Disträ?

Grejar med tusen saker samtidigt. En av dem är att leta efter min telefon. Tills jag kommer på att den ju är fastklämd mellan örat och vänsteraxeln... Är man mindful när sådant här händer? Till mitt försvar sitter jag i telefonkö till banken. Händer inte jättemycket så det kanske inte är så underligt att man glömmer bort vad man håller på med. Nu verkar jag dock ha avancerat till plats nummer två. Tjoho!

Kär häst har nytt namn

Svarten är nu omdöpt till Bertil. Tack IKEA (stolsdyna Bertil agerar sadel).

Svarten

Det hände något på julridlägret och sedan dess har Stina varit rädd för hästar. Rädd men ändå förtjust i dem. När hon läste i en Märtabok häromdagen kom hon på att pappa kanske kunde göra henne en likadan trähäst som Märta har. Sagt och gjort. Idag gav sig Stina och kompisen Ella på att måla den. Kvar är nu något mjukt att sitta på och tyglar. Vem vet, kanske Svarten kan bota rädslan så att riktiga hästar lockar igen. Undrar om pappan tänkte på det...

Mysig

Ulv i fårakläder

Fårvallning; den bilden såg jag framför mig när vi var på väg ned till dagens morgondopp. Hålla ihop flocken, fösa alla i samma riktning, punktmarkera de får som försöker sticka iväg - viktigt för en vallare. Varför denna bild? Det känns onekligen lite som att valla när familjen ska hålla ihop och enas kring samma mål under semestern. Punktmarkeringen och fösningen tar kraft och energi. Lite på bekostnad av lusten. Alla är får och vallare på samma gång. Ett par dagars retreat långt från allt och alla känns lockande. Är en önskan från ensamvargen inom mig. Jag är väl en ulv i fårakläder.

MVG

"Åh, vad jag hade velat vara din bästa kompis när du var liten" sa Stina till mig idag. Kändes som ett rätt gott betyg. :)

Kalla kårar

Lite sent på det följer vi nu den dansk/svenska serien "Bron". Såg ett obehagligt avsnitt det sista jag gjorde innan jag somnade igårkväll. Nu när jag var nere och morgonbadade hörde jag danska röster alldeles bakom mig och det var inte utan att jag ryckte till. Gick kalla kårar utmed ryggen.

Gott och blandat i skuggan

För en tid sedan fällde min lilla dotter den lite tokiga kommentaren "åh, vad jag längtar tills jag blir pensionär". Vi har skrattat åt henne. Bakgrunden var att mormor hade sagt att nu när hon blivit pensionär kunde hon göra precis som hon ville precis när hon ville. Sådant lockar förstås en liten lekfull flicka.

Idag kände jag just som Stina, "åh, vad jag längtar tills jag blir pensionär". Varför? Jo, i morse åkte jag ut till golfbanan för att träna min sving. På väg tillbaka mötte jag en massa bilar där det bakom varje ratt satt en gammal gubbe eller tant. Alla på väg till golfbanan och seniorgolf. Jag har sett att de sedan samlas på klubbens terrass och dricker kall öl och äter lunch och summererar dagens rond. Plötsligt ville jag vara en av dem. Ha en stundande golfrond tätt följd av en god lunch på terrassen och en kall öl. Jag som inte ens gillar öl - ibland spelar allt ens undermedvetna ut en totalt.

På tal om undermedvetna måste jag avsluta med en cool fras jag just läste i min bok. Läser "Himmel över London" av Nesser. Sitter förresten i skuggan av äppelträdet och har ett glas rosé vid min sida. Livsnjutning. Jo, tillbaka till det undermedvetna och det dit hörande ordet intuition. Så här skriver Nesser om den "Intuition, kunskapens äldre syster".

Fullsatt

Usch och fy för knökfulla stränder! Rimmar illa med min önskan om att inte stöta på en kotte...

Eremitönskan

Ofta ter sig sociala idéer angenäma och lockande när jag har dem på distans. När de närmar sig är de dock långt ifrån alltid lika tjusande. Vad är det med mig? Just idag har jag längtat tillbaka till Brunskär. Vill vara där det inte finns en kotte. Där man kan gå runt och bara vara och se ut som en slashas om man så vill. Det närmaste jag kunde uppbringa i Brunskärsanda var att tvätta håret i havet, så det gjorde jag i morse. Finns något enkelt och njutbart över det. Avskalat och naturnära.

Lekande lätt

"Stina, vad gör du?"

"Jag leker" ropar hon glatt.

Så enkelt. Så härligt. Så livsbejakande.

"Det handlar inte om att överleva, det handlar om att leva"

Ankare

Sista tiden har många barndomsminnen poppat upp. Algutsrums marknad i slutet av juni. Röda och Vita Rosen hos farmor i Strandskogen. Lökenäs och Aledal. Dunkgömme hemma på gatan. Midsommarfirande i Strandskogen. Stafetter och lövade lastbilsflak. Blomsterkransar i håret och fina klänningar. De doftande jasminbuskarna i trädgården på Kälbygärdegatan. De stora bigarråträden. Lek med Snobben och Monchichi i fjällenstugor. Kvarnlekplatsen hemma i Lerberget. De årliga julklappsturerna till Väla tillsammans med farmor. Skrivbordet i Malins rum där vi satt bänkade för att skriva berättelser. Alla  lekar kring femgängets äventyr.

Anna och jag kom att prata om det tidigare idag;  när något sorgligt händer kommer plötsligt många barndomsminnen upp. "It is strange how in moments of great crisis the mind whips back to childhood". Rätt naturligt egentligen; när det stormar och viner ankrar man sig vid händelser och platser som minner om trygghet och lycka.

Gin Rummy

Gin Rummy är Tobbes spel. Han tyckte alltid att vi körde "hitte-på-regler" med våra ynka sex rundor och begränsade antal köp. Nu sitter nog Tobbe på ett ulligt moln och spelar riktig Rummy med sin gamla mormor. Vi andra körde en omgång på det förenklade viset igårkväll. Jag höll korten i ett fast solfjädergrepp, men plötsligt var det som om de fick eget liv och i nästa stund låg alla elva utspridda på golvet. Jag tror det var du Tobbe som igen protesterade mot allt "hitte-på". Jag log när jag samlade ihop mina kort.

Hetta i Lomma

Rådde minst sagt sydländsk stämning nere på torget i centrum nyss. Jag hade just varit och handlat vin och var på väg över torgets parkering till min bil. Fick syn på två röda bilar som höll på att backa på varandra en bit bort. Damen i den ena bilen formligen lade sig på tutan. Inte så ofta man hör sådant ihärdigt tutande i den svenska trafiken, så alla på och kring torget tittade upp och fascinerades över scenen och temperamentet en stund.

Det var nu dags för mig att backa ut. En kik över axeln och sedan var jag på väg. Upptäckte plötsligt en annan bil som tänkt samma tanke snett bakom mig. Åt höger. Ånyo ljöd en arg biltuta. Då såg jag ännu en bil, svart med en gråhårig dam bakom ratten, bakåt åt vänster. Också hon på väg ut och när hon fick syn på mig skakade hon på huvudet, skrek något och hötte med näven. Jag började skratta. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott jag befann mig på ett torg i Sydfrankrike med mer eller mindre galna fransoser till höger och vänster. Plötsligt skrattade damen också till och vinkade fram mig.

Nu är jag hemma igen och fnissar gott åt en touch av sydländsk anarki på lilla torget i Lomma.

Myntets två sidor

Det är nog ändå tur att man inte har semester jämt. Att umgås så nära inpå varandra har definitivt sina sidor. Åtminstone för en som högaktar ensamheten då och då. Och i ärlighetens namn är det ju inte så konstigt att det blir friktioner; alla har normalt sin egen vardag och plötsligt ska man samsas om en och samma.

Var just iväg och handlade med min dotter. Ord som "tempo", "action", "effektivitet", "skynda dig" finns inte i hennes vokabulär. Jag stod och räknade tyst för mig själv både fem och sex gånger i affären för att undvika att tjata. Tålamod är en av pelarna i mindfulnessträning så det är bara att tacka och ta emot och öva på.
Annars är det härligt med semestertider! :)

Dunkgömme

Alla gatans barn leker dunkgömme i vår trädgård. Hör deras skratt och rop genom den öppna altandörren. Minns hur roligt det var när jag själv var liten och lekte dunkgömme hemma på Skördevägen. Jag ska nog fråga Petter om jag får vara med, känner för att vara liten för en stund.

Fönsterprydnad

Gaphalsen till vänster fick jag i 30-årspresent och den andre coolingen hittade jag på en utflykt till Tirups Örtagård. Låg i soffan och kollade in dem igår. Rätt kul att se deras rollspel. Så vi låg där och fnissade.

Jag ser att näbben går men jag hör inte vad du säger...

Att leva

Var bara jag som var nere och badade i morse. Stod en stund och kollade på vågornas skådespel innan jag hoppade i. Det här kallar jag att leva. Hela jag är fylld med energi nu. Och det var inte alls så kallt som det ser ut.

Ändlös väntan

Samtidigt på radion spelades Alinas "Du måste flytta på dej"...

Ömt semesterminne

När vi cyklade ned och badade i morse kom vi att tala om en härlig minisemester vi gjorde för många år sedan. En minisemester på cykel och två nätter i tält. Den kostade inte många kronor, men är en av favoritsemestrarna. Det behöver inte vara dyrt med lyx för själen och fina minnen.

