lördag 13 september 2014
För svart
Jag gråter åt livets orättvisa. Härom dagen somnade en alltför ung man in från en hjärntumör. Kvar finns hans maka och lilla flicka, övrig familj och vänner. Mannen var klasskompis med min lillasyster. Tårarna kom när jag läste ord från hans mamma. Ingen ska behöva förlora sitt barn. Och man ska inte behöva lämna livet nyss 40 år fyllda. Inte få vara med om sin dotters uppväxt. Grymhet och skönhet växelvävs i livets trasmatta. Ibland blir de mörka partierna alltför grymma. Som nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar