Ertappad

En rullstolsburen medelålders kvinna i kort mörkt hår kämpade med att komma över tröskeln och ut från lunchserveringen. Hon tackade ja till mitt erbjudande om hjälp. Några minuter senare, vid samma tröskel men nu på väg in, mötte jag på nytt den rullstolsburna medelålders kvinnan i kort mörkt hår. "Ska du in igen" sade jag lite förvånat och erbjöd på nytt min hjälp. Möttes av ett lite förnärmat "jag klarar mig" varpå min kollega tyst sa "det är inte samma". "Är det inte samma" ekade jag lite högre och fick i samma stund syn på kvinna nummer ett gapskrattandes vid bordet intill. Också hennes sällskap skrattade och blinkade åt mig. Det var varma innerliga skratt, men jag kände mig allt lite dum...