Föd mig och klappa mig och jag är din

En tid efter att vi hade tagit över Alfons, funderade jag ibland på om han saknade sitt gamla hem. Om än han fick kärlek och omvårdnad hos oss, borde han väl sakna sin gamla husse och matte ibland? Fick då veta att katter fungerar så enkelt som att trivas och stanna där det finns mat och någon som klappar. Spelar mindre roll vem det är som bryr sig om och passar upp, huvudsaken är att någon gör det. Känslor som saknad, nostalgi och lojalitet verkar inte finnas i deras vokabulär. Finns det människor som fungerar likadant?