Livsnjutare

Som sagt, katt skulle man varit!

Lördagkväll

Vy från ena soffhörnet. Trivsamt.

Full fart utan kontroll

Hade en läskig dröm. Jag åkte i en bil. En äldre okänd dam med tjock grå page körde. Jag satt bakom henne och hennes säte saknade nackstöd. Hon körde fort och plötsligt lutade hon sig tungt bakåt så det gråa håret svallade över ryggstödet. Jag fick panik, såg hur vi fortsatte framåt, snabbt men ännu så länge på vägen. Försökte med all min kraft lyfta upp hennes huvud igen. Hon var stark och tung och jag lyckades inte. Hade hon somnat? Fått någon infarkt? Eller gjorde hon det rentav medvetet? Där vaknade jag. Hu! Min drömtolkning är att det går fort nu, på alla plan, och att jag inte riktigt hinner med.

Vad hände?

Från igår. Utbildning kring skatter. Jag slängde inbjudan i papperskorgen, men revisorn ringde och insisterade. Märkligt vilka överraskningar livet bjuder på; hur hamnade jag här? Och att ägna en lördagförmiddag åt budgetering i företagets namn, är det egentligen jag? Skakar på huvudet och fnissar lite åt mig själv - nu kör jag loss bland siffrorna!

Ingen eldvaktare

Jag hade inte dugit som eldvaktare när det begav sig. Har ingen tur i mina försök, minst sagt irriterande. Brinner som tusan en liten stund, sedan bara puff! och så dör den. Jag behöver jobba en stund med nästa års budget. Tänkte att en värmande brasa skulle göra stunden mer trivsam. Suck. Jag har i alla fall på mig den mjuka rosa morgonrocken, så lite fluff blir det trots allt kring siffrorna.

Kvalitet

Kvalitetsmorgon bestående av joggingtur, morgondopp och sedan frukost med min P på Gateau. Lyxfrulle med nota som slutade på 185 kr, värt det tusen gånger om!

Puss

Han säger att jag ofta hoppar över ett tankesteg eller två, att det är därför han inte hänger med. Jag undrar jag... :)

Örats makt

Jag har berättat tidigare att vi läser Le Clézio på franskan. Vi blev ombedda att lista ut vilket av våra fem sinnen han främst använder sig av. Jag vet inte om min analys är korrekt, men jag gissar på hörseln, l'oui (med två prickar över i:et, funkar inte på min telefon) på franska. Det hör till saken att Le Clézios berättelser är väldigt målande och inbjudande, som läsare får man en stark känsla av att vara på plats mitt i storyn. Tänkte på en sak min mamma berättat för mig kring hörseln. När morfar var sjuk och låg i koma av sina smärtor, sade sköterskorna till mamma att hon kunde fortsätta att tala med honom trots koman. "Hörseln är det sista som lämnar oss". Med detta i åtanke funderar jag på om det är just det som är Le Clézios hemlighet; använda sig av hörseln, som uppenbarligen är ett starkt sinne, och därmed ge en hisnande kraft och närvaro i sina berättelser. Ska nämnas att han använder sig rikligt också av de andra sinnena, men hörseln är ändå för mig det mest framträdande. Måste prova denna amatörmässiga analys på lärare Hélène och mina kurskamrater nästa lektionstillfälle. 

Den som väntar

Nu äntligen kom då leveransen från Adlibris. Jäklar vad här ska idkas kultur! 

Verkligheten

Har ni lyssnat på Verkligheten i P3? "Dokumentära berättelser från Sverige och världen. Den nakna verkligheten - vacker, ful och storslagen." Lyssnade just när jag tog bilen till affären. Idag handlade det om döden och ensamheten. Tydligen fann man härom dagen en kvinna i Karlstad som varit död i två år. Död utan att någon vare sig saknat eller sörjt henne. Så sorgligt. Den yttersta ensamheten. Jag gick in i affären med en tyngd över hjärtat. 

På väg tillbaka intervjuades en präst som arrangerade begravningar för döda utan anhöriga. Nu skulle en man född på 80-talet begravas. Man vet inte vem han är eller varifrån han kommer. Papperslös. Ensam. Men som prästen sade "så ung borde det finnas en mamma eller pappa någonstans i världen som saknar honom och skulle sörja om de visste". Tänk er, så fruktansvärt. Och vad tacksam jag är att det finns människor som den här prästen som, tillsammans med organisten och ett par andra, väljer kista och blommor med omsorg samt skriver ett värdigt avskedstal och väljer vacker musik. En borgerlig begravning skulle det bli eftersom de inte vet något om mannens tro. Vit kista och röda rosor. Ett respektfullt och fint avsked.

Vilken oerhörd sorg att någon ska behöva dö alldeles ensam utan någon som saknar och sörjer. Tänk vad ensamt man då måste ha haft det medan man levde. Får mig att tänka på den engelska serien vi följer "What remains". Ett tips för er som missat.

