordet kom sig ur Amanda Jensens tolkning av Orups "När vi gräver guld i USA". En tolkning kring utvandrarna som hoppades på en bättre framtid, men med en vision kantad av vemod förr än glädje och förhoppning. I alla fall läste vi, några kolleger och jag, in det i Amanas text och röst. Föll sig naturligt att sammanfatta med "framtidsvemod". Oxymoron eftersom vemod har en länk till det förgångna. Coolt ord som vi skrev upp på tavlan i vårt rum. Skrev upp ett till, tantcoolig. Åsyftar min kjol för dagen - med strumpbyxor och nätta skor skulle den kunna bli tantig, med jeans och kängor (så jag bär den) cool. Tantcoolig alltså. Och framtidsvemod. Två oxymoroner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar