Pang men sedan är det bra

Vi är av samma skrot och korn, min son och jag. Exploderar men är inte långsinta. Idag satt vi i samma kanot, han där bak och styrde. Det är bra gjort att fixa den uppgiften som liten kille. Fanns inget annat barn som satt längst bak. Men ibland ballade han ur och jag med honom. Hade lust att kantra med flit bara för att bli av med honom, han erkände just att han tänkt samma tanke om mig. Det dröjde dock aldrig mer än ett par minuter förrän vi glömt allt och skrattade tillsammans åt något roligt längs åkanten. Härligt!