Två citat för dagen

Värt att citera "comfort is often the enemy of improvement". Tänkvärt och lite läskigt att begrunda. Bekväma är vi nog lite till mans, känns som det ligger i människans natur. 

Tänker ofta på ett annat citat som jag noterade här för inte så länge sedan "concision is a sister of talent". 

Concision, or brevity, is the art and practice of using no more words than necessary to convey an idea. It aims to improve the effectiveness of communication by eliminating redundancy without omitting important information. Concision has been described as one of the elementary principles of writing.

Just nu saknar min dotter totalt denna förmåga - herre jesus vad omständig hon är när hon ska berätta något, i tal så väl som i skrift. Får hoppas att concision är en mognadsfråga. The art of being spot on.

Hade egentligen postat det här inlägget, men kom på ett par rader till. Spot on är svårt. Handlar lite om att skala av lager på lager tills endast kärnan återstår. Lite förmätet av mig att kritisera min dotter för avsaknad av denna förmåga, jag är ju inte där själv. Så ja, låt oss hoppas att det är en mognadsfråga och att också jag är på väg dit :).

Match - bak - match - slapp!

Först bortamatch i innebandy. Sedan hem för lussebullebak. Sista plåten knappt uttagen ur ugnen förrän nästa match väntade, denna gång på hemmaplan. Tjoho! Nu ska det bli gott med en god lördagsmiddag och ett glas vin och sedan lite avsiktslöst soffhäng.

Långsam och liten = fittest?

Igår tänkte jag något intressant. Började med den vackra statyn på morgonen. Kör man bil missar man den lätt, men ju långsammare man färdas, jag promenerade förbi, desto fler detaljer fångar man upp. Till långsamhetens lov liksom. 

Naturligt blev då att tänka att snigeln måste ha ett oerhört detaljrikt liv. Missar inget av allt myller som finns kring ett enkelt litet grässtrå. Eller i och omkring en slingrande skogsstig. En vattenpöl blir till en spännande ocean. En liten vall till ett Mount Everest. 

Nästa tanke blev således att ju mindre varelse, desto mindre krävs för att bli imponerad och nöjd. Till "litenhetens" lov nu alltså. Ta människan som exempel, ett litet barn upptäcker och fascineras av små detaljer som vi vuxna ofta antingen missar eller rycker på axlarna åt. Vi kräver så mycket mer för att vårt intresse ska fångas. Så mycket mer för att bli tillfredsställda.

Från denna tanke blev det naturligt att tänka att dinosaurierna, dessa jättedjur, kanske dog ut av uttråkan. Av depression helt enkelt. Med deras omfång blev det svårt att upptäcka och uppskatta de små tingen och skeendena. Istället krävdes gigantiska saker och fenomen och av den varan fanns det inte så mycket att de helt sonika blev blasé, sedan deprimerade så till den grad att livet och reproduktionen tedde sig meningslöst.

För att knyta ihop säcken; ibland ter det mig att vi människor tror oss stå lite högre i rang än diverse andra mindre kryp såsom myror, insekter, sniglar etc. Men tänk om det är så att det är de små som dragit vinstlotten i livets lotteri? Att de lever det mest berikande livet tack vare både sin litenhet och långsamhet och därmed större förmåga att varsebli och hänföras av allt det där till synes enkla och självklara som finns runt oss hela tiden. 

En snigel, och andra små djur med den, kanske är betydligt mer "fit", som Darwin sa, och därmed överlever oss, både större och snabbare, varelser. Vi som skyndar förbi det lilla och är "för stora" för att tjusas av det självklara i vår närhet. Vi som jagar nya kittlingar och upplevelser, helst på andra sidan jordklotet eller varför inte ute i universum? Kanske är det de där små som bäst anpassar sig i det långa loppet och är överlevarna enligt Darwins teori? Och kanske är det just uttråkan och konsekvenserna av denna som blir vårt andras fall?

Let go

Brukar vara jag som agerar läx- och provhjälp. På fredag är det prov i naturkunskap om ljus och syn. Makens domän. Hör dem plugga nu. Jäklar vilken utmaning det är för mig att inte lägga mig i. Nyss föll jag för frestelsen, ett litet inflikande bara, möttes av både protester och menande leenden dem emellan. Nyttigt att öva sig i att släppa kontrollen.

Spontant roligt samtal

Han hade just fotograferat kanalen när jag kom förbi. Log åt mig och sa "it's beautiful here". Jag log tillbaka och svarade att det var roligt att han tyckte så. Det var upptakten till tio minuters trevligt samtal med nya zeeländaren Roger. Som han sa "it's funny how you meet people".

Retrospektiv

På spaning efter den tid som flytt eller Á la recherche du temps perdu. Bra titel på Marcel Prousts romansvit.

Samma tankar

Läser vidare bland Norlins texter. En rad jag läste igårkväll, just innan jag släckte och somnade, lyder: "I just want to spend more time with my mind". Precis så kan jag känna ibland och säkert ni med. Är lite så jag kände idag när jag gick där och drömde mig bakåt i våra gamla kvarter. Ville få vara introvert och för mig själv en stund, men såklart knackade verkligheten på dörren just där och då och jag var tvungen att skynda tillbaka till kontoret och ännu ett möte.

En annan textpassage jag gillar och lite självglorifierande känner igen mig i är: 

I have something, I know I do

I just need someone else to see it too

To pinpoint it and let me know

what to do

Jag tror bestämt jag sammanfattat det med "när ska jag bli upptäckt?"

Stråk av vemod

På lunchen idag gick jag upp till teatern för att hämta beställda biljetter. Gick förbi huset där vi bodde en tid i väntan på hus och barn nummer två. Gick förbi parken där vi så ofta lekte. Det där stråket av vemod smög sig på. Känner att det smyger runt mig lite hela tiden just nu. Om det är novembers gråa mörker eller om det är något annat, det vet jag inte. Vet bara att jag känner att tiden flyr ifrån mig. Och att det är så mycket underbart som hänt och händer i den, sådant jag vill hålla kvar. Stanna en stund i. Vetskapen om att det inte går, att tiden kommer att fortsätta fly och jag och alla jag tycker så mycket om med den, skapar stråk av vemod som knackar på. 

Effektivitet i mysig inramning

Jobbar hemma idag. Håller till på fårskinnet i soffan med Alfons som sällskap och datorn i knät. Just skummat mjölk till kaffet och pudrat med lite kardemumma. Ur högtalarna ljuder skön musik på behaglig volym. Har redan klarat av två av tre tunga arbetsuppgifter. Effektivitet i mysig inramning. 

Min "kolonilott"?

http://www.skonahem.com/inredning/stuga-pa-hjul

Ord jag fått och vill drunkna i

De här fick jag idag. Blev så glad och hade svårt att välja vilken jag skulle börja med. Valet föll till slut på Annika Norlins texter. Har läst förordet nu, tilltalar mig mycket. Känner igen mig i mycket av det hon skriver. Samtidigt med läsandet har jag lyssnat på hennes musik. En av favoriterna är Hey Ho. Här är slutraderna i den:

In a dream I'm on my death bed

Being asked what it's all about

And in my dream I know it:

Roaming the streets with your best friend

singing Hey Ho

But when I woke up,

I forgot it

Nu har barnen utmanat mig i krocket höststormen till trots. Må födelsedagsjubilaren vinna.

 

Vilken jäkla tur!

Jag är så glad att jag är klädd i svart idag när jag just skalat rödbetor... 

En mästerlig plan

Inför morgondagen önskar jag mig frukost bestående av kanelbullar, kaffe och varm choklad. Den ska äga rum nere på bryggan efter ett friskt morgonbad. Bullarna är nu klara. 

Blir aldrig som jag tänkt mig

Jag har inte haft någon vidare tur med frisörer på sistone. Har haft svårt att få dem att klippa enligt mina önskemål. Inte blev det bättre av att dagens frisör bara kunde engelska... 

Smygläsning

Vaknat tidigt och ligger och läser (med svagt sken för att inte väcka). Keplers böcker har den effekten, man vill sträckläsa tills man vet. Stannade till vid en fin rad "Utanför på gatan regnar det genom skirt solljus och dagen har en behaglig långsamhet, som från barndomen." 

Dinner is served

Så här blev den, min gulasch. God! 

Åh nej! blir till Aha!

Fullt inställd på hästbyte och nyfiken på gränsen till att spricka sprang hon fram till anslagstavlan - "idag teori". Stor besvikelse så klart. Men visste ni att hästarnas hjärna bara är stor som en valnöt och att det inte går någon koppling via den mellan hästens ögon? Hästen kan bli rädd för något på sin högra sida, bekanta sig och återfå lugnet för att bli lika rädd bara ett par minuter senare när vänster öga möter samma "fara". Höger och vänster öga pratar inte med varandra utan lever i olika världar. Och det är inte maten i sig som ger hästen mättnadskänsla (en häst äter för övrigt 14-16 timmar per dygn), det är tuggandet.

Så om än stor besvikelse där och då, vid anslagstavlan i fredags, kan hon ännu mer om hästar nu och har kvar spänningen och nyfikenheten kring vilken häst som blir "hennes" kommande lektioner - på fredag smäller det!

Ordning i boxarna

"Du får inte städa undan mina riddare". Lite suckade jag, men en sak får man ge henne, hon har ordning i stallet.

