Protection

"You can't change the way she feels

but you could put your arms around her"

Massive Attack

Spark på spark

Jag har en vän som drabbades av ryggmärgsinflammation i somras. Alltsedan dess kämpar hon för att reparera sin kropp och komma tillbaka in i rutinerna. Härom dagen fick hon besked om att hon inte kan vara kvar på sin arbetsplats. Ett vikariat som hade resulterat i en fast anställning om hon inte hade blivit sjuk. Jag blir så arg och frustrerad! På vilket plan är detta den bästa lösningen? Inte på ett samhällsekonomiskt eller på ett medmänskligt plan i alla fall. Grrr!

Frihet

Ett avbokat möte ger mig känslan av vunnen tid. Om än det var något roligt som bokades av, har jag plötsligt en pott tid som inte är öronmärkt för något särskilt utan kan spenderas just som jag vill. Igår blev det ingen franska, något jag egentligen tycker är roligt och livsbejakande, ändå var min instinktiva känsla glädje och jag kände mig rikare för en stund. Skön reflektion.

Grumligt på djupet

Funderade på det här med drivkrafter. Vad är det egentligen som får oss att agera eller känna på ett visst sätt? Händer mig ibland att jag tror att jag agerar utifrån en viss kraft eller känsla, men vid närmare eftertanke är den kraften kanske bara en täckmantel för det egentliga drivet. Det här med navelskådande är mycket spännande och helt garanterat utvecklande, men det är också en källa till några frågetecken och en del förvirring.

Varför välja?

Igår pratade jag med min lilla systerdotter som fyllde 5 år. Hon visste inte vad hon önskade sig av oss. På min fråga om det skulle vara kläder eller leksaker svarade hon dock mycket bestämt "det ska vara BÅDE kläder OCH leksaker". Såklart! När blir man så tråkigt vuxen att man måste välja ideligen?! Tack min fina Julia för insikten att man kan få både och. Idag ska vi handla kläder och leksaker till dig och vet du, vi ser så fram emot det!

Ljuv musik

"Åh, min bok är så spännande att jag måste läsa i den direkt efter maten igen!" Härligt att höra den kommentaren från en som hittills inte upptäckt tjusningen med att läsa. 

Filosofi kring det tänkbara

I samma franska bok, som alltså handlar om små livsnjutningar, står det några ord kring uttrycket "vi skulle nästan kunna...". Det finns något härligt, spännande och bejakande i det uttrycket. Något från barndomens fantasivärld "du skulle kunna vara en prins och jag din drottning". Ett uttryck för en mjuk galenskap som ändrar allt utan att något förändras. Ibland säger vi vuxna istället "vi skulle ha kunnat...", en tempusförändring som omintetgör det hisnande i just det nästan möjliga, det nästan görbara. "On pourrait presque...".

Framtiden i dina händer

"Trop tard? L'avenir sera ce que vous en ferez."

Från "La première gorgée de bière et autres plaisirs miniscules"

Vårlängtan

"Mild vårluft strömmar in med sydvästvindar...". Ljuv prognos för en som längtar till våren.

Boudoir

Känner ni till ordet boudoir? Det kommer från franskan och avser ett litet damrum. Ursprungligen kommer boudoir från verbet bouder som betyder "att sura/tjura". Så egentligen är en boudoir ett litet rum dit man kan dra sig tillbaka om man behöver sura en stund. Lite coolt med ett sådant rum. Och ännu coolare att sådan sinnesstämning är så accepterad att man kan få uppsöka avskildhet och vältra sig i den. När jag var liten var det minsann inte ok att tjura. Tror jag ska begära revansch och inrätta mig en boudoir. 