Cyklade från Malmö fredagkväll. Ned till Näset där vi slog upp tältet på en tom strand. Åt paj och drack vin och badade i solnedgången. Nästa dag cyklade vi längs sydkusten. Genom Abbekås där vi åt rökt makrill och framåt eftermiddagen kom vi fram till Ystad. Efter bad och sol svidade vi om inför kvällens middag. Jag hade packat med mig en långkjol (inköpt i Montpellier, svart med illgröna stora blommor) och en svart topp. På torget i centrala Ystad gick vi på restaurang. Åt gott och drack vin. Stärkta av måltiden och rusiga av drycken tog vi beslutet att cykla vidare mot Ale Stenar där andra nattens läger slogs upp. Lite kusligt att tälta där uppe på toppen, ödsligt och på något vis utlämnande. Förresten, på väg dit hade vi träffat på en trevlig skåning som sålde oss en av flaskorna från sin vinkällare. Så innan vi somnade satt vi i tältöppningen och drack vin. Det var vi, flaskan, himlen och havet. Och så då stenarna förstås. Nästa dag trampade vi upp mot slutstationen, Simrishamn. Fikade och tog sedan med oss cyklarna på Pågatåget tillbaka till Malmö.

På den här tiden jobbade jag i Helsingborg. Kontoret låg några trappor upp och träningsvärken i öm rumpa på måndagmorgonen minns jag än idag.

Ett mysigt och ömt semesterminne. :)

Så är det nog

"Okunskapen är ett viktigt skydd; om vi från början visste vad det faktiskt innebär att leva, skulle de flesta av oss aldrig ta sig an uppgiften." Raderna kommer från "Himmel över London" av Nesser.
Jag stannade upp när jag läste. Läste om. Läste högt. Det ligger lite i orden. En vinkling av "ignorance is bliss".

"...where ignorance is bliss, tis folly to be wise" (Thomas Gray)

Yes!

"Världens bästa mamma, heter ju Johanna" trallade han högt när han kom inkörandes på uppfarten på sin sparkcykel. Tusen och åter tusen lyckofjärilar flyger nu runt mamma Johannas hjärta.

Flum blir fakta

"Psykologin är själens naturvetenskap." (Hans Lohberger)

Ett par käppar i cykelhjulet

Cyklade till jobbet idag. Kollade yr.no och blev lovad uppehåll. Och just innan jag trampade iväg satte jag på runkeepern i telefonen.

Nu är jag framme. Dränkt som en katt då det regnade precis hela vägen och utan sparad aktivitet eftersom runkeepern lade av efter 52 sekunders trampande... :)

Knasigt

Blir från tid till annan galet fixerad vid olika ting och gör massinköp. Sista tiden har fixeringen varit skor och armband (och kuddar). Min vackra gedigna sko- och armbandssamling gör mig nu allmänt stressad; hur ska jag hinna använda allt fint?! Snacka om att binda ris åt egen rygg...

Not so popular

Morgondopp och frukost avklarad och har just satt på en andra omgång kaffe att avnjutas på altanen tillsammans med söndagstidningen. Kom att tänka på när jag bjöd på förmiddagskaffe senast. Maken satt på bryggan och läste och tittade uppskattande upp när jag räckte honom en kopp förmiddagskaffe. "Du är väl för mysig" sa han och tog en klunk. Hostade till och spottade tvärt ut det igen. "Har du bryggt kaffe på saltvatten?!"... Från mysig till not so popular går rätt snabbt ibland.

Ess i Rockparken

Thåström – Sluta när jag vill

I den vackra Sofieroparken lyssnade vi till förstklassig rock igår. En magisk kväll i Thåströms regi.

"Skränig" verkar vara ett adjektiv många spontant tänker när de hör Thåströms namn. "Lidelsefull" tycker jag passar bättre.

Kvalitet

Tillbaka från lugnet och platsen där tiden gick hälften så fort. Som att visaren hakade upp sig på varje minut och vilade. Behagligt. Inte tänkte man heller, man bara var. Finns kanske ett samband här? Tankarna stjäl säkert massa tid.

Vad gör man då när man bara är? Tja, hoppar runt bland klippblock. Känner vinden leka tafatt i håret och den kittlande känslan i magen när man inte är säker på om man klarar hoppet till nästa sten. Man badar i rejält uppfriskande vatten. Iskallt i början av veckan för att bli lite mer inbjudande i slutet. Man tvättar håret i havet. Man ligger på bryggan och spanar efter krabbor och gläds med barnen åt varje napp. Man åker ut med den lilla båten och beundrar sälarna som solar sig på kobbarna runt om. Man läser goda böcker och spelar cluedo på den skuggiga verandan. Man njuter av ett glas kallt rosé och spanar på båtarna som kör förbi. Man ligger i hängmattan och blundar och lyssnar på vågornas kluckande mot stenarna. Man bara är och njuter av att leva så nära havet och naturen.