Flyt

Åh vilken triumferande känsla som infinner sig när plastfolien bara lyder och inte rullar sig någonstans!

Vårkänslor

När jag vaknade i morse och låg och mös under täcket hörde jag fågelsång. Mmm.

Lugnet efter stormen

Det blev en rungande hemkomst från julfirandet med släkten; jag hade glömt larmkoden, larmet tjöt, Securitas vägrade lämna ut koden (vilket förstås är bra) och maken svarade inte när jag febrilt sökte honom. Såklart, han coachade ju ett fotbollslag med fina knattar i en annandagscup. När jag äntligen fick ett sms med koden var både Stina och jag halvdöva men knattarna hade spelat oavgjort och var nöjda. :)

Nu sitter jag på ett fårskinn på golvet tillsammans med en pappershållare fylld av recept. Sugen på något annat än julmat ikväll. Plockar bland mail från vänner som varvat recept med mysiga vardagsskildringar, handskrivna lappar och tidningsurklipp. Har inte funnit rätten med stort R än, men väl läst rader från förr och låtit mig genomsyras av nostalgi. En mysig stund i ensamhet och med tystnaden som ackompanjemang. Balsam för öron och själ...

Reflektion kring mättnad

Ibland får jag för mycket av familjefaktorn. För mycket av det goda. I sådana stunder vill jag bara vara själv. Inte ha röster runt mig, inte bli tilltalad eller tillfrågad, och inte känna dåligt samvete för att jag inte är med. Det där sista är mitt eget ok, det inser jag. En fristad mitt i det familjära, det önskar jag mig. Någonstans tycker jag förstås att jag är märklig, men är det egentligen respektfullt mot mig själv? Jag har läst en bok om förhöjd känslighet, tror att min sporadiska mättnadskänsla på umgänge och närhet handlar om just det.

Florins efterträdare

Stina älskar när jag berättar historier från när jag var liten. Helst ska de vara läskiga. Men ibland duger det med att bara beskriva hur det var. Som när jag var och hälsade på i farmors och farfars ramaffär. Från golv till tak hängde ramprofiler. Lutande L i silver, guld, färg, raka eller snirkliga vart man vände sig. När det inte var några kunder i affären fick vi barnbarn ta ned L:n och leka att vi sålde ramar till låtsaskunder. Kassaapparaten fick vi också använda. Och gå in och hålla paus i det lilla rummet bakom kassan. I det stora skrivbordets lådor fanns en uppsjö av spännande saker.

Farfar hade en lastbil med texten "Florins efterträdare". Var så affären hette. Ibland hängde vi med honom ut på kundbesök. Tror inte det finns någon som krockat så många gånger som min farfar. Aldrig några allvarliga incidenter, men väl små bucklor på lastbilen. Främst krockade han med betongsuggor. Då bjöds det på polkagrisar, låg alltid en sådan påse framme vid växelspaken, en muta för att inte berätta om krocken för farmor.

När jag blundar kan jag se både farmor och farfar inne i affären. Farmor snyggt klädd och med massa armband klirrandes runt handlederna. Farfar oklanderlig i skjorta, kostym och fluga. Alltid fluga. Fint ansat pipskägg och med doftande after-shave.

Det är inte bara Stina som älskar de här historierna, jag gör det också. Mysigt att minnas.

Titta vad jag hittade på nätet http://www.florins.se/om-oss/florins-historia/ Sverker Persson, det är han, min farfar.

Rysligt härligt

Snön yr utanför fönstret. I brasan brinner vedträna. På det lilla bordet bredvid mig har maken just ställt ned ett glas vin. Jag sitter skönt tillbakalutad mot fårskinnet i min favoritfåtölj. Från köket kommer angenäma dofter som vittnar om en stundande god måltid. Ibland är det rysligt härligt att finnas till.

Flärd önskas

Min kära väninna berättade om sin systers önskelista. Den är kort men ååh så innehållsrik -"flärd". Detta enda. Detta underbara.

