Det här gänget har vi stött på varje år här i Duved. Är ett företag från Österlen som har som tradition att åka hit. Vi kallar dem "ölgubbarna", självfallet utan deras vetskap. När jag fick syn på dem i pisten idag (då hade vi flera gånger undrat om de skulle dyka upp i år eller ej) kände jag riktigt hur jag sken upp inombords. Lite märkligt att man kan bli så glad för en sådan sak, jag känner ju dem inte. Det repetitiva inger trygghet kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar