Ångrar mig

Det blev ingen bra morgon idag. Jag gick över gränsen och var arg som ett bi och skrek dumma saker till min fina son. Skar hans ostskivor med frenesi och kastade dem bort mot honom. Svarade med kyla och nonchalans. Plötsligt hörde jag mig själv säga förlåt. Lika plötsligt fylldes hans ögon med tårar och allt brast. Han blev förstås jätteledsen över alla mina taskiga ord. Vi kramades och jag försökte förklara att han helt orättvist fått agera måltavla för massa saker som inte alls hade med honom att göra. Jag bad honom också att bli arg på mig, att slå på kudden ikväll och låtsas att det är jag. Måtte han göra som jag säger och ha förmågan att inse att mamma gjorde fel. Jag kan knappt bärga mig tills jag får ge honom en ny stor kram. Fy fan för mig!