Why can't I be you

På dagens fransklektion var det dags att beskriva ett av rummen i bostaden, i mitt fall min garderob. Mitt alias arbetar som skådespelare på teatern i Tours. Med jämna mellanrum ordnar teatern auktioner där gamla kostymer och dekor säljs ut. Jag försöker alltid vinna buden på de klänningar jag varit iklädd i mina roller liksom den dekor som jag fäst mig vid under föreställningarna. Jag utvecklar en slags relation till dessa ting efter åtskilliga timmar på scen tillsammans med dem. Följaktligen innehåller min garderob en imponerade arsenal av kostymer, eller snarare kreationer, i alla de former och färger, alla upphängda efter färgnyanser längs ena långväggen. Som en regnbåge utmed hela väggen. På andra sidan har jag ett stort klädskåp för tröjor och andra toppar liksom ett stort skåp, utan dörrar, för alla mina skor, stövlar och stövletter. Dörrarna har jag monterat bort av den enkla anledningen att jag vill kunna njuta av min samling där jag sitter i schäslongen eller fåtöljen i rummets mitt. På golvet har jag en gigantiskt orientalisk matta. Och från taket sprids ett varmt ljus av min stora lampa formad som en maskros. Någon frågade om jag brukade bära teaterkreationerna någon gång eller om de bara var ämnade för beskådning. Jag svarade att när livet känns en smula trist sätter jag på mig en kreation för att färglägga tillvaron lite.

Jag trivs i hennes garderob (som egentligen är ett rum för vila och för sådant som är vackert och väcker minnen) och med hennes livsstil, mitt alias. Kommer att tänka på låten nedan:

The Cure – Why Can't I Be You?

Hjärta

 

Fin anpassning av Google dagen till ära.

Fåfängan knackar på

Efter en vecka i underställ, hjälmfrisyr och naturlig look längtar jag efter lite glamour. Så ikväll blir det ombyte till middagen, parfym och rött läppstift.

Tågkalabalik

Det råder kalabalik bland biljetterna här på tåget. Passagerare ser rådvilla ut, jämför biljetter, flyttar bagage och stökar. Finns en viss tillfredsställelse i att sitta säkert på sin plats och betrakta tumultet.

Bland Tio snabba med Bard

I tidningen Kupé intervjuas Alexander Bard. På frågan "Vad är lycka för dig?" svarar han "Jag är trött på lycka. Jag är mer intresserad av fakta, logik och djup."

Har viss förståelse för det svaret.

Kärt återseende

Det här gänget har vi stött på varje år här i Duved. Är ett företag från Österlen som har som tradition att åka hit. Vi kallar dem "ölgubbarna", självfallet utan deras vetskap. När jag fick syn på dem i pisten idag (då hade vi flera gånger undrat om de skulle dyka upp i år eller ej) kände jag riktigt hur jag sken upp inombords. Lite märkligt att man kan bli så glad för en sådan sak, jag känner ju dem inte. Det repetitiva inger trygghet kanske? 

Himlaspel

Kvalitet

Idag fick jag en timmes åkning själv med min son. Fick stå på ordentligt i pisten för att hinna med i hans tempo och i liften fick jag lära mig allt som är värt att kunna om innebandyklubbor, blad och grepplindor. Kvalitetstid!

När måste blir nöje

Har just varit nere i ICA-affären och handlat. Skidorna dit och liften hem. En fröjd att handla på de villkoren.

Ei saa peitää

Ei saa peitää. Får ej övertäckas. Står på det lilla elementet på toaletten här i fjällenstugan. Oj, vad jag har rabblat den finska frasen som liten. Och tänk att det känns likadant att säga den nu som då. Lika knasigt. Prova!

För baken i backen

Värmande i vinterkylan

Med viss tvekan godkänd

"Stina, om du var vuxen och du var din mamma - skulle du då gifta dig med din pappa" undrar kusin Anna lite skeptiskt. När Stina svarar att det är möjligt funderar Anna en stund och säger "ja, det kanske jag också hade gjort ändå".

Livsnjutning

Känslan när man snart ska ge sig ut i backen för första åket. Bergen ståtar vita och inbjudande. Den känslan.

Tids nog

I sätet bakom sitter några Stockholmskillar i åldern då man äger hela världen. De hade möjligen framstått något ödmjukare med annan dialekt. 

Senväg

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vaknar inte av att tåget rullar in på perrongen i Åre utan av telefonens väckarklocka på ett hotell i Stockholm. Nu väntar frukost och sedan dagståg vidare uppåt. Övning i acceptans.