Vi har ett vilorum på jobbet. Både igår och idag har jag stängt in mig i det för att tänka ostört. En härlig känsla infinner sig. Den att vara osynlig. Ingen vet att jag är här. Utanför pågår en jäktig arbetsvardag med allt vad en sådan innebär. Jag kan följa den från mitt krypin, men behöver inte aktivt deltaga. Letar efter örats motsvarighet till ögats betrakta, hittar inte ordet. Men känslan är härlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar