Roligt på plan

Min dotter har börjat på fotboll. Tränaren påminner mig så om Anders Jansson. Jag hade väldigt roligt när jag stod och kollade på gårdagens träningspass. Såg ömsom Tiffany Persson, ömsom Lars-Göran Bengtsson springa runt på plan och coacha.

Service

Det är ändå gulligt på något sätt när mannen tar rollorna bort till kiosken då frun är sötsugen. Har lovat en puss som tack vid leverans.

Morgonnjutning

Géraniums roses

Jag älskar rosa pelargoner. Blir så glad när jag tittar ut på altanen och ser dem. Enkelt sätt att sprida välbehag inombords.

Golv eller tak - funkar lika

Några rader kring inredning och hemtrevnad. Jag har länge funderat på en matta i vardagsrummet för att foga samman möblerna. Har haft känslan av disharmoni, som att möblerna bara var utkastade hit och dit. Nu tänker jag att ett alternativ till att knyta samman på golvnivå kan vara att göra det på taknivå. För den nyuppsatta kristallkronan från min makes barndomshem tjänar lite som sammanfogare tycker jag. Plötsligt hör liksom möblerna samman. Så matta eller lampa, båda attributen tjänar sitt syfte som harmonisatör.

Modersinstinkt

Dumma Freja har gjort slut. Hur ska min lille pojke hinna med i svängarna? För drygt en vecka sedan fick han fem "I-love-you-nallar" och i fredags säger hon att hon inte vill vara ihop längre. Jag som vet att han håller på med en ring på slöjden. Han har varit i valet och kvalet om Freja eller jag ska få den (är ju Mors Dag snart). Vi kom fram till att den var Frejas och att en fin teckning skulle bli min. Kom just att tänka på det här med ringen och hur fjöntigt det än må låta skulle jag kunna börja gråta. Och detta är ju bara en pyttehjärtesorg mot alla han kommer att möta. Jag vet. Men jag tycker ändå att Freja är dum. Punkt slut.

Tre check

Aldrig har det flugit in en fågel i vår öppna spis. Såklart gjorde en det idag, när Stina och jag är ensamma hemma. Stort pådrag och mycket frustration innan vi till slut lyckades fånga in den lilla skrämda pippin och släppa ut den i friheten.

Fotbollscup i Falkenberg. En spelare blev sjuk strax innan första matchen. Vi åker som hejarklack  upp imorgon och fick uppdraget att ta med Antoine, en nyinflyttad pojke från Afrika. Kan inte svenska, franska hjälpligt. Jag ringde och efter en kort presentation och förfrågan om jag kunde ta med mig Antoine upp till Falkenberg lördag till söndag fick jag som svar "pas de problèmes". Inga curlande föräldrar där inte, jag kunde ju vara vem som helst egentligen. Hur som blir det en spännande bilfärd imorgon med tillfälle att öva franska.

Skulle hälla teriyakisås på laxen. Flaskan var ny och givetvis lossnade flärpen jag skulle dra i. Petade med saxen och tryckte till - jodå, lyckades trycka hål i plastkorken och också ett rejält dito i mitt pekfinger. Sitter nu omplåstrad med rosa Hello Kitty och provar rörligheten.

Check på lyckad fågeljakt, check på fixad inhoppare i fotbollscupen och check på stopp på blodflöde. Tre check på rad alltså.

Bana väg för hjärtat

Har varit hög hjärnaktivitet den här veckan. Siffror, siffror och siffror. Analyser, diagram och uppföljningar. Utvecklingssamtal, ledningsgruppsmöten och sifferdragningar. Kände för att nypa mig själv igår. Eller be någon skaka mig hårt, hårt. Allt för att vakna till och känna. Inte bara tänka. Jag blir så halv när hjärnan tar all plats. Så tom. Som att jag bara är på låtsas.

Varmt men ödesmättat

"Sunbeam. Burn, burn a hole in my forehead. Cook my ideas until they're dead. Paint my nose raspberry red."

Sunbeam av Britta Persson

Varde ljus

För knappt två år sedan var jag på meditation och målning på Österlen. Träffade då en kvinna som just gick igenom behandling för sin bröstcancer. Hon var bitter, arg och mörk. Skrämde mig nästan med sina hårda ord. Idag var jag på en ny meditation i kombination med målning och dans. Var mest inne i mig själv så jag tittade inte så noga vilka som var där. "Ni har ju träffats innan" sa min väninna och nickade åt kvinnan bredvid mig. En vacker kvinna i mörkt lockigt hår. Det tog en stund innan jag förstod att det var hon, kvinnan från Österlen. Att sakna hår och vara svullen i ansiktet av kortison gör mycket för utseendet. Men det var ändå inte där den största skillnaden låg - den här kvinnan hade en aura av mjukhet och värme runt sig. Något inbjudande. Vi pratade en stund och jag sa som jag kände, att skillnaden var stor och att den kändes starkt. Hon blev glad och nickade instämmande. Vi sa att det ur ett helvete ändå kan komma något gott. Det är stort.

In command

Just nu har jag känslan av att ha koll. Ge mig en utmaning och jag fixar den. Härlig känsla som jag har vett att uppskatta eftersom jag vet att den inte är permanent. Förr än jag anar kan det börja blinka rött. Alltså njuter jag i förarsätet.