Vårlängtan

Sitter och kollar ut på buskaget på baksidan av vår trädgård. Tycker det är svårt att se det vackra i naturen så här års. Särskilt nu när det vita snötäcket inte längre kamouflerar och förskönar. Kvar ligger multnande bruna löv, torra barkbitar, höfärgat torrt gräs som törstar efter sol och knotiga nakna grenar som sorgset sträcker sig mot den grånande himlen. Många tycker hösten står för det förgängliga och sorgsna, men jag tycker hösten sprakar. De mångfärgade löven lyser upp och gräset är ännu grönt av sommarsolen. Nej, det är nu naturen känns trött och sorgsen tycker jag. Januari, februari och mars - en lång och tung transit fram till den efterlängtade våren. En längtan som bara blir starkare för varje år.