Spark på spark

Jag har en vän som drabbades av ryggmärgsinflammation i somras. Alltsedan dess kämpar hon för att reparera sin kropp och komma tillbaka in i rutinerna. Härom dagen fick hon besked om att hon inte kan vara kvar på sin arbetsplats. Ett vikariat som hade resulterat i en fast anställning om hon inte hade blivit sjuk. Jag blir så arg och frustrerad! På vilket plan är detta den bästa lösningen? Inte på ett samhällsekonomiskt eller på ett medmänskligt plan i alla fall. Grrr!