Ropade just till min man att vi kanske ska byta klappar ändå (lade annars ned det projektet efter romantiska klappar såsom gummistövlar, mössor och sadelskydd...) - "inget märkvärdigt, bara något flärdfullt". Nu ser han bekymrad ut. :)

Ljusterapi

Det snurrar i hundranittio nu. Såsom det alltid tenderar att göra när julen närmar sig. I alla fall för mig. Att ha förmågan att planera måste vara en tillgång i juletid. En förmåga jag tyvärr inte har utvecklat så väl. Men igårkväll, om så bara för en stund, infann sig julefriden. Jag låg skönt tillbakalutad i soffan bland alla mina färgglada kuddar och bara njöt av ljuset. Ljuset från adventsstjärnan, från stearinljuset, från värmeljuset och från brasan. Det var knäpptyst och inte en familjemedlem i sikte. Mmm.

Önskelista :)

Noppterapi

Jag har ägnat en god stund åt ett evighetsprojekt; noppa min yllepläd. Har hört att det är överskottsull som bildar de där fula nopporna. Börjar nu smått undra hur stort överskottet kan vara. Högen jag samlat ihop till är bara från en bråkdel av pläden. Kan inte låta bli att dra en parallell till schimpanserna som avlusar varandra. Blir något terapeutiskt över hela proceduren, noppor eller löss - processen är densamma.

Snurrigt

"Så tycker jag idag men jag kan inte veta vad jag tycker imorgon". Nä, så är det såklart men ibland är det svårt att hänga med.

Självkänsla i en strumpa

I Stinas klassrum hänger julstrumpor på rad, en till varje barn. Varje strumpa är fylld med beröm från kompisarna. Tidigare i höst fick nämligen alla barnen skriva bra saker om varandra. Och alla "rosor"är nu samlade i julstrumporna. Turordningen lottas och när det blir ens tur får man gå fram till fröken som högt läser upp allt fint. Härlig julgåva!

Insnöad?

När det snöar så här mycket väcks en förväntan inom mig. En förväntan från barndomstider. Den om att man kanske vaknar imorgon och upptäcker att man är insnöad. Att det inte går att ta sig till skolan eller jobbet. Att det blir en extra mysdag på hemmaplan med böcker, spel och varm choklad.

Nobelkul

På hemväg från jobbet igår spelades en rätt kass låt på radion. Första strofen var dock cool - "rule number one, you gotta have fun!". Så sant! Så idag blir det nobelfest med frack och långklänning och förra årets meny. Och fint vin och bubbel. Och förstås prisutdelning. Vi kör lördag istället för måndag så vi kan berusa oss lite extra. Check på regel nummer ett.

Me Myself and I

Kärleksfull vänlighet. Ta hand om mig själv. Vara snäll mot mig själv. Inte döma. Det är ju det mindfulness bland annat syftar till. Glömmer så lätt bort det.

Operationell effektivitet

För att ett företag ska bli riktigt framgångsrikt behöver strukturen (interna processer och system) och kulturen stödja varandra. Struktur utan kultur blir en själlös arbetsplats och kultur utan stödjande struktur ger upphov till mycket frustration. Gäller samma sak för en framgångsrik person? I så fall är det en struktur som stödjer min kultur som behövs för mig.

Adventslycka

"Vem ska med ut och åka pulka" väcktes vi av tidigt i morse. Lyckan var stor hos två passionerade snöälskare. Sedan frukost med varm choklad, goda mackor och lussebullar. Och förstås ett tänt ljus i adventsstaken.

Associationsknas

Det är inte utan att jag fnissar ibland åt de reklamsnuttar som syns på min blogg. Nyss skrev jag om liten som ibland inte är så stor - reklam för tamponger visas.. När jag härom dagen omnämnde ordet "mamma" blev reklamen riktad mot ivf fertilitetsklinik. Och när jag en gång skrev ordet "städning", då kom reklam för parterapi som ett brev på posten.

Ibland är liten inte så stor

Övernattning hos en kompis. Sent påkommet. Hemmamyset skulle just till att börja. Packade dock glatt och gav sig iväg med kudden under armen. Nyss ringde det. En liten Peppe ville komma hem. Ibland är liten inte så stor.