Levande!

"Du är inte klok" brukar jag få som respons på mina morgondopp off season. Funderade lite på varför jag värdesätter dem så mycket. Finns en låt med frasen "cause it makes me feel so alive". Däri tror jag förklaringen ligger. Det kyliga vattnet får varenda por i huden, varenda cell, att vakna. Och när jag kommer upp på bryggan igen är det något så omhändertagande och varsamt vis-à-vis mig själv att ta på värmande kläder. Som att varje cell ånyo får uppmärksamhet och omtanke. Och sedan, som pricken över i:et, att värma mina frusna fingrar kring en het kaffekopp. Ljuvligt.

Det här enkla tror jag rör vid Maslows nedersta trappsteg. Jag tror ibland att vi i vår del av världen är så fokuserade på att klättra på övre delen av trappan att vi missar det stora i det primala. När allt är avskalat och naket är det så mycket enklare att känna. Högre upp i trappan är det så mycket brus och dimma som trubbar av känsloregistret. När jag är gammal en dag och tänker tillbaka på sådant som gjorde mig lycklig, tror jag bland annat att det är morgondoppen jag kommer att minnas. Hur de fick mig att känna mig levande.