Husmor

Smuttar på Blossas årgångsglögg 2014, lavendel, och gör en gulasch. Första gången jag ger mig på en köttgryta. Spännande.

Fars Dag

Han önskar sig en pannlampa att ha när han grillar vintertid. Mina barns pappa alltså.

I väntan på Idol

En modern titel på Becketts teaterpjäs.

Keplers nya roman, Stalker, är läskig att läsa nu när mörket trängt sig på och man har fönster från golv till tak mot en dunkel trädgård. 

Nya oxymoroner

Kom på en oxymoron; framtidsvemod.

Ordet kom sig ur Amanda Jensens tolkning av Orups "När vi gräver guld i USA". En tolkning kring utvandrarna som hoppades på en bättre framtid, men med en vision kantad av vemod förr än glädje och förhoppning. I alla fall läste vi, några kolleger och jag, in det i Amanas text och röst. Föll sig naturligt att sammanfatta med "framtidsvemod". Oxymoron eftersom vemod har en länk till det förgångna. Coolt ord som vi skrev upp på tavlan i vårt rum. Skrev upp ett till, tantcoolig. Åsyftar min kjol för dagen - med strumpbyxor och nätta skor skulle den kunna bli tantig, med jeans och kängor (så jag bär den) cool. Tantcoolig alltså. Och framtidsvemod. Två oxymoroner. 

Kronan på verket

Ser ni pippin? Hade han satt sig på grannfastighetens skorsten hade han varit verkets krona i dubbel bemärkelse (gamla Televerkshuset).

Födelsedagsgrisen Robin

Jag vet inte vad det var som fick mig att ställa frågan "fyller du år i november? "Jag fyller år idag" svarade han. Wow! Visste mitt undermedvetna? Hur som helst älskar jag sådana sammanträffanden. 

Lat

Vad det är härligt med potatisar som inte behöver skalas!

Pärla hittad!

Café Agnes - funnits länge men jag upptäckte pärlan idag.

Värme kring mig

"Stor kram kring dig" skrev hon. Jag blev så varm av den formuleringen.

Frukostklubb

Gästerna har försovit sig. Passar bra eftersom jag satte ugnen på för låg temperatur vid sconesgräddning. Men nu är allt klart!

Uppladdning

I väntan på fredagens ridlektion leker hon ridskola. 

Bus istället för plikt

Har den ikväll igen. Den där busiga känslan av att göra något onyttigt. Som om jag hade läxor jag smet undan ifrån. Jag, som inte gått i skolan på hur länge som helst. Det onyttiga består i att ligga under pläden och läsa en riktig bladvändare, Stalker av Kepler. Bredvid ligger en påse med salta nappar. 

Anywhere

Det är något visst med mörker och städer. Bilden tagen i Malmö, men med mörkrets och fartens bidrag skulle man lika gärna kunna tro att det är i Stockholm, Paris eller var som. 

Oxymoron och morot för artighet

Man lär sig så många bra och intressanta saker på konversationskursen i franska via de samtal som uppstår. 

Som det här med oxymorons, ett litterärt verktyg som syftar till att skapa dramaturgi genom att kombinera två motsatsord som tillsammans får en innebörd. Exempel på oxymorons är bitterljuv, skitgod, jätteliten.

Eller om ägaren till ett internetcafé på Korsika som uppmuntrar ungdomarna till artighet via kaffepriserna:

1. "Un café"; 2 euro

2. "Bonjour Monsieur, un café"; 1,50 euro

3. "Bonjour Monsieur, un café s'il vous plait"; 1 euro

Vacker poesi

Bränt barn

Jo, jag har ju läst ut Bränt barn också. Den var bra på ett annorlunda sätt. Uppbyggd kring känslor, ofta de av det mörkare slaget. Huvudpersonen var allt annat är sympatisk. Värst var det när han var elak mot hunden. I de scenerna mådde jag illa. Mord och våld människor emellan är vi rätt vana vid att läsa om, men våld mot djur är åtminstone för mig ett mer sällsynt ämne. Kanske var det därför det bekom mig så illa. 

Norska och tjoho för livet!

Med uselt wifi på hotellet, fick jag istället teckna ned mina tankar på blad. 

En av dem var det omöjliga i att vara sur eller på dåligt humör när man vistas bland norrmän. Jag hade solstolen bredvid en norsk familj en dag och lyssnade till deras glada sång flera timmar. Kunde inte låta bli att le mest hela tiden.

En annan var ett coolt och bejakande T-shirtstryck från flygplatsen igår "Six months vacation, twice a year".

Platt som en pannkaka

"Vi är lite speciella. Vi är inte gjorda för att leva i hierarkier. Vi mår bäst  om vi får bestämma själva, men i samarbete med andra. Det är det som är innebörden av att vara mänsklig."  (Lasse Berg, Skymningssång i Kalahari)