Fickor i tiden

Det finns ju olika slag av ensamhet, den påtvingade och den självvalda. Den sistnämnda längtar jag så efter med jämna mellanrum. Händer inte ofta att jag är ensam, och när jag äntligen är det blir det inte självklart att jag kan landa och njuta av den. Kanske är lösningen att tillvarata de små tillfällena i vardagen istället och göra dem till bara mina. Läste följande fina stycke:

"Den goda ensamheten kräver ansträngning för att upptäckas. Det finns många sätt, men de kräver att man skaffar sig fickor i tiden. Att gå in i en sval kyrka och tända ett ljus och tänka på någon man älskar, att under en arbetsdag strunta i lunchen, lägga undan dagstidningen och sitta i en park och iaktta folk, att skriva några rader i en bok som bara är ens egen - sådant hjälper till att ordna ens inre. Man vet ju inte riktigt vem man är förrän man har formulerat sig."

Att tillvarata de små stunderna alltså. Och kanske är det därför jag gärna skriver ned mina tankar ibland - för att ordna mitt inre och veta vem jag är.

Stycket är hämtat från Owe Wikström, en man som säger så mycket klokt att jag önskar att han vore min mentor och att jag kunde cykla hem till honom och dricka te och prata om livet lite